Författare: admin

Marcus Olausson är en fantastikförfattare med två publicerade romaner - De rotlösa och Bäraren - i serien Serahema Saporium. Dessutom aktuell i antologierna Steampunksagor och kommande Svenska spöken, Bortom portalen och På denna grund vi bygga.

Spännande tider

Hej bloggen! Det var ett tag sedan jag skrev här nu.

Jag bestämde mig för att ha författarförbud under november och det var välbehövligt, men samtidigt jobbigt. Det blev tydligt hur mycket jag tycker om att skriva men även att jag behöver ladda mina batterier. Trots allt är jag fortfarande sjukskriven för min utmattningsdepression även om jag är tillbaks på arbetet med 75%. Då finns inte så mycket energi kvar åt att skriva om man samtidigt ska få livet med familjen att funka. Därför kommer jag även låta december vara en vilomånad, förutom två boksigneringar. En på Böcker & Blad den 11/12, på Torp köpcentrum utanför Uddevalla, plus en hos SF-bokhandeln i Göteborg den 19/12. Den sista kommer vara en del av en författardag där även Lars Wilderäng och Mats Strandberg dyker upp och signerar. Ska bli kul att träffa dessa två kändisar och affischeras i samma sammanhang. Lilla jag liksom. 🙂

Fantastisk Podd

 

Förra söndagen var jag ute på äventyr i Uddevalla. På Bokmässan i september fick jag nämligen frågan om jag ville vara med och spela in Fantastisk Podd med västkustgruppen. Om jag ville? Yay!

Så i söndags träffades vi och spelade in två avsnitt som kommer läggas upp vad det lider, men först står de andra grupperna på tur. Vi hade väldigt trevligt i alla fall och fick rätt bra diskussioner. Så här i efterhand borde jag kanske varit mer förberedd men jag var rädd att det skulle bli för stelt då.

Eftersom jag inte skriver just nu (annat än sporadiska blogginlägg) får jag tid att ta itu med det där badrummet … och att beta av min hög med intressanta böcker jag köpt på mig. Mycket svenskt och mycket fantastik. Idag passade jag på att kapa ved och fylla på vedförrådet i snickarboden. Ett utmärkt tillfälle att få frisk luft och rensa skallen. Winter is coming!

DSC_0120

Även om jag har belagt mig själv med skrivförbud kommer jag tillåta mig själv att påbörja lite research inför det bokprojekt jag ska dra igång med vid årsskiftet. Ett äventyr som utspelar sig i nutid i Trollhättan med omnejd och blandar både svensk och mesopotamisk mytologi med mina egna skruvade villfarelser. Trollhättan har ett riktigt äventyr framför sig kan jag lova och jag är rejält taggad. Jag har redan traskat runt en del i denna för mig nyupptäckta fantasivärld och jag känner på mig att det kan bli hur bra som helst. Här finns hur mycket som helst att väva in och jag kan redan nu lova att det blir en hel serie vad det lider, fast med fristående böcker. När det blir klart? Den som väntar får se. Hela projektet kommer dessutom vara ett välgörenhetsprojekt vilket gör mig ännu mer taggad. Hoppas kunna släppa mer detaljer om projektet snart.

Men först lite mer mental vila…

yogi

Ny domän och Bokmässa!

Bokmässan

Äntligen är min nya hemsida www.marcusolausson.com såpass på plats att jag vågar dela med mig av den. Den nya domänen är helt enkelt mer logisk ur marknadsföringssynpunkt än vad Bumleby var. Visst återstår en hel del, särskilt grafik, (bakgrunden är tillfällig) men det får jag trixa med nästa vecka. Nu är det nämligen bokmässa som gäller och mig hittar man säkrast i Mörkersdottirs monter A03:49. Jag kommer vara där alla dagar, tors – sön, om jag inte smyger omkring på mässområdet. Hoppas vi ses där!

Ny URL, nytt tema och det mesta krånglar

Ja så var det till slut dags för ett litet ynkligt blogginlägg. Lagom till Bokmässan (Bok & Bibliotek 2015) så har jag försökt uppdatera min blogg med ett nytt snyggt proffstema och flyttade den dessutom till den nya URL:en www.marcusolausson.com. En domän som är lite mer självklar än Bumleby för de flesta hoppas jag.

När jag försökte klona och migrera bumleby-bloggen så verkar det mesta ha gått fel. Bloggen ser just nu inte alls så proffsigt läcker ut som jag tänkt mig, men en vacker dag ska jag nog få ordning på det hela. Just nu är fokus mer åt att få färdigt andra grejer inför bokmässan. Så, ursäkta röran – jag bygger om, som man säger.

Det kanske viktigaste jag någonsin kommer att skriva

Det är ett nu.

Ni som själva skriver känner nog igen den. Känslan när inspirationen rinner till och nästan blir till ett gift som fyller kroppen och tar över. Besatthet. Orden vill fram till varje pris och tankarna fylls så av berättarlusten att man inte kan koncentrera sig på något annat. Jag har en sådan berättelse som funnits med mig ett tag, men den senaste veckan fick jag vad man kan kalla en uppenbarelse där bitarna föll på plats. Om du tänker dig en kombination av ”Den oändliga historien”, ”Narnia” och ”Harry Potter”-böckerna så får du en känsla för min vision. Berättelsen blir nu större än en roman för plötsligt fyller den ett högre syfte. Hoppet om en bättre värld. Så pretentiöst att Alex Schulman och Sigge Eklund skulle rodna, men just nu struntar jag i jantelagen och vilar i känslan att jag kan påverka min omvärld till vad jag tror är det bättre. Är jag då inte skyldig att göra detta?

Det enda som är starkare idag än denna drift att nedteckna min berättelse är den bild som bränt sig fast på näthinnan. Ni vet kanske vilken jag menar, bilden på treårige Aylan som ligger på stranden i staden Bodrum i Turkiet. Det är inte ofta jag börjar dagen med att gråta men idag gjorde jag det. Just den bilden summerar det vansinne som pågår på alldeles för många platser i världen och visar tydligt vilka som får betala det högsta priset. Det är barnens framtid det handlar om. Strunt i vi och dem för det är genom det tänket som vi ser till att framtiden hela tiden blir en upprepning av historien. Det är de krigets barn som inte drunknar som riskerar att växa upp till morgondagens soldater, morgondagens diktatorer. Om vi inte gör något.

Jag tänker inte dela bilden för Aylan ska få vila i frid. Men jag kan beskriva den. Ett litet barn i en röd t-tröja, blå shorts och små små gymnastikskor ligger livlös på stranden och kysser vattenbrynet med händerna bakåtsträckta. Det är som om kroppen signalerar att han är på väg bort, till och med efter döden. Hans familj ville till Kanada men nekades utresetillstånd från Turkiet och deras desperata lösning blev en gummibåt från Bodrum till Kos. De kom bara några hundra meter innan båten började ta in vatten.  Nu återstår endast pappa Abdullah som efter den skräckfyllda natten tvingades identifiera sin fru och sina två små söner på bårhuset, efter att ha känt dem glida honom ur händerna i mörkret ute på sjön. Jag har varit på Kos och jag har varit i Bodrum, som turist, uppväxt i en skyddad del av världen där en tonåring kan resa utomlands på fylleresa och tryggt komma hem igen. Att se människor kravla iland på dessa stränder med fasa i blicken och endast de tillhörigheter de har på kroppen känns overkligt. Att som far förlora min familj är min yttersta fasa. Föräldraskapet innebär en helt ny dimension av sårbarhet.

Här hemma i Sverige verkar debatten mest handla om att invandrare kommer hit och lever på våra pengar, utan att lyfta ett finger. Det gör mig ont att vi inte kan se längre än så och se varandra som medmänniskor istället för att avhumanisera varandra. Det här är desperata människor som vill ha ett bättre liv, vare sig de är syrier, romer eller något annat. Vi hade turen att födas här, där diskussionen om ett pronomen (hen) kan vara det värsta som har hänt på länge. Kan vi på något sätt hjälpa invandrarna utan att börja raljera om att det blir inbördeskrig i Sverige om de kommer hit? Självklart kostar det pengar att ta emot flyktingar, enorma summor, men kan vi verkligen låta bli? Kan vi se oss själva i spegeln om vi bygger murar och stänger ute de som vädjar om vår hjälp?

Jag är redan månadsgivare till Rädda Barnen och ger även bidrag till Unicef med jämna mellanrum. Du får gärna hjälpa mig med bidrag för att ge flyktingarna skydd, mat och medicin. Här är länkar till Rädda Barnen och till Unicef. För visst kan du hoppa över några pizzor? (400 kronor räcker till exempel till 7 488 vattenreningstabletter som kan rena upp till 37 440 liter vatten vilket är mer än 200 fyllda badkar).

Fast det är inte det som det här blogginlägget handlar om. Bilden på Aylan gjorde mig inte bara ledsen, den gjorde mig även frustrerad och förbannad. Idag bestämde jag mig för att göra något aktivt och inte bara svära åt alla facebookinlägg som sprider hat i vårt samhälle. Det är i barnens fantasi tron på en bättre framtid föds och det vill jag ta vara på. Som författare kan jag ge dem hopp och lära dem att man visst kan förändra världen. Det är där berättelsen i inläggets början kommer in i bilden. Jag har beslutat att lägga upp boken som ett projekt där man som läsare för en låg peng kan ta del av boken, kapitel läggs upp allteftersom de skrivs. Inkomsterna kommer gå direkt till en hjälporganisation. Jag har ännu inte beslutat vilken. Andra skrivprojekt får vila (förutom min tredje roman i Serahema-serien som självklart kommer ut som planerat).

Det finns så klart en hel del praktiska detaljer att reda ut, men jag är säker på att det går att lösa och kommer meddela här i min blogg hur det går. Se det som ett spännande sätt att ta del av hur en bok växer fram. I det här fallet en barn-/ungdomsbok. Normalt är lektörer och redaktörer inblandade men nu blir det ett slags råmanus som du som läsare kan kommentera. Lektör får bli en framtida fråga, om inte en lektör vill haka på projektet i sin linda. Kanske det rentav blir en tryckt bok av det hela någon dag, ett kickstarterprojekt, vem vet? Det viktigaste är att jag har fattat ett beslut som känns rätt i hjärtat.

Då jag är deltidssjukskriven och dessutom behöver göra en del research, fixa avtal m.m. kommer det av hälsoskäl ta ett tag innan boken är helt klar, jag vet inte hur länge (förmodligen minst ett år?), men de allra första kapitlen är redan skrivna och bör snart kunna läggas upp. Så snälla ha tålamod när boken väl börjar ta form, köp den gärna, dela inläggen och hjälp mig att åstadkomma en förändring.

Fortsättning följer.

 

Nyttan med noveller

Idag när jag vaknade kollade jag på mobilen vad klockan var (larmet hade inte hunnit ringa ännu) och då fick jag se att jag hade ett mail från Jonny Berg på Swedish Zombie i inkorgen. Alldeles för spännande för att ignorera och när jag läste att min novell ”Sjung kära syster (förtrollande toner)” var ett av de tre bidrag som vunnit Fantastikportalens novelltävling ”Bortom portalen” blev jag så klart överlycklig! Tävlingen är ett samarbete mellan Fantastikportalen och Booqla, en tjänst för att konvertera och publicera e-böcker. (Länk till tävlingen finns här).

Jag blev även själv väldigt förtjust i historien om novellens systrar och den värld de lever i så det är kul att nu fler kommer få chansen att ta del av den. En vacker dag kanske det rentav mynnar ut i ett romanprojekt då jag inte känner mig färdig med dem. Det är lustigt vad som kan växa fram ur en fundering kring vad som skulle vara ett originellt magisystem. Fram växte en apokalyptisk värld som jag själv tycker sticker ut bland alla dystopier.

För ett år sedan hade jag inte skrivit en enda novell, bortsett från uppsatser i skolan. Istället hoppade jag för ca 15 år sedan direkt in i det mastodontprojekt som blev Serahema Saporium-serien. Först i höstas skrev jag ett par noveller och skickade in till två olika tävlingar. Lite med baktanken att de kunde hjälpa mig att marknadsföra mig själv. De gick inte vidare men jag insåg att jag tyckte att det var kul. När jag i våras insåg att jag ännu en gång gått i fällan utmattningsdepression la jag romanskrivandet på hyllan ett tag. Men skrivarlusten fanns kvar och jag skrev istället någon novell emellanåt, kanske ett par dar i veckan, bara några timmar och endast för skojs skull. Skickade in till tävlingar som en kul grej men utan prestationsångest.

Plötsligt lossnade det. Två noveller jag skrev till novellsamlingen ”Steampunksagor” kom båda med i boken och jag fick en leverans med snygga inbundna böcker häromdagen. Dessa kan man köpa signerade av mig personligen eller köpa via mitt beställningsformulär för 150 kr st + frakt. (Måste uppdatera beställningssidan inser jag. Det går även bra att skicka ett mail till marcus.olausson@bumleby.se.)

Omslag_SPS

Min novell ”Mässan” (skrevs i vintras) knep en plats i Andra Världars antologi ”Svenska Spöken” som kommer ut vid allhelgona i höst. Och så nu då min apokalyptiska novell ”Sjung kära syster” som gick och vann Fantastikportalens tävling. 4 noveller nu under sommaren. Smått overkligt och jag förstår att det kan verka som att jag som deltidssjukskriven inte tar det så lugnt som jag borde, men en handfull noveller skrivna under ett drygt halvår är inte alls särskilt mycket för mig. De har tagit ett par-tre kvällar i anspråk vardera plus korrekturrundor till mina testläsare. Tid som andra lägger på att se på TV. Jag har nu lagt ner novellskrivandet för stunden och hoppar över tävlingar som egentligen verkar jättekul. Istället ska jag fokusera på att fortsätta vila, ta det varsamt med bloggandet och i lagom takt färdigställa manuset till min tredje roman ”Nattlöpare” som kommer ut i december. 2015 ser ut att bli ett höjdarår. Och depressionen? Ja, vem fan kan vara deppig när det går så här bra 🙂