Författare: admin

Marcus Olausson är en fantastikförfattare med två publicerade romaner - De rotlösa och Bäraren - i serien Serahema Saporium. Dessutom aktuell i antologierna Steampunksagor och kommande Svenska spöken, Bortom portalen och På denna grund vi bygga.

Bokrecension – Attentaten i Gallus av Eva Holmquist

attentaten-i-gallus

Detta är ett spännande äventyr för lite yngre läsare. Boken fungerade bra även för undertecknad, men jag kände mig för gammal för intrigen. Även omslaget och de illustrationer som finns i boken signalerar att boken främst vänder sig till yngre läsare.

Vi får följa Mathilda som plötsligt vaknar upp i en annan ung kvinnas kropp, dessutom i en annan värld. Där härskar fågelfolket gallus som håller människorna som slavar till gallus fabriker och Mathilda får svårt att rätta sig i ledet, nu i slavflickan Hannas kropp. Fidesko är kapten i gallus flygvapen och utses att undersöka varför slavar har börjat försvinna och vart de tar vägen. Hans kollega kapten Lanka får samtidigt i uppgift att undersöka de sabotage mot fabrikerna som bara blir fler och fler. De märker snart att allt inte står rätt till och att det de har fått lära sig om landets historia kanske inte stämmer. Förutom människor och gallus finns även andra folkslag som till exempel det småväxta rövarfolket och det mystiska skogsfolket.

Boken är relativt tunn och fungerar bra som introduktion till fantastik för yngre läsare. Den tar även upp ämnen som förvanskning av historien och att somliga anser sig ha rätt att förslava andra. ”Attentaten i Gallus” rekommenderas absolut och det låga betyget beror snarare på att det inte riktigt var min typ av fantasy vilket inte författaren ska lastas för. Till sin målgrupp är den garanterat kanon.

Betyg [6/10] Bumlingar.

Boken ges ut av Ordspira Förlag och finns bland annat att köpa hos Adlibris och Bokus.

Andra världars bokmässa i Ljungby var en fröjd

FB_IMG_1434304703175
Den här bilden har jag stulit av Tina som köpte båda mina böcker. Hoppas det är OK Tina? Annars får du snacka med min presschef, varulven.

Jag har sett fram emot den här lördagen länge då jag äntligen skulle få träffa några av de människor från fantastikscenen som jag hittills endast har ”umgåtts med” via Facebook. Att dessutom få vara ute och göra reklam för mina böcker ”De rotlösa och ”Bäraren” är alltid kul. När försäljningen sedan gick riktigt hyfsat blev det en uppskattad bonus. Från början skulle jag ju även åka till Archipelacon i slutet av juni men min utmattningsdepression har fått mig att inse att det skulle bli övermäktigt. En endagsmässa däremot gick finfint.

20150613_115629
Niklas Krog förärade mig med ett inköp

Dessvärre sprack min plan att gå runt och prata med alla utställare, men jag hann kanske med en tredjedel åtminstone? Er andra hoppas jag få fler chanser att prata med. Jag tenderar nämligen att hamna lite i zonen när jag säljer böcker och gör mitt bästa för att övertyga besökare om att investera i min bokserie ”Serahema Saporium”. Plötsligt var hela dagen slut och jag hade inte alls hunnit mingla runt som jag ville. Extra roligt var att min första köpare var fantastikpionjären Niklas Krog, vars böcker inspirerat mig att själv våga satsa på mitt författarskap.

Min placering var rätt optimal och gav mig god exponering fast man hade satt mig under ett glastak med den illvilliga förhoppningen att jag skulle svettas i min varulvsdräkt. Nu åkte den bara på för lite fotografering och den outfit jag egentligen tänkt mig (se bild nedan) fick bantas lite. Låt mig säga så här: det var inte optimalt med svarta skinnbrallor och det gick åt mycket vatten även utan komplett utstyrsel!

20150612_205546

2015-06-13-17-09-15

 

Varulvsbilden har jag norpat från förlagskollegan Ylva Lee Lindell som var där och sålde sina böcker Eldbunden och Skogsblod. Jag lyckades lura ur henne ett så här stort leende (inte så svårt).

20150613_140625

Till min glädje valde många att köpa båda böckerna och en av dem var glada Tina som inte ville ha någon påse utan insisterade på att bära runt böckerna och skylta med dem. Härligt initiativ och jag tackar för förtroendet. Hoppas du gillar böckerna Tina!

20150613_132758

Ett stort tack till gänget på Andra världar, Anna, Aengeln och Jakkin. Ni hade ordnat ett grymt bra arrangemang och vi hade dessutom mycket trevligt på pizzerian efteråt. Nu ser jag fram emot en lugn skön sommar där jag ska putsa lite på noveller och någon roman, men framför allt vila upp mig inför augusti då jag ska börja arbeta igen. Och inte minst, besöka Confuse i Linköping. Kanske vi ses där?

 

Bokrecension – The Zombie Survival Guide av Max Brooks

zombiesurvivalguide

Detta är en överlevnadshandbok som utgår ifrån det hypotetiska scenariot att en zombieepidemi har brutit ut och hur man bäst överlever detta. Tonen är formell och på många sätt är boken en bra instruktionsbok för att överleva andra katastrofer som leder till samhällets tillfälliga eller totala kollaps. Möjligen blir boken en aning för torr och träig för min smak och den känns väldigt anpassad för den amerikanska läsaren. Ett av råden hur man förbereder sig är att köpa en rejäl bit mark som ligger isolerat, gärna en ö och bygga förskansningar och förråd där. Ärligt talat, hur många har råd med det, upp med en hand?

Brooks går även igenom vad ett överlevnads-kit bör innehålla och poängterar vikten av att ha ett sådant redo innan katastrofen inträffar. Boken är intressant, speciellt för en zombienörd, men håller inte riktigt att sträckläsas. Den avslutas med exempel på riktiga zombieincidenter och hur de utvecklade sig. Man kan bl.a. köpa boken på Adlibris och Bokus.

Betyg: [6/10] Bumlingar.

 

Kuriosa 1: Max Brooks är för övrigt son till Mel Brooks och Anne Bancroft.

Kuriosa 2: Det finns även en svensk bok om zombieöverlevnad: Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen av Herman Geijer Dessvärre har jag inte läst denna ännu. Är man nyfiken på ämnet kommer Geijer vara sommarpratare i P1 den 13 juli, kl 13. Missa inte!

Fantastik och homoerotik

Redan de gamla grekerna ...
Redan de gamla grekerna …

För ett tag sedan hade jag en diskussion om stereotyper med Katja på bokbloggen Bokhuset, alltihop sprunget ur hennes recension av min bok Bäraren. Jag har sedan dess tänkt mycket på det där och hur patriarkala och religiösa ideal styr vår värld och både direkt och indirekt våra tankar.

Själv anser jag att något av det allra viktigaste här i livet är att vi älskar och tar hand om varandra, oavsett kön, ras och nationell tillhörighet. En del människor verkar ta så illa vid sig av homosexualitet att de öppet visar sitt förakt genom ord eller våldshandlingar. Kanske till och med dråp eller mord. Även om jag själv så vitt jag kan minnas alltid tyckt att homosexualitet är helt normalt skäms jag att erkänna att jag i filmer och tv-serier haft lite svårt för kärleksscener emellan män. Kanske för att jag är uppväxt på landet där normer kan vara hårdare? Kanske för att jag normalt inte ser män öppet uttrycka sin kärlek för varandra? Jag är helt enkelt inte van vid detta. Precis som de flesta män har jag däremot inga problem att se kvinnor ha sex med varandra. Hur jämlikt är det? 🙂

TV-serien True Blood har faktisk tränat mig på det där, en serie där man på ett jämlikt sätt visar kärlek mellan samkönade, utan att det i någon större utsträckning anses strida mot normerna i den miljö där det utspelar sig. När jag häromdagen såg ett avsnitt av tv-serien Penny Dreadful slogs jag plötsligt av insikten att den där känslan av, i brist på bättre beskrivning, ”obehag” faktiskt inte infann sig. Två män hade naket passionerat sex och jag såg det för vad det var. En vacker intim beskrivning av samkönad kärlek. Något vi tidigare inte kunnat se i bredare produktioner men i exempelvis tv-serien Spartacus och nyligen i en inte lika vågad variant i säsong två av piratserien Black Sails (även om just den serien annars främst exponerar nakna kvinnokroppar). Den främsta fanbäraren för homoerotik är väl annars mastodontserien Game of Thrones? Kanske fantastiken är lite modigare och helt enkelt vågar ta ut svängarna? Penny Dreadful-avsnittet gav mig i vilket fall en betydelsefull insikt att jag har ändrat mig till det bättre.

Redan innan nämnda Penny Dreadful-avsnitt beslutade jag mig för att göra en manlig karaktär i ett kommande romanprojekt bisexuell. En transvestit fanns där redan och plötsligt föll en olöst del av intrigen klockrent på plats. Om jag är modig nog att ge mig på en sexscen mellan män eller inte återstår att se, men jag tänker utmana mig själv att ta mig utanför de där fördömda hämmande stereotyperna. Även om det sker i små steg. I fantastiken är ju trots allt precis allting möjligt.

(Fast vänta dig inga utopier, jag håller ständigt mörkret i handen …)

Jag ska vara med i en steampunkantologi!

Omslag_SPS

#SteampunkSagor kommer antologin heta och den ges ut av Whip Media med det här supersnygga omslaget. När jag upptäckte den här tävlingen fylldes jag av inspiration och den räckte till två bidrag så jag skickade in båda då det inte fanns någon begränsning där. Däremot var gränsen 15.000 tecken tuff för mig som är van att brodera ut mina berättelser i romanform. Riktigt tuff. Jag fick en del påpekanden av juryn, men dessa kommer jag röja undan tillsammans med redaktören Caroline L Jensen, ofta benämnd Sveriges skräckdrottning. Behöver jag säga att det kommer bli oerhört spännande och kul?

Båda mina bidrag verkar ha gått vidare (yay!) så nu återstår en (hel?) del putsande innan boken kommer ut senare i år, förhoppningsvis innan bokmässan i höst.