Författare: admin

Marcus Olausson är en fantastikförfattare med två publicerade romaner - De rotlösa och Bäraren - i serien Serahema Saporium. Dessutom aktuell i antologierna Steampunksagor och kommande Svenska spöken, Bortom portalen och På denna grund vi bygga.

Filmrecension – Mad Max: Fury Road av George Miller

Man ska inte vänta sig ett storslaget manus när man ser den här typen av film, men samtidigt tror jag inte att man sätter sig i biosalongen med sådana förväntningar. Istället väntar en fartfylld actionrökare med få chanser att hämta andan. Vi bjuds på en storskalig kavalkad av explosioner, pangpang och snabba bilar, men till skillnad från The fast & the furious är det här istället rostiga, skitiga hemmabyggen med taggar och vapen, framförda av människor som hämtade från en freakshow. Dessutom använder man en elgitarr på ett väldigt underhållande sätt som inte borde funka, men i det galna universum där Mad Max existerar känns det helt rätt. Det är männens värld, men Imperator Furiosa, gestaltad av Charlize Theron är ett välkommet inslag och hon dominerar faktiskt filmen, fast kanske inte på Ellen Ripley-nivå. Vilket för mig in på ett av filmens minus – Mad Max själv blir här en biroll vilket känns som ett slöseri med Tom Hardy som jag tycker kan vara en karismatisk skådis. Kanske han helt enkelt inte presterade på topp? Men det är kul att se Furiosa sparka stjärt.

Handlingen är enkel – Mad Max är galen och käkar ödlor, blir tillfångatagen och används som bloddonator till envåldshärskaren Immortan Joes galna krigare. Furiosa ska åka och hämta bensin till Joes stad Citadellet med en karavan bestående av en lastbil ombyggd till stridslokomotiv, eskorterad av ett gäng mindre fordon med krigare. Fast det visar sig att hon har en egen agenda och har stulit något av krigarhövdingen Immortan Joe. Vad som följer är en vild jakt genom ökenlandskapet.

Det lustiga med filmen är att den mest verkar ha fått uppmärksamhet som ett slags feministiskt inlägg med en stark kvinnlig huvudroll vilket tydligen retat upp manliga actionfilmspuritaner i USA. Detta känns smått absurt med tanke på att förutom Furiosa och några gamla tanter visare övriga kvinnliga skådespelare upp väldigt mycket hud och lämnar lite åt fantasin. Men det är Charlize Therons instas som lyfter filmen från snyggt filmad kalkonnivå. När jag gick ut från biosalongen var jag beredd att ge den en sjua, men efter lite eftertanke sänker jag betyget en aning. Men den är klart sevärd och bör absolut ses på bio för att göra göra upplevelsen rättvisa.

Betyg [6/10] Bumlingar.

Kuriosa: Immortan Joe spelas av Hugh Keays-Byrne som även spelade antagonisten Toecutter i första Mad Max-rullen.

Att fånga tankar och sätta dem på pränt

Det är något särskilt när man gläntar på dörren till fantasins värld och får vittring på en berättelse, vare sig det handlar om att skriva en novell eller roman, måla en tavla eller att skriva ett stycke musik. Just då är jag där, närvarande i berättelsen och försöker suga i mig så mycket som möjligt för att sedan efter bästa förmåga förmedla det jag har tagit del av. De flesta av mina berättelser är sprungna ur drömmar, bilder eller tankar som fladdrat förbi. En sådan berättelse är den jag nu i morse skrev klart det första utkastet till. Själva idén har funnits där länge men den behövde mogna och få tid för sig själv. Nu när jag är sjukskriven har jag passat på att utforska vad den egentligen innebar. Skrivit några stycken, tagit det lugnt några dagar, grubblat lite och lagt till.

r169_457x257_3708_The_Sound_of_her_2d_still_life_violin_woman_magnolia_sheet_music_flower_fantasy_picture_image_digital_art

Ursprungsbilden var enkel. Jag såg framför mig hur två ungdomsgäng möts bland de sönderbombade ruinerna av en stad och strider mot varandra. Inte med vapen eller händer utan med musik. De spelar på olika instrument och ur deras musik skapas magi. Demoner manas fram och krafter släpps loss i en kamp på liv och död. Säkerligen har andra författare utforskat musik som magiform tidigare, men när jag började skrapa på ytan hittade jag en idé om audiomantik som fungerar väldigt bra och plötsligt hade jag min berättelse om två unga systrar, den något äldre Ziya och den puckelryggade Bliz. Tillsammans försöker de överleva och bemästra den värld som skapats ur mänsklighetens sista krig. Ett krig där man slutligen lyckades bomba sönder själva verkligheten och nästintill utplåna mänskligheten på köpet.

Det blev en novell men materialet skulle faktiskt kunna räcka till en hel roman. Fast jag tyckte det fungerade bra även som novell för att utforska konceptet och det känns väldigt bra. Och jag behöver knappast fler bokprojekt om jag säger så. Framtiden får utvisa vad det leder till men kanske den blir ett bidrag i en novelltävling eller så ger jag ut den själv som e-novell. Nu återstår att skicka ut till testläsare som får tycka till innan den får sin definitiva skrud.

Intervjuad av Stina Wollter i P4

3094442_2048_1152
Foto: Martina Holmberg/Sveriges radio

 

För en dryg vecka sedan fick jag ett meddelande på Twitter från Stina Wollter som undrade om hennes radioproducent fick kontakta mig. Skojar du? Det visade sig att de sökt på fantasivärld och hamnat på min blogg där de kunde läsa om mitt författande, men även att jag just nu är sjukskriven för utmattningsdepression. Där ser man alltså värdet av att ha en blogg som författarplattform :-).

Igår kväll, strax efter kl 23, var jag alltså med i riksradio i programmet Söndagarna med Stina Wollter och hade ett mycket trevligt samtal med Stina om hur det är att ha psykpunka, men även hur det hänger ihop med mitt skrivande. Kanske jag hellre hade pratat om mina böcker men det här är viktigt för att jag själv ska acceptera mitt tillstånd. Dessutom kanske du som lyssnar kan få en aha-upplevelse och ta tag i din egen situation?

Det farliga med mitt skrivande är nog just verklighetsflykten, att jag glömmer bort att ta hand om mig själv när jag är upptäcktsresande i fantastiska världar. Det som är bra med mitt skrivande är att det har en terapeutisk effekt och att jag kan bearbeta upplevelser och känslor. Spela spratt med mina karaktärer och leva ut sådant som jag skulle bli inlåst för i verkligheten. Få vara både elak och jävlig, men även god och snäll.

Jag är väldigt nöjd med min insats. Hallå, jag var ju med i riksradio! Utan att svamla alltför mycket och min bokserie Serahema Saporium nämndes trots allt lite grand. Du kan lyssna på mitt gästspel i programmet här nedan. Om man lyssnar från början får man även ta del av sjukstugepoeten Cecilia Ekhems fantastiska dikter. Gör det. Olaussons ordination.

Att göra ingenting

Snart en månad sedan senaste blogginlägget. Sjukskriven för utmattningsdepression och panikångest, känn på den. För människor runtomkring mig är det nog inte så förvånande och kanske inte för mig heller. Det svåra när man brinner för kreativa saker är att lyfta blicken och ta en titt på sig själv. Kolla hälsostatus och ställa frågan om det inte är dags att tagga ner. Jag har ju så roligt medan jag bränner mitt ljus i båda ändar, på upptäcktsfärd i främmande världar. Men det blev för mycket.

2007 stångade jag mig in i den berömda väggen. Nu var det tydligen dags igen. Motivationen har saknats, humöret har sjunkit i bott och jag tvingades dra i nödbromsen. Som tur är har jag en förstående arbetsgivare och tänker hamna på banan igen. Mycket vila, besök hos beteendevetare, antidepressiva piller och frisk luft och motion är ordinationen. Rota i gammal mental skit kan nog också behövas. En vårstädning?

Rota lite
Rota lite

Vila, hur sjutton gör man det när man är sysselsättningsnarkoman? Till att börja med jobbar jag inte, jag har dragit ner rejält på skrivande, renoverande, bloggande och annat som ockuperat mina kvällar. Jag skulle ha åkt till Archipelacon på Åland i juni men trots att det smärtar mig tvingades jag inse att det skulle bli övermäktigt så det får bli ett annat år. Istället sparar jag krafter för ConFuse i Linköping i augusti.

Bok nummer 3 – Nattlöpare ligger lite halvt på is och kommer inte komma ut i sommar. Ha förtröstan, det blir en bok, bara inte just nu men jag hoppas senare i år. Istället skriver jag lite på noveller och experimenterar, testar idéer och kravlöst skrivande. Tar några dagar emellan utan att skriva alls. Jag har två bidrag som marinerar hos testläsare innan jag skickar in dem till en steampunknovelltävling.

Steam me up, Scotty!
Steam me up, Scotty!

Om det går vägen så kan man läsa lite Olausson där. Annars prånglar jag kanske ut dem själv som e-noveller? Dessutom har jag en postapokalyptisk novell under utveckling som kommer ta en egen twist på zombies och udda magiformer. Tror den kan bli rätt läcker om jag får till den. Men jag har all tid i världen på att skriva klart. Ingen deadline alls. Rätt skönt.

Nu ska jag knata ut i solen och njuta av naturen. Kanske prata med småfolket. Ta det lugnt där ute!

20150414_150618

Psykpunka och intervjuad av Farbror Atlas

De-rotlosa

Hur personlig jag egentligen bör vara i offentliga sammanhang är en fråga jag emellanåt ställer mig. Jag själv avskyr när folk använder t.ex. Facebook som en öppen dagbok där man spyr galla över allt och alla. Så det går bort. Och jag har absolut inte tänkt spy galla i vilket fall. Däremot vill jag vara öppen med att jag inte mår så bra mentalt just nu, vilket även drar med sig kroppen i fördärvet. Jag har fått psykpunka.

Genom att vara öppen hoppas jag kunna hjälpa andra i samma eller liknande situation. Mår du inte bra, ta tag i det nu. Det kan faktiskt gå så långt att det en dag är för sent då insatsen är den högsta – ditt liv.

Nog om det för stunden. Jag har idag även svarat på lite intervjufrågor om mitt författande från Andreas på bloggen Farbror Atlas. Man kan läsa intervjun här och passa på att spana in resten av bloggen vet jag, den är riktigt bra. Andreas är även en drivande kraft bakom en podcast som heter Farfarsparadoxen och som jag varmt rekommenderar. Diskussioner om fantastik, vetenskap och annat som rör litteratur, film, spel och lite till. Kommer nog en bloggpost om det en vacker dag.

Nu ska jag chilla en stund innan jag knyter mig. Ta det lugnt där ute.