Författare: Marcus Olausson

Sommaren är kort

Ur författarhänseende är sommaren rätt värdelös för mig. När barnen har sommarlov och lägger sig sent är det svårt att få tid över till att skriva för då behöver jag lugn och ro. Att sitta på ett fik och skriva har aldrig varit min grej. Nej, jag behöver avskildhet och gärna lite juste musik i hörlurarna. Och att börja skriva när alla väl sover blir för sent. Därför är det ur den aspekten helt ok att sommaren nu nalkas sitt slut. Winter is coming, och mitt mer aktiva skrivarhalvår kan börja. 

En bra början är att jag till slut tankat ner WordPressappen och skriver detta på mobilen. Chanserna för ökad bloggfrekvens har därmed ökat markant. 

I september väntar Bokmässan som är författarårets stora familjeträff. Vi som håller till i Fantastikgränd smider planer för fullt. 

Jag har skrivit kontrakt med ett förlag att ge ut en novell (mer info kommer men jag vill suga på karamellen ett liiitet tag till), vilket ska bli fantastiskt kul och mina testläsare har börjat komma tillbaka med feedback på min roman Drömverk som jag skriver för Fantastikhjälpen. Jag är dessutom rejält taggad att sätta tänderna i manuset till fjärde Serahemaboken.  

Så hösten, nu kör vi igång. 

Författarvardagens våndor

Det var länge sedan sist. Alldeles för länge sedan. 7 inlägg under hela 2016 varav det senaste i oktober. Ett snitt på ynka 1 inlägg varannan månad och det har alltså gått 8 månader sedan jag skrev här senast. Fast det är inte helt sant. Jag skrev ett inlägg som hackades av en peshmergaaktivist så jag fick radera hela skiten. Och tappade bloggsugen igen. Ta backuper Marcus. En viktig lärdom. Dessutom bloggar jag emellanåt på Fantastikhjälpen så jag är inte helt inaktiv i det universum som utgör sociala medier.

Anledningen till att jag inte skriver här så ofta handlar om prioriteringar. Tvånget att blogga stressar mig och är en av de saker jag skurit ner på betydligt sedan jag gick i väggen 2015, för andra gången i mitt liv. Nu känner jag inget tvång längre. Bloggandet bör vara fritt och inte drivas av ett behov att synas och jaga presumtiva läsare. Den ständiga jakten på författardrömmen. Istället skriver jag när jag anser mig ha något nytt eller viktigt att förmedla, plus att jag som sagt är mer aktiv på Fantastikhjälpens blogg eftersom det är det projekt jag jobbat mest med på sistone.

Så vad har hänt sedan sist då? Faktiskt en hel del. Jag deltog under hösten och vintern i två novelltävlingar där jag vann den ena (steampunk-tema) och kom tvåa i den andra (sf-tema). Steampunknovellen Temakarens dotter vann SteamCons novelltävling i samarbete med Club Cosmos. Novellen handlar om Thea som försörjer sig genom att sälja te till de bättre bemedlade men drömmer om att ta sig bort, ombord på ett luftskepp. Novellen kan man läsa gratis i Brev från Cosmos #3 tillsammans med bidrag från Oskar Källner och Anna Blixt. Båda rekommenderas varmt. Club Cosmos anordnade senare även på egen hand en sf-tävling och där kom jag tvåa med novellen Olori som handlar om en ung kvinnas desperata försök att rädda världen. Även denna och övriga två pristagare finns att läsa i Brev från Cosmos #3. Inser att jag inte läst hela numret själv ännu. Skäms Marcus!

Alldeles nyligen var jag och familjen nere på Geek Pride Day i Göteborg, under ledning av SF-bokhandeln. Ett trevligt event där vi tyvärr missade att delta i maskeradtävlingen. Tror vi hade klarat oss skapligt i konkurrensen.

Dagen efter for jag till KonTur 2017 i Uppsala, årets värd för fantastikkongressen SweCon. Som vanligt var det kul och alldeles för många intressanta paneler. Som vanligt hann jag inte med att prata med alla så mycket och länge jag ville, eller över huvud taget. Som vanligt fick jag även skippa en del paneler för att faktiskt äta något. Utpumpad men ändå fylld av inspiration ser jag redan fram emot nästa års SweCon i Stockholm. Är inte särskilt nöjd med min egen insats på steampunkpanelen men får helt enkelt ta mig i kragen, komma i tid så vi hinner snacka ihop oss och inte vara bakfull nästa gång.

Författarna Katherine Arden och Siri Pettersen på KonTur

Den främsta nyheten av alla är dock att jag faktiskt har skrivit klart en bok nu under våren. Första utkastet till Drömverk är klart och har skickats ut till mina testläsare. Känslan är fortfarande bra och jag tror den här boken har potential att nå ut och dra in en del pengar till Läkare utan gränser, som det är tänkt. Fantastikhjälpen står och trampar lite vad gäller finansieringen av bokframställningen men jag har en känsla av att det kommer att lösa sig.

Min chef och jag har fört diskussioner om att jag ska gå ner i arbetstid som ingenjör för att få loss mer tid för författarkarriären. Tid att skriva, blogga och sköta marknadsföringen. Inget är klart ännu, men det verkar lovande och jag kommer då att öka närvaron här en aning. Nyhetsbrevet ska tas tag i och jag ska även byta tema igen då jag inte riktigt är nöjd med det jag har. Plus att jag ska lägga in en webbutik som gör det smidigare för både mig och kunder som vill köpa signerade böcker direkt av mig.

Sist men inte minst, nu när råmanus är klart till Drömverk har jag börjat arbeta med manuset till bok 4 i Serahemaserien. Planerad utgivning är Bokmässan 2018 så därför kan jag ta det i min takt och se till att det blir det bästa jag någonsin har skrivit.

Anna Bark Persson intervjuar författaren Kameron Hurley på KonTur

Författarintervju – Markus Sköld

I augusti släppte Markus Sköld sin senaste roman Kalldrag, en skräckberättelse som utspelar sig i det fiktiva brukssamhället Gränshammar, löst baserat på Hofors. Jag beslöt mig för att krypa under huden på Markus och se var han får allt ifrån egentligen. Låt matchen Marcus vs Markus börja.
kalldrag
Olausson: Markus Sköld, vi har ju sprungit på varandra i diverse bokrelaterade situationer som Bokmässan och SweCon. Du slår mig som en stabil och sympatisk person, men skriver rysliga berättelser. I de lugnaste vatten som man säger. Du är just nu aktuell med skräckromanen ”Kalldrag” men även novellen ”Pandemonium” i antologin ”13 Svarta sagor om superhjältar”. Båda rör sig inom skräckens domäner, om än på olika sätt. Vad är det som lockar dig att skriva skräck?
Sköld: Det är det som intresserar mig. Jag har alltid gillat fantastik, vare sig det tar sig formen science fiction, skräck eller superhjältar. Jag växte upp med att läsa serietidningar och Stephen King. Slukade allt jag kom över som utlovade övernaturligheter. Jag var väl kanske 12 när jag första gången såg Halloween på en dålig VHS-kopia och sen var jag fast. En vanlig mördare är trots allt bara en människa, men tänk om det är en mördare som inte kan dö, som bara fortsätter vad man än gör.
Jag gillar den där krypande känslan, att man aldrig kan vara säker och att allt är möjligt. Rädslan för det okända. Att ställa karaktärerna mot en fiende som de är helt chanslösa mot.
Men jag gillar också att ge berättelserna en dos av verkligheten. Att utforska idén att ”tänk om det här vore möjligt”. Skräck funkar bäst när den grundas i verkligheten.
Olausson: Vad jag förstått så är Gränshammar en fiktiv ort baserad på Hofors. Hur var det att skriva om något som ligger så nära din egen uppväxt och hur mycket har du grävt i dig själv och ditt förflutna?
Sköld: Hofors som ort passade bra in på handlingen i Kalldrag, och några av nyckelelementen i berättelsen har inspirerats av Hofors med omnejd. Dels gruvhålen som det kryllar av i bygden, och dels direktörsvillan som Therese, John och Sara flyttar in i (den finns på riktigt för övrigt, men jag har ändrat den lite i boken).
Att jag sedan valde att kalla orten för Gränshammar gjorde att jag kunde möblera om en del i geografin och föra in saker som inte existerar i det verkliga Hofors.

Det finns detaljer som jag har lyft från mitt förflutna, men bokens huvudpersoner är en familj från Stockholm som flyttar till den mycket mindre bruksorten och jag har försökt se Hofors från ett utifrånperspektiv.

”Miljöskildringen är suggestiv, med gruvhål som gapar i landskapet och det gamla huset som hemsöks av vålnader ur det förflutna. Markus Sköld berättar rappt i hastigt bladvändartempo, med kapitelavslut som tar sikte på kalla kårar.”

Gefle Dagblad 2016-08-14

Olausson: Du hade en boksignering i Bakerian i Hofors. Var det nervöst och hur har boken tagits emot där hemma?
Sköld: Jag har enbart hört positiva röster från Hofors, så jag var inte alls speciellt nervös för skräckfikan jag hade på Bakerian. Snarare såg jag fram emot det och Jaana och Linda på Bakerian är verkligen supertrevliga.
Hoforsborna är vana att höra negativa saker om Hofors, så när nu först min ungdomsvän Madeleine Bäck släppte sin bok ”Vattnet drar” som utspelar sig i Hofors med omnejd och sedan jag släppte Kalldrag så händer någonting positivt för orten.
För att inte tala om att en annan kompis Fredrik Nylén just släppt sin bakbok ”Fredriks Fika”. Alla tre böckerna finns till salu på Bakerian.
Olausson: Svensk fantastik är generellt på uppgång med skräcken i täten och många drömmer om att bli författare. Vad är dina bästa råd till den som själv vill skriva skräck? Var ska man börja? Hur ska man nå ut?
Sköld: Skriv. Det är det bästa råd jag kan ge.

Försök skriva varje dag, även om det bara är några ord, och ge inte upp.

Vill du bli utgiven så var noga med ditt manus. Det är hemskt orättvist, men etablerade författare kanske kan skicka in sitt första råa utkast till förlaget som hjälper dem att fixa till det, men som debutant har man inte den lyxen.
Låt någon du litar på (och som gillar den typ av berättelse du skrivit) läsa, och utvärdera deras åsikter med ett kritiskt öga på det du skrivit. Man blir lätt hemmablind och det är bra om du kan fånga saker som inte funkar redan innan du skickar in. Sedan putsar och slipar du på ditt manus tills det är så bra som du bara kan få det. Först då skickar du in det till förlag.
markus-skold
Ofta är det lättare att bli antagen med en novell, framförallt till antologier, så håll ögonen öppna efter förlag som söker noveller, skriv den bästa berättelse du kan och skicka in.
Många pratar om att man måste ha kontakter, och det hjälper säkert, men fråga dig själv om du vill bli utgiven för att du har kontakter eller för att du har skrivit en bra berättelse.
Om det är det förstnämnda så får du vara beredd på att bli totalsågad (vilket du i och för sig behöver vara beredd på ändå), men min filosofi är att jag hellre blir utgiven för att någon verkligen gillar min berättelse än för att de känner mig.
När det gäller tips för att skriva skräck så är jag rädd att jag inte har några råd att ge. Skriv det som du vill skriva. Om man försöker skriva för en speciell genre enbart i syfte att nå ut så tror jag inte att det blir så bra. Skriv det du vill skriva och skit i om det är trendigt.

Vill du skriva om muterade pirater som vill rädda världen och ha passionerat sex med enhörningar? Fine, skriv om det! Mutantpirat-enhörningsporr kanske blir nästa stora grej. Konstigare saker har hänt.

(DEN berättelsen vill jag läsa! Låt oss starta en namnlista för att få Markus att skriva den. Olaussons anm.)
Olausson: Om man ser på dina noveller så har du även skrivit en del sf. Får vi se dig skriva mer inom andra genrer framöver eller är det skräck som gäller?
Sköld: Man ska aldrig säga aldrig, men det känns otroligt främmande att jag skulle skriva en relationsroman eller en renodlad deckare. Det mesta jag skriver tenderar att dra åt skräckhållet. Även mina SF-noveller har liknats vid filmer som t.ex. Alien, så vad jag än skriver så skulle jag tro att det kommer att finnas åtminstone element av skräck med.
13ss_superhjaltar
Olausson: Din novell Pandemonium är en av mina favoriter i 13 svarta sagor om superhjältar. Kanske just för att den har en svag och sårbar hjälte, samtidigt som novellen har bra actioninslag. Hur nära dig själv är du när du skriver?
Sköld: Jag skriver inte självbiografiskt, men det är klart att jag använder mina egna erfarenheter för att föreställa mig olika situationer.
Det kan vara något så enkelt som att använda skammen och nervositeten för att man gjort ett allvarligt misstag på jobbet, vrida upp den känslan maximalt och sedan använda det för att beskriva känslan av att man gjort ett misstag som lett till att hundratals människor har dött.
Jag vet att det låter konstigt och kanske kan man inte till fullo föreställa sig hur det skulle kännas, men jag tror att det finns en startpunkt där, något som man som läsare kan relatera till.
Olausson: Du har skrivit ett gäng noveller och vi delar båda pärmar i antologin ”På denna grund”. ”Kalldrag” är din andra roman, men du har tidigare även skrivit varulvsskräckisen ”Där ute i mörkret” (Team varulv gör här en high five. Mer varulvar åt folket) som kom ut 2012. Såg processen annorlunda ut den här gången och hur tycker du själv att du har utvecklats som romanförfattare?
Sköld: *Hårig high five!*
På sätt och vis var det lika, men på andra sätt helt annorlunda.
I båda fallen handlade det om jag skickade manuset till en herrans massa förlag, fick fler nej än jag vill räkna och en del positiva lektörsomdömen med ändringsförslag (som jag tog till mig av).
Men när ”Där ute i mörkret” antogs blev det bara en kort korrekturläsning och sen var boken ute.
Med Kalldrag arbetade jag först igenom manuset efter lektörens utlåtande, sedan tre vändor med redaktör, val av omslagsbild, därefter korrekturläsning och kontroll av sättning. Jag hade marknadsmöte med förlaget som hjälpte mig att planera utgivningen.
omslag_dar-ute-i-morkretMed Kalldrag har jag också fått förmånen att arbeta med en agent (Marthina Elmqvist på Ophelia Publishing), som hjälper till som bollplank, fixa evenemang och att pitcha Kalldrag till utländska förlag, med mera. Jag har såklart lärt mig massor på vägen. Både i hur man berättar en historia med avseende på dramaturgi, gestaltning, och så vidare, men också fått en liten inblick i hur förlagsbranschen fungerar.
Olausson: Till vardags arbetar du som systemutvecklare på Kungliga biblioteket. Är det något du har användning för i ditt skrivande? (Tillgång till uråldriga ockulta skrifter och artefakter för att besvärja läsaren mm.)
Sköld: Haha! I wish! Nä, jag har inte ens egen tillgång till arkiven på jobbet. Där handlar det mest om metadata och datamodeller. Men jag har varit på besök där nere, två femvåningshus 30 meter under marken i Humlegården, mitt i Stockholm. Där finns det hur mycket häftigt som helst. Bland annat detta!
thumbnail_okatalogiserad_magi
Olausson: Avslutningsvis undrar jag vad som finns på agendan framöver och om du har något nytt skrivprojekt på gång?
Sköld: Snart kommer en ny antologi från Fria Ligan, i samarbete med skrivarkollektivet Fruktan, som utspelar sig i Mutant År Nolls rollspelsvärld, där jag medverkar med två noveller.
Utöver det jobbar jag på en ny roman. Råmanus är färdigt och nu försöker jag ”bara” bringa ordning i röran.
Jag jobbar också på en novell till den kommande antologin ”13 svarta sagor om superskurkar”, samt ytterligare en novell till ett annat projekt med Fruktan.
Olausson: Tack för intervjun!
Sköld: Tack själv!
Markus Skölds böcker hittar man bland annat på Adlibris och Bokus, eller varför inte göra ett besök hos sfbokhandeln.

Bokmässan 2016 – Release the beast!

Bok & Bibliotek 2016 är avklarad och o’boy, vilken kanonmässa det har varit! Som vanligt är man efteråt alldeles matt och lider av det vi inom branschen kallar för boksmälla. Det är slitigt att stå på hårt betonggolv i fyra dagar, sälja böcker, knyta kontakter, träffa läsare och diskutera litteratur och allt som kan tänkas röra branschen (och inte röra branschen för den delen). Som tur är så är det också oerhört belönande. Just att få träffa mina läsare öga mot öga och ta emot uppskattning för det jag skriver är värt allt slit, alla tusentals timmar jag har lagt på att fundera, skriva och redigera. Det är också kul att höra vad man tycker om berättelsen och se att olika läsare har olika favoriter bland karaktärerna (en del helt otippade för min del).

dsc_0216
Var är du? Venne. Var är du då? Venne…

Äntligen är Nattlöpare här!

Och jag fick äntligen hålla i min nya bok! Jäklar vad snygg ”Nattlöpare” blev och vad bra den sålde. Vi sålde faktiskt slut på söndagen så nu har jag en hop människor som tjatar på mig att jag måste få hem fler böcker. Det kommer snart, jag lovar.

Nattlöpare -small

 

På fredageftermiddagen hade vi release för ”Nattlöpare” och jag fick backup av min kompis Simon som faktiskt är den som poserar på omslaget. Han gick runt på mässgolvet i Fantastikgränd i den ghitanidräkt jag tillverkade för omslaget (ett slags levande död magiker) och delade ut flyers och visade upp boken. Ett inslag som jag tror stack ut i mängden på ett positivt sätt. Jag serverade även mjöd och det hela blev en fin upptakt till fortsatt mingel senare på kvällen. Tack alla ni som dök upp och förgyllde min stund i rampljuset.

dsc_0223
Undertecknad flankerad av ghitani (a.k.a. Simon) och 3/4 Siri Pettersen.

En av de saker som gör Bokmässan så fantastisk är alla härliga människor man träffar och jag vill tro att vi som höll till i Fantastikgränd är en alldeles extra sammansvetsad familj. Det är vi (plus många andra så klart) som tillsammans formar den svenska fantastikscenen just nu och den växer för varje år. Det märks inte minst på att vi i år hade fått just denna Fantastikgränd, en yta dedikerad för fantastikförlag i samarbete med Sverok och sf-bokhandeln. En kullerstensliknande matta och skapligt öppna montrar skapade en plats för mingel och utbyte. Det märktes på försäljningen och jag spår att nästa år kommer det vara ännu fler utställare och större montrar.

I nöd och lust
I nöd och lust. Hatten döljer abnormt cylinderformat huvud.

I år spenderade jag nog mindre tid än vanligt i övriga mässhallar då det liksom var full rulle i Fantastikgränd mest hela tiden. Jag fick en snabbt ögonkast från Ebba Witt Brattström när hon satt och pratade på Författarförbundets scen och jag gick förbi med ett varulvshuvud under armen. Så gör så klart inte högt respekterade författare, men vi som inte får scentid eller tv-framträdanden får hitta andra kanaler och jag lovar att min varulv Zeke får folk att stanna upp (och ibland hoppa tre meter bakåt).

”Jag lovar, han bits inte. Här ta en flyer.”

En av de böcker jag sett mycket fram emot att lägga vantarna på var Nordiska gudar av Johan Egerkrans. Herrejävlar vad den mannen är duktig på att måla! Tur hade jag också då kön snabbt ringlade sig lång och jag tajmade in en position nästan längst fram.

Johan sätter bokstavligen sin kråka på verket.
Johan sätter bokstavligen sin kråka på verket.

 

egerkransx1
Vackert så man tappar andan

Både fredag och lördag kväll blev sena. Fredagen hakade jag på ett gäng fantastiska poddare (Fantastisk podd är en poddcast av, med och för fantastikälskare) och på lördagen hade vi förlagsmiddag. Många sköna samtal, ett och annat stop öl och välförtjänt skallebank dagen efter.

dsc_0225
Kristina Hård – prisvinnande fantasyförfattare av rang. Iförd hatt högre än Kaknästornet.

Bokskörden blev precis lika stor som vanligt, kanske större och jag investerade även i ett rollspel för lite yngre – Peter Bergtings Spelet om Morwhayle. Precis som Johan är Peter en av Sveriges främsta illustratörer och jag ser fram emot att med mina pojkar utforska hans värld och lära oss rollspela. Jag har spelat lite grand, men först i vuxnare ålder och aldrig som spelledare så det blir spännande.

Ja, så såg min bokmässa ut. Nu tar vi nya tag och laddar för nästa år. Jag har en del på gång till dess och tror vi kan höja äventyret ytterligare några snäpp. Häng med så får vi se.

dsc_0236

 

 

 

Fantastika och Swecon 2016

fantastika_banner_960x3001

Sent inlägg men hursomhelst. Jag hade för två veckor sedan, den 17-19 juni,  en kanonhelg i fantastikens tecken.

Jag missade fredagen på Fantastika för att istället se Iron Maiden på Ullevi i Göteborg. Efter en något blek inledning tog det sig och de gamla gubbarna visade var skåpet ska stå. Visst var de lite stela, men de är trots allt proffsiga musiker och Eddie-monstret styltade runt på scenen precis som han ska. De nya låtarna står sig förvånansvärt bra mot de gamla men är såklart chanslösa mot klassiker som publiken hört förut. I refrängen på Blood Brothers reste sig håret på armarna när jag stod där bredvid min kompis Örjan. Det var med honom som jag upptäckte Iron Maiden i vår barndom. För länge sedan i en galax långt, långt bort. Blood brothers in deed.

Blood Brothers m Iron Maiden
Blood Brothers med Iron Maiden

Efter en kvalmig natt med dålig sömn på Linnestadens Hotell och Vandrarhem hasade jag mig på lördagmorgonen bort till centralstationen för en lååång tågtur upp till Stockholm. Kunde inte sova trots tröttheten efter den obarmhärtiga natten så jag värmde upp inför skräckpanel med boken ”Fyra minuter” av Johan Ring. En kanonbra skräckroman jag varmt rekommenderar. Mitt mål var Fantastika i Dieselverkstaden/Nacka och efter att ha navigerat mig fram bland T-bana, buss och byggarbetsplatser fick jag äntligen dumpat mitt bagage på Quality Hotel och installerat mig i Dealers room med mina böcker. Något stressad hade jag kanske en halvtimme på mig tills jag skulle delta i panelen ”Skrämmande svenskar” tillsammans med skräckbloggaren Helena Dahlgren, Jonny Berg från Swedish Zombie och Mats Strandberg som knappast kräver någon presentation. Patrik Schylström var moderator med den äran och sålde nog in mina skräcknoveller bättre än jag själv gjorde. Vi pratade om allt ifrån kroppsvätskor till Ferry Fantasy och jag trivdes som rovdjursfisken i det svarta skräckvattnet.

13435540_10154317460726834_1506379640625746505_n

Vi hann aldrig lista några skräckfavoriter så jag bockar av några här istället. Förutom redan nämnda Johan Ring tycker jag att du ska kolla in Susanne Samuelssons ”Kattmänniska”. En ruggigt bra novellsamling där hon får till ett krypande skruvat obehag. Sedan tycker jag att Jonas Lejons ”Svartkonst” är värd att kolla upp. Madeleine Bäcks ”Vattnet drar” är mycket snarlik den här boken i sin tematik, men jag föredrar Jonas bok som dessutom kom först. Jag gillar hans språk och sätt att skriva där mörkret ständigt är närvarande.

Kruxet med kongresser är att alldeles för många intressanta paneler pågår samtidigt. När man då dessutom träffar kompisar man inte sett på länge, hittar nya kompisar och härliga människor OCH försöker kränga en bok eller två så är det svårt att få ihop ekvationen. Det blev i alla fall några panelbesök. Närmare bestämt …

Lördag 18/6:

That’s why I killed him! Maria Turtschaninoff (GoH), Ian Sales, Anna Jakobsson Lund, Mats Strandberg, Markku Soikkeli (M) – Minns såhär i efterhand inte exakt vad man pratade om mer än att undvika klichéer och hur man får läsaren att känna med karaktärerna. Mats satte till exempel ihop olika spellistor på Spotify för att lära känna sina karaktärer. Mitt sviktande minne beror nog (förutom att jag börjar bli gubbe) på att jag var så trött efter fredagen. Men jag vet att jag gillade panelen.

DSC_0249

Från valyriska till klingonska – så gör man ett rekvisitaspråk. Yens Wahlgren höll ett mycket underhållande och intressant föredrag om hur man inom fantastiken knåpat ihop olika språk och vilket uppsving det fått idag i och med Game of Thrones. Genom roliga filmklipp fick vi bland annat ta del av hur Ben Burt skapade ikoniska språk och läten för Star Wars, samt höra Tolkien tala sindarin. Självklart köpte jag ”Liftarens parlör till galaxen” av Yens. Valar morghulis!

Selling books. Jerry Mättä (GoH), Brian Ameringen (Porcupine books), Jörgen Forsberg (SF-bokhandeln), A.R. Yngve och Patrik Schylström (M). Man diskuterade olika format för böcker och hur digitalisering, print on demand och egenutgivning påverkar tillgänglighet och kvalitet på litteraturen. Brian bedriver ett välrenommerat antikvariat för fantastik och det är det tryckta formatet om gäller. Jörgen verkade inte överförtjust i egenutgivningen som han ofta anser inte håller måttet. En lite tråkig inställning. Jag kan förstå honom men där finns guldkorn. Det svåra är såklart att hitta dem. A.R. Yngve ventilerade sin frustration över hur svårt det är att nå ut och marknadsföra sig som författare på eget eller litet förlag. Stor igenkänningsfaktor för undertecknad.

De dödas röster – thrillerpodd om rollspelare. Sara Bergmark Elfgren (showrunner), Mattias J. Skoglund (regissör), Judith Kiros (avsnittsförfattare), Erika Stark (avsnittsförfattare) och Mats Strandberg (M). Diskussion kring den mockumentära poddserien som har premiär 2/7 men går att ladda ner som podd 1/7. Kul att få inblick i hur de arbetat med serien och hur de bondat genom att spela kult mm. Serien verkar intressant och jag ska absolut lyssna på den.

Kvällen avslutades med öl, mingel, samtal med fellow nerds och mera öl och mingel. Mycket trevligt.

Söndag 19/6:

World-building book by book. Maria Turtschaninoff (GoH) pratade om hur hon utforskar de världar hon berättar om medan hon skriver. Hennes världsbyggen verkar vara koncentrerade till en viss plats eller miljö per bok. Jag tycker nog att rubriken är lite missvisande då jag inte skulle kalla henne en världsbyggare, även om alla berättelser oavsett författare givetvis innehåller någon nivå av världsbygge. Sedan har jag så klart bara läst Maresi än så länge så det kanske är större världar i de andra böckerna. Intressant föreläsning om än aningen torr då Maria läste innantill väl mycket.

DSC_0258

Vei – en fantastikserie om nordisk mytologi. Tecknaren Karl Johnsson berättade oerhört passionerat om det seriealbum han skapar tillsammans med Sara Bergmark Elfgren (finns det något hon inte har ett finger med i?). Karl bjöd på mycket bilder och jag konstaterade att jag redan äger ett album han illustrerat. Den supersnygga boken Asgård som han gjort tillsammans med författaren Sofi Hjort. Nordisk mytologi är onekligen hett just nu så jag hoppas att trenden håller i sig när min bok Drömverk kommer ut, där avdankade nordiska gudar verkar i en parallell verklighet till dagens Trollhättan. Tillbaka till Vei så beskrivs den som Game of thrones möter Hunger games möter nordisk mytologi och jag är grymt pepp på denna bok. Check it out!

Superhjältar. Love Kölle, Markus Sköld, Finn Cederberg och Anna Jakobsson Lund (m) diskuterade superhjältar och hur de skulle se ut i en svensk kontext. Bakgrunden är Swedish Zombies antologi ”13 svarta sagor om superhjältar” där panelen medverkar med superhjältenoveller. Panelen var intressant och bänkarna fullsatta. Nu när jag dessutom har hunnit läsa antologin kan jag avslöja att den är kanonbra. Läs den helt enkelt!

Closing ceremony with choir Gléowine. Swecons sista framträdande var körsång där den duktiga kören Gléowine framförde kända visor från film och tv-serier. Man bjöd även på en underhållande tolkning av ”Only you” ur Gollums perspektiv där han sjöng om Härskarringen som ”Bara du”.

Swecon avslutades med avtackning av hedersgäster och gofers (= de som hjälpt till under och inför kongressen) plus att man fångade in Swecons ande och lämnade över till det gäng som arrangerar nästa års Swecon – KonTur i Uppsala. Därefter följde mitt livs första Dead Dog Party där jag drack öl, tjötade och gjorde nya bekantskaper. Jag hade en förbannat trevlig kväll som rörde sig från bistron med diskussioner om rollspelsnoveller till skräckmanus och över till hotellet och samtal med den brittiske sf-författaren Ian Sales om svensk hårdrock. Och mycket annat så klart. Minns faktiskt inte vad jag och Fia Karlsson pratade om (började nog gå in i dimman där) men trevligt hade vi hela gänget. Kanske tur att KonTur är redan i Maj för jag längtar efter nästa Swecon som dessutom får mycket spännande gäster som t.ex. Anne Leckie (damn, nu måste jag verkligen ta tag i att läsa Ancillary Justice) och Siri Petterson (damn, nu måste jag verkligen ta tag i att läsa Odinsbarn …)

konturlogga_svart

Summa summarum. Jag har pratat med många härliga människor och lyssnat på så många föreläsningar och paneler jag hunnit och mäktat med. Däremellan lyckades jag i alla fall hålla till en del i Dealers Room och sälja lite böcker (och köpa lika många). Förhoppningsvis fick jag även upp ögonen hos åtminstone några stycken om vad mitt välgörenhetsprojekt Fantastikhjälpen går ut på. Det verkar som att Swecon härmed är en årlig begivelse för undertecknad. Tack alla ni som var där. Vi ses väl på KonTur? Over and out.

/Marcus