Kleptomania övertygar mig att troll finns och att de är brutala gynnare! Kristina Hård vaggar skickligt in mig i övertygelsen att det som utspelar sig i boken skulle kunna utspela sig på riktigt. Att jag läste delar av boken under en skidsemester i sälenfjällen bidrog kanske till att jag tyckte mig se troll överallt. Styxx har för övrigt alltid snygga omslag på sina böcker och Kleptomania är inget undantag. Möjligen aningen missvisande i sin estetik men kanske man vill nå utanför den läsekrets som bara läser fantasy?

Boken handlar bland annat om Ingra Varg som på Skatteverkets uppdrag ska utreda finansmannen Linus Kaisers tillgångar. Kaiser själv däremot ser ett tillfälle att bikta sig och avslöja varifrån hans rikedomar har kommit och hur de lade grunden för hans luftskeppsimperium, men även varför han är dödligt sjuk. I tillbakablickar får vi se hur Kaiser var med om en tågolycka där endast ett fåtal överlevande plötsligt befann sig i en större fara än de kunde ana. I nutid får vi ta del av hur en förslagen finansminister vill sätta dit Kaiser och komma över hans rikedomar, samtidigt som en stöldvåg härjar Stockholm.

Till viss del tycker jag att skildringen av trollen gör dem lite tramsiga, men samtidigt görs det hela på ett så välgjort sätt att jag ändå köper det. Och troll kanske är tramsiga. Boken är stundvis rejält brutal, vilket splatterskallar som jag uppskattar, men jag tycker att bokens sexscener gott kunde varit mer än ett par meningar långa. Handlingen bygger mot ett klimax som visserligen förklarar mycket men ändå innebär en cliffhanger där man vill veta mer. Även om man inte gillar troll och övernaturligheter tror jag att man kan gilla den här boken då Kristina effektivt bygger upp en stämning med välskrivna miljöskildringar och en intrig som ständigt lotsar läsaren vidare. Svensk folktro görs levande och får en egen prägel som passar bra in i handlingen. Möjligen kan man tycka att Ingra är en aning blek och ointressant som huvudperson, vilket även gäller övriga kvinnliga karaktärer, med undantag för Airis fast henne får vi inte ta del av i någon större utsträckning. Här är det mest männen som tar plats i form av Kaiser själv och ynglingen Halvar som har en särskild relation till trollen.

Min kritik till trots får boken ett högt betyg då det är ett spännande, välskrivet och gediget hantverk där jag spänt väntar på uppföljaren. Boken rekommenderas absolut och finns bland annat att köpa hos Adlibris och Bokus.com.

Betyg [8/10] Bumlingar.

Marknadsföring är svårt, riktigt svårt. Kanske speciellt för en författande ingenjör som aldrig någonsin egentligen har brytt sig om marknadsföring. Marknadsavdelningen kan av en ingenjör uppfattas som de som lovar vitt och brett och så är det upp till ingenjören att försöka lösa det frustrerande faktum att utlovade produkter och tjänster faktiskt inte finns. Vilket i och för sig kan tänkas driva utvecklingen. Det är ju bra om det finns en marknad för produkten.

Nu befinner jag mig i en annan sits. Det är i mångt och mycket upp till mig själv att lyckas marknadsföra min produkt då jag ligger på ett relativt litet bokförlag och skriver böcker som vare sig är trendiga eller mainstream (samma sak kanske?). Jag gjorde ju inte en marknadsundersökning innan jag skrev bokserien. I så fall borde jag ha skrivit dystopi, feelgood eller möjligen deckare. Eller en dystopisk feelgood-deckare. Fast inget av detta var trendigt när jag började skriva för tjugo år sedan heller för den delen.

Men ska jag ens marknadsföra mig eller är det fult som författare att tänka så? En bra bok säljer sig själv etc etc. Det där är inte sant tror jag, hur bra boken än är. Det finns en anledning utöver böckernas kvalitet som gör att t.ex. Läckberg dominerar deckarscenen. Hon är grym på marknadsföring. En bok ska fortfarande synas i mängden och utan en PR-avdelning som fixar in mig i morgonsoffor och TV-program är det svårt.

Så hur gör jag nu? Böckerna tas emot riktigt bra av de som läser dem, och jämförs även med stora utländska författare. Men hur syns jag? Hur får jag min tänkta läsekrets att ens få reda på detta? Budgeten räcker inte riktigt till tv-reklam eller ens reklam i tidningen. Att spamma bra recensioner på facebook ger ingen större merförsäljning. Jag delade ut hundratals reklamblad på bokmässan med länk där man kunde provläsa prologen, gratis. Två gick in och läste den enligt statistiken från webhotellet. Läser någon annan än spam-botar min blogg?

Jag tänkte prova att göra en boktrailer. Trots att chansen är minimal att den ger någon effekt så verkar det för roligt för att låta bli. Många av de boktrailers jag har sett kanske gör författaren och författarens mamma stolta, men inte mycket mer än så. Bortkastad tid. Om den ska vara meningsfull måste den vara så pass bra att den i princip sprider sig själv, blir viral som det heter. Sjukt jävla bra med andra ord. Men hur sjutton lyckas man med det? Är det ens möjligt?

Min approach blir att precis som med mitt författande vara omsorgsfull med detaljerna. Skriva en synopsis, planera en budget och använda meningsfull rekvisita. Göra research och analysera vad som gör en bra boktrailer. Då jag inte har tillgång till skådespelare kommer jag att begränsa insatserna med människor till scener utan dialog då sådana förmodligen bara skulle sänka intrycket. Om tv-serien Jordskott inte kan få helt okej skådisar att leverera repliker bör jag inte ens försöka med amatörer.

Igår gjorde jag ett försök att koppla in min videokamera från 2007 i min hyfsat nya dator med Windows 8.1. Jag bävade för strul med drivrutiner men till min förvåning och glädje lyckades jag importera film från kameran. På första försöket. Med Windows Movie Maker knåpade jag sedan ihop en experimenttrailer.

Jag kan konstatera flera saker.

Det funkar. På sätt och vis. Redan nu kan jag nog få till den nivå som många verkar ha nöjt sig med. Fast jag har ju större ambitioner.

• Jag behöver dessvärre en bättre kamera med HD-upplösning. Då jag ändå funderat på att skaffa systemkamera lutar det åt det hållet. Så mycket filmar jag ju inte egentligen i vanliga fall.
• För att få trailerkänslan bör jag filma i bildformatet 16:9 istället för 4:3 som kändes TV och med den kvalitet jag har duger den gamla kameran endast till trailer av ”found footage” -karaktär.
• Jag behöver få till bra ljudeffekter, voice over och musik.
• Frågan är om Movie Maker räcker? Det blir en budgetfråga är jag rädd men jag ska kika på open source -alternativ eller om det finns bra grejer till rimlig peng.
• Hur löser jag specialeffekter, det är ju fantasy det rör sig om? Eldklot, blixtar och dunder? Har en del att klura på där men ska försöka hålla sådana inslag till ett minimum.

Nu blir nästa steg att få tummen ur och spela in ljud med mitt externa ljudkort som samlat damm sedan jag köpte det i somras. Stay tuned.

Det finns olika tankar om det här med världsbygge inom fantastik. En del anser att världen ofta tar för stor plats och att handlingen blir underordnad. Att det är fel ände att börja en berättelse med att bygga världen. Andra anser att världen är det centrala, det som gör en berättelse intressant och annorlunda. Det är kanske i själva verket först i kombinationen där både värld och historia är fantastiska som det blir riktigt magiskt?

Oavsett vilket är det för mig personligen viktigt att den värld där berättelsen utspelas bygger på en inre logik och att läsaren kan känna igen sig och förstå delar av världen. Även om delar av den såklart kan komma att vara totalt overklig behöver den ändå på något plan kännas realistisk. Om inte annat efter de regler man har satt upp för världen. Skulle läsaren stanna upp och tänka ”Vänta nu, så fort skulle man inte kunna ta sig med häst från punkt A till B!” har man problem. För om läsaren börjar ifrågasätta innehållet går även magin förlorad. Den magi som, särskilt inom fantastiken, suger oss in i en berättelse och får oss att läsa vidare.

Självklart är det intrigen och karaktärerna som driver en berättelse, men då måste ramverket runtom fungera utan att distrahera. Att jag inledningsvis lägger ner stor möda på världen beror på att jag ofta utgår ifrån drömmar när jag skriver. En vision om man så vill där både intrig, konflikt och miljö är närvarande. Sedan försöker jag närma mig den känsla jag fick i drömmen. Vem var det egentligen jag såg? Vad var det jag såg?

Tar vi filmen The Matrix som exempel så är världen rentav en högst påtaglig del av berättelsen. Filmen serverar kvasifilosofiska funderingar om livet i en uppdaterad kung-fu -skrud, tankar om vad som definierar oss som människor, men utan miljön tror jag inte (första) filmen alls hade varit lika intressant. Det är själva miljön som får mig att tänka ”WOW!” och andlöst titta vidare. Dessvärre tappar man i andra och tredje filmen fokus och vräker på med effekter så till den grad att världen tar över och berättelsen blir ganska ointressant. Synd och oerhört klantigt då nästan all potential går till spillo.

Jag håller just nu på att utveckla en delvis ny värld. En värld som åtminstone i mitt huvud kommer att bli fantastisk. Jag känner det på mig då den kommit till mig portionsvis i drömmar som varit  så starka att de känts verkliga. Som om jag verkligen drömde mig dit. Men hur förmedlar jag världen till mina läsare och undviker att det blir en ny The Matrix? Ärligt talat vet jag inte, men jag är medveten om att jag måste hitta en intrig som är spännande och fascinerar, karaktärer som läsaren kan identifiera sig med, älska och hata. Centralt för detta är konflikter. Vilka motsättningar finns? Var finns den starka berättelse jag behöver? Och vad vill jag ha sagt egentligen?

Vissa idéer finns redan och jag har bestämt mig för att bli mer politisk. Jag gillar inte alls vart vårt samhälle är på väg eller vad vi gör med vår värld så därför vill jag säga något om detta. Hur vi behandlar våra medmänniskor och vår natur. Fast samtidigt utan att peka finger och skriva folk på näsan. Jag vill även undersöka vad som händer i skarven mellan fantasy och science-fiction. Just nu håller jag därför på och strövar runt i min värld. Lägger pussel, studerar arkitekturen och dess förutsättningar, söker ledtrådar efter det som skaver. Någonstans finns konflikten och ledtråden till den berättelse jag behöver, den röda tråden. Det får ta tid då jag redan skriver andra berättelser just nu, men världsbygge tar tid. Tids nog kommer jag att hitta min intrig och då kanske det rentav blir magiskt.