Författarmornar

Från och med januari har jag lediga tisdag- och torsdagförmiddagar. Det vill säga lediga från mitt ordinarie arbete som elektronikingenjör. Istället sitter jag hemma och redigerar på min fjärde Serahemaroman och planerar världsherravälde. Det hela kommer att kräva disciplin men jag har fått en flygande start och det är skönt att vara igång igen efter ett svajigt 2017. Vad som har svajat och vad som har gett mig min mojo tillbaka ber jag att få återkomma till men låt oss konstatera att det ser rätt bra ut för Olausson de kommande åren.

Som en bonus har jag börjat måla igen efter ett mångårigt uppehåll, fast nu är det digitalt som gäller. Återstår att se om jag tar mig till den nivå jag tror mig kapabel till men kul är det i vilket fall. Här en bild skapad på frihand på min Surface pro 2 i programmet Krita. (Och ja, svärdet är orealistiskt långt men jag ville rita ett sådant. :-P)

 

Årsbokslut 2017

Som de flesta år har det funnits både toppar och dalar under 2017. Till exempel har jag inte släppt någon ny roman under året fast jag rent tekniskt skulle ha kunnat, men det är i slutändan förlagets beslut. Och å andra sidan har jag fått ut hela tre romaner och ett antal noveller sedan debuten 2014 så det är egentligen helt ok. Att som författare få den förväntansfulla frågan av sina läsare när nästa bok kommer är trots allt en rätt angenäm sits.

Om vi istället fokuserar på det positiva ser det faktiskt rätt bra ut. Läs mer

Ordbyting podd

Det tog lite längre tid än jag trodde men nu börjar bitarna falla på plats och jag har lagt upp ett provavsnitt av min nya podd Ordbyting. Jag hade lite inledande problem med ljudkvalitén men dessa berodde visst på att jag valt fel mikrofon i Audacity. Det program jag använder för att spela in och redigera ljud. Så när jag satt och tjötade i min fina kondensatormikrofon var det i själva verket laptopens mikrofon som plockade upp ljudet. Inte konstigt att det lät skit. Men nu är det fixat och man kan lyssna på min dialektalt bastardiska stämma. Läs mer

Superhjältar och superskurkar

Superhjältar har funnits länge som serietidningar men även på film. För mig var det rena julafton som liten när vår granne lämnade över en bananlåda full med Fantomen, Conan, Agent-X9 och Magnum mm. Grannens storstädning blev en guldgruva för mig och mina bröder. Jag har aldrig varit särskilt dragen till hjältar med superkrafter utan föredrog snarare Fantomen, Conan (mycket p.g.a. John Buscemas teckningar och Alfredo Alcalas tuschning) och Läderlappen som han kallades förr. Visserligen var de starkare och listigare än gemene man, men särskilt Conan och Läderlappen hade dessutom sidor som var ganska osympatiska, vilket gav dem en annan dragningskraft än exempelvis Fantomen. Läs mer