Tagg: Bokhuset

Strålande recensioner av novell och Nattlöpare rör på sig

Våren börjar ta ett hårdare grepp om våra breddgrader och med strålande solsken kommer även strålande recensioner. Novellsamlingen Bortom Portalen (Fantastikportalen/Fafner Förlag) släpptes den 29:e februari och de positiva omdömena har duggat tätt. Extra kul är det att mitt vinnarbidrag ”Sjung, kära syster” får så fina lovord. Här följer några citat om min novell och samlingen med länkar till de fullständiga recensionerna.

Midnatts Ord om Sjung, kära syster:

”Detta blev en av mina favoriter, jag verkligen älskar hur ny och fräsch den känns. Med helt nya element som är skrivna på ett helt fantastiskt sätt. Enda felet är egentligen att jag vill ha mer!”

 

Carola Strömstedt om Sjung kära syster:

”Beskrivningarna av de musikaliska striderna är helt underbara. Hela novellens tema med musik som maktmedel är nytänkande och härligt uppfriskande.”

 

Bokhuset om Sjung kära syster:

”Galet kreativt och fullständigt briljant.”

 

Barrikaden om Bortom Portalen:

”Bortom Portalen består av elva noveller av lika många författare. De rutinerade Oskar Källner, Lupina Ojala, KG Johansson, Boel Bermann, Marcus Olausson, Love Kölle och Hans Olsson visar att kreativiteten och påhittigheten verkar hämtas från en outtömlig källa.”

”Kärlek, längtan, hopp, galenskap, mänsklighet, moralfrågor och samtidskritik vävs smidigt in i de olika genrerna. Skräckromantik, steampunk, postapokalypsm, nutids-science fiction, sagor, fantasy och zombier samsas om utrymmet i antologin. Det finns något för alla i Bortom Portalen.”

 

För övrigt skriver jag på för fullt på mitt ännu så länge relativt hemliga projekt. Jag kan säga så mycket som att det rör sig om en urban fantasy för åldrarna 9-12 och att jag har en riktigt skön känsla för berättelsen. Tror det kan bli riktigt bra och snart snart snart ska jag berätta vad det rör sig om. Den första fjärdedelen är färdigskriven och nu ska det bli spännande att se vad mina testläsare tycker.

 

Teaser
Teaser på karaktär i Nattlöpare

När det gäller Nattlöpare, del tre i Serahema Saporium, håller jag och min förläggare Frida på Mörkersdottir på och mailar förslag på omslag till varandra. Snart hoppas jag ha en bild att visa upp och idag fick jag dessutom en blänkare att Frida har börjat med korrekturen av manuset. Framåt sommaren bör boken vara klar för mina läsare och jag har då kommit halvvägs (Bok 3 av 6) i min episka fantasyserie. Känns riktigt mäktigt.

Fantastik och homoerotik

Redan de gamla grekerna ...
Redan de gamla grekerna …

För ett tag sedan hade jag en diskussion om stereotyper med Katja på bokbloggen Bokhuset, alltihop sprunget ur hennes recension av min bok Bäraren. Jag har sedan dess tänkt mycket på det där och hur patriarkala och religiösa ideal styr vår värld och både direkt och indirekt våra tankar.

Själv anser jag att något av det allra viktigaste här i livet är att vi älskar och tar hand om varandra, oavsett kön, ras och nationell tillhörighet. En del människor verkar ta så illa vid sig av homosexualitet att de öppet visar sitt förakt genom ord eller våldshandlingar. Kanske till och med dråp eller mord. Även om jag själv så vitt jag kan minnas alltid tyckt att homosexualitet är helt normalt skäms jag att erkänna att jag i filmer och tv-serier haft lite svårt för kärleksscener emellan män. Kanske för att jag är uppväxt på landet där normer kan vara hårdare? Kanske för att jag normalt inte ser män öppet uttrycka sin kärlek för varandra? Jag är helt enkelt inte van vid detta. Precis som de flesta män har jag däremot inga problem att se kvinnor ha sex med varandra. Hur jämlikt är det? 🙂

TV-serien True Blood har faktisk tränat mig på det där, en serie där man på ett jämlikt sätt visar kärlek mellan samkönade, utan att det i någon större utsträckning anses strida mot normerna i den miljö där det utspelar sig. När jag häromdagen såg ett avsnitt av tv-serien Penny Dreadful slogs jag plötsligt av insikten att den där känslan av, i brist på bättre beskrivning, ”obehag” faktiskt inte infann sig. Två män hade naket passionerat sex och jag såg det för vad det var. En vacker intim beskrivning av samkönad kärlek. Något vi tidigare inte kunnat se i bredare produktioner men i exempelvis tv-serien Spartacus och nyligen i en inte lika vågad variant i säsong två av piratserien Black Sails (även om just den serien annars främst exponerar nakna kvinnokroppar). Den främsta fanbäraren för homoerotik är väl annars mastodontserien Game of Thrones? Kanske fantastiken är lite modigare och helt enkelt vågar ta ut svängarna? Penny Dreadful-avsnittet gav mig i vilket fall en betydelsefull insikt att jag har ändrat mig till det bättre.

Redan innan nämnda Penny Dreadful-avsnitt beslutade jag mig för att göra en manlig karaktär i ett kommande romanprojekt bisexuell. En transvestit fanns där redan och plötsligt föll en olöst del av intrigen klockrent på plats. Om jag är modig nog att ge mig på en sexscen mellan män eller inte återstår att se, men jag tänker utmana mig själv att ta mig utanför de där fördömda hämmande stereotyperna. Även om det sker i små steg. I fantastiken är ju trots allt precis allting möjligt.

(Fast vänta dig inga utopier, jag håller ständigt mörkret i handen …)

Att läsas eller inte läsas

Framgång kan mätas på många sätt och får anses vara relativ för vad är egentligen framgång? För mig är det en oerhörd framgång att ha lyckats få bokkontrakt och redan ha två böcker ute i handeln. Allt inom loppet av ett år.

En av de vanligaste frågor jag får är ”Hur går det med bokförsäljningen?”. En högst motiverad fråga även om jag inte direkt jobbar med bokförsäljning. Men det är ju ett enkelt sätt att mäta framgång. Jag kan krasst konstatera att där är jag inte särskilt framgångsrik ännu. Visst säljer böckerna, men det är långt kvar till den punkt där jag skulle kunna gå ner i arbetstid för att få mer tid att skriva. Inkomster från bokförsäljningen försöker jag återinvestera i marknadsföring. Istället för skrivkurser, som visserligen verkar trevliga, kanske en kurs i marknadsföring vore lämpligare?

Då jag ligger på ett litet bokförlag är chansen att bli recenserad i större tidningar nämligen närmast obefintlig. Lokala tidningar har ställt upp med intervjuer men recensioner verkar svårare att få, då lokala tidningar har gemensamma redaktioner och det mesta verkar vara toppstyrt. Och syns inte mina böcker blir det ju svårt att sälja särskilt mycket.

Som tur är finns det bokbloggar som drivs av människor som älskar att läsa och dela med sig av sin upplevelser. Att hitta en bra bokblogg med stor spridning och som vill läsa mina böcker är därför oerhört viktigt. Vad man än tycker om recensioner så är ändå en bra recension ett kvitto som jag kan visa upp för andra att det jag skriver faktiskt betyder något för någon. Vilket förhoppningsvis väcker intresse. Kanske till och med en sågning väcker intresse enligt devisen ”all reklam är bra reklam” men lyckligtvis har jag klarat mig från att behöva testa den tesen ännu.

 

Bäraren
Bäraren

Tur då för mig att Katja på bokbloggen Bokhuset gillade min första bok ”De rotlösa” så mycket att hon istället för att få ett recensionsexemplar faktiskt själv köpte uppföljaren ”Bäraren”. Igår kom domen och det var en riktigt bra recension så jag verkar ha fått förlängt förtroende. Eller vad sägs om följande rader:

”Att kliva in i Olaussons fantasyvärld är annars som att bli omsluten av en varm snuttefilt. Man vet vad man får och det känns tryggt och hemtamt för en fantasyälskare, utan att för den skull vara förutsägbart. Gåtorna vi får och världen som vecklas ut framför oss håller spänningen konstant. Jag är fortfarande helt förälskad i den här fantasyvärlden och ser fram emot att fylla på bokhyllan med kommande bok.”

Visst finns där kritik också, men den är befogad och jag tar till mig av den. Recensionen kan läsas här. Och om du blir sugen på att läsa kan man numera beställa en signerad bok direkt av författaren på den här länken. Eller varför inte slå till på förlagets bokrea?

Bokhuset ger en fantastisk recension av ”De rotlösa”

De-rotlosa

Egentligen ska man som författare inte läsa recensioner sägs det. Fast när min roman ”De rotlösa” får så här fina vitsord kan jag inte låta bli. Det innebär trots allt att jag är på rätt spår med mitt författande. Att den känsla som fick mig att börja skriva var sann. Jag har något att erbjuda den svenska fantastikscenen och det finns läsare där ute som verkligen gillar det jag gör. Här samlar jag de recensioner jag fått hittills.

Att åter igen bli jämförd med storheter som Robert Jordan och David Eddings är så klart oerhört smickrande. Om likheter verkligen finns lämnar jag åt andra att bedöma, men kanske du blir nyfiken? Här följer några utdrag ur recensionen:

”Trots jämförelserna jag precis gjort är det här ingen kopia av någonting. Långt därifrån. Även om inspirationen inte är helt otydlig, är De rotlösa sin egen berättelse. Den har sin egen värld, ett världsbygge som dessutom är helt makalöst. Intrigen, länderna, magin och folkslagen, allt är helt trovärdigt. Framförallt skapelseberättelsen är fantastisk.”

”Jag älskar den här boken. Faktum är att jag under läsningen inte en enda gång känner att det är en svensk som har skrivit den. Och det här är nog den största komplimangen man kan få av mig.”

”… den här kan läsas tillsammans med Eddings, Jordan, Pratchett och andra fantasygiganter och att du lätt skulle tro att den här var skriven av någon av dessa stora. Jag är totalt hooked. Det här är storartad fantasy.”

Här kan du läsa recensionen i sin helhet: Bokhuset recenserar ”De rotlösa”.

Om bokbloggar:

En avigsida är att vissa (läs snorkiga ”äkta” författare och litteraturkritiker) anser att bokbloggare är köpta och att en sådan recension inte är något värd. Jag vill påstå motsatsen. Den här bloggen har jag själv sökt upp då jag tycker den håller hög kvalitet och recensenten presenterar goda argument för sin bedömning. Bloggen blir i det här fallet recensentens CV. Självklart kontaktar jag en bokblogg som är intresserad av min genre. Det är trots allt marknadsföring det handlar om i första hand, från min sida. Att köpa en bloggares recension vore kontraproduktivt och jag fnyser åt sådana påståenden. Det skulle skada både mitt och bloggarens rykte. Om något är en bokblogg en del av den demokratisering av litteraturen som pågår genom egenutgivning och mikroförlag.