Etikett: Studio

Nya strängar på min lyra

Nya strängar

 

Bokstavligt talat! Som vanligt är det en skön känsla att ha strängat om gitarren (Yamaha C-40 för den som undrar) och uppleva hur fantastiskt den kan låta, bara den får lite nytt nylon och stål. Utanför vräker regnet ner och här inne prövar jag och äldste sonen (snart sex år) en ganska ny grej. Pappa Marcus sitter utanför rummet och skriver medan Victor ska somna själv. Imorgon väntar första skoldagen så det är inte helt lätt att somna. Gitarren får vara tyst så länge och endast tangenterna smattrar ikapp med regnet. Yngste sonen (4 till julen) sover över hos mormor och sambon jobbar. Snart lite tid att författa med andra ord!

Väntar fortfarande spänt på recensioner men har fått vissa lovande indikationer i alla fall. Sedan kanske man ska hålla en viss distans till just recensioner. De är ju bara andras tolkningar av den text som jag nu delar med er läsare. Serahema med Elderim och Co tillhör inte bara mig längre. I vilket fall är det väldigt kul när personer som normalt inte läser fantasy kommer fram och tycker att boken är jättebra och att det nästan känns som att se på film att läsa den. Då känner jag mig nöjd och klappar mig själv på axeln lite granna.

Annars är det just nu ”Serahema Saporium 1:2 – Bäraren” som är på gång. Eller bara ”Bäraren” för den som har problem med långa titlar. Jag har mailat lite förslag på omslag till förlaget och väntar hoppfullt på vad som kommer tillbaks ur Fridas trollerihatt. Förhoppningsvis har vi ett preliminärt omslag klart tills bokmässan. Där kan man leta upp mig hos Mörkersdottir i bås A02:47. Jag ämnar vara där eller i faggorna alla dagarna. Klicka här för länk!

Serahema Saporium får stå som samlingsnamn för mina bokserier i världen Serahema, där ordet Saporium kommer förklaras i nästa serie. Så boksviten kommer dels att bestå av de sex böcker jag skrivit och som nu ska omvandlas till fysiska böcker, men även kommande böcker som ännu bara finns inne i mitt huvud. Serahema Saporium 1:1 – De rotlösa betyder att det är första boken i första serien. Serahema Saporium 1:2 – Bäraren är alltså andra boken i första serien. Krångligt? Logiskt enligt den nördiga ingenjören som författar och i nästa serie kommer första boken alltså få index 2:1, del två index 2:2 osv…

Återstår bara att se när jag kan börja skriva på nästa serie. Just nu skriver jag nämligen på en skräckis och skissar på en barnbok, parallellt med korrekturläsning av ”Bäraren” och vardagen som småbarnsförälder. (Lyssnar) Grabben har inte somnat ännu. Dags att smyga in och lägga en snarkmatta som inspiration åt honom. Och drömmar fungerar bra som inspiration för mig med. Natti natti.

Mina första trevande steg som ”modern” musikproducent

Music Recording
Music Recording

Fast om jag ska använda orden modern kanske jag borde producera modern musik? Nu blir det mest en salig röra av visor, metal och gudarna vet vad. Dessutom har ju proffs och amatörer spelat in på dator i ganska många år nu, men själv har jag vandrat från 4-kanalig kassettporta (med mini-disc för bounce) vidare till 8-kanalig porta från Fostex (visserligen med hårddisk men meckigt att föra över till dator) och nu slutligen till 2-kanaligt externt ljudkort och all editering i datorn.  Min lycka just nu är i alla fall att jag lyckats fånga upp mitt oväsen i en mikrofon, kopplad till mitt Steinberg UR22-ljudkort och på något outgrundligt vis fått dessa ljudvågor att fastna på min dators hårddisk med hjälp av Cubase AI 7.

Alltså är en viktig fas i mitt upphottade studiobygge avklarad – jag kan nu spela in sång och instrument i datorn!

Kvarstår gör det faktum att jag knappt har en aning om vad jag gör i Cubase, (lyckades bara få ljud i en kanal på datorn, inte två som jag borde) men det är väl inte mer än rätt att det kräver en viss inlärningskurva. Nätet kryllar troligen redan av självutnämnda artister likt undertecknad så en viss tröskel som sållar agnarna från vetet är nog bra. Tycker ändå att ett newbie-läge med wizard hade varit smutt för att komma in i det hela. Nu blir alla inställningsmöjligheter och undermenyer snudd på oöverskådliga. Ett gäng tutorials och en god portion tålamod (pust) ska förhoppningsvis ta mig i rätt riktning. Återkommer med utlåtande om både Cubase AI 7 och Steinberg UR22 när jag kommit längre med inspelningarna

Plug and pray – det får aldrig vara enkelt… eller?

Ministudio
Ministudio

Igår kväll/natt satt jag och slet mitt hår och inombords levde jag rövare som den värsta Kalle Anka. Att det aldrig bara är att installera!
Drivrutinen för UR22-ljudkortet verkar ha installerat sig korrekt, men däremot stötte jag på patrull när Cubase AI 7 skulle aktiveras. Först fick jag skapa ett användarkonto och sedan kunde jag ladda ner installationsfilen på 2,3GB för Windows. För att aktivera programmet/licensen används ett program som heter eLicenser Control Center och det var alltså här som det tog stopp. Min licens fanns inte att välja. Jag googlade vilt och försökte hitta lösningar men kom ingen vart. Idag efter att ha fått lite nattsömn och lugnat ner mig gick det bättre och det visade sig att Steinberg själva hade en lösning på det hela (jag var mao inte ensam om problemet). Genom att avinstallera eLicenser Control Center och sedan installera och köra eLC_Installation_Handler som finns att hämta här, så gick det hela sedan lekande lätt.

Nu är Cubase AI uppe och snurrar och hittar mitt ljudkort. Dessvärre lyckas jag inte spela in något ännu, men det kräver förmodligen lite manualläsande o trixande för detta 🙂
Fortsättning följer…

Externt ljudkort – Steinberg UR22 – införskaffat

Steinberg UR22
Steinberg UR22

Nu har äntligen mitt externa ljudkort anlänt, ett Steinberg UR22 vilket har fått bra betyg i tidningen Studio (Läs testet här!). Jag köpte ett bundlepaket på Thomann, närmare bestämt det här och får be att återkomma med recension.I paketet ingick förutom själva ljudkortet ett par hörlurar (som nog inte är jättefantastiska, men vad sjutton de får duga så länge), Cubase 7 AI (en lightversion av programmet), samt trumsamplern EZ drummer Lite.

UR22 är ett två-kanaligt ljudkort med möjlighet till 48V fantommatning och anslutning mot datorn sker via USB. De två ingångarna är xlr/trs-kombojack för mikrofoner och balanserade linjesignaler. Trs-jacket för kanal 2 kan kopplas om till högohmig, obalanserad instrumentingång med en liten knapp. Kortet har separata reglage för mix, monitorer och hörlurar vilket verkar smidigt.
Då jag inledningsvis mest tänkt spela in mina visor från min bok De rotlösa tror jag detta kit kommer duga alldeles utmärkt. På sikt vill jag spela in hårdrock och mer avancerade produktioner och då bör jag nog skaffa en bättre mick än den lågbudgetvariant av dynamisk mick som jag har. Lutar åt Studio Projects B1 vilken nog fortfarande räknas som lågbudget men bra valuta för den lilla pengen det handlar om (funderar på detta paketet). Men som sagt, så länge blir det till att vråla i den mikrofon jag redan har. Nu ska jag bara lyckas lokalisera den bland alla lådor på vinden.

Med andra ord blir det till att utvärdera under några dagar så återkommer jag med en recension, förmodligen i vanlig ordning full av svavelosande svordomar. Ska bli kul att jämföra att spela in på datorn mot den portastudio jag kört med tidigare (Fostex V8). Nu har jag ju genast ett bättre utgångsläge för att publicera mina alster på nätet. Så… beware!