Tagg: Emelie Schepp

Bokrecension – Vita spår av Emelie Schepp

9789146226192

En gedigen deckare som går sin egen väg. Ifjol bestämde jag mig för att läsa mitt livs första (vad jag kan minnas) deckare. Jag har aldrig dragits till genren men ville vidga mina vyer, mycket p.g.a. de fördomar jag själv möter som fantastikförfattare. Valet föll på Emelie Schepps debutroman ”Märkta för livet” (som jag recenserar här) som överraskade mig så till den grad att jag valt att läsa fler deckare. När det nu är dags för den någorlunda fristående uppföljaren återstod det att se om den levde upp till förväntningarna och det gjorde den absolut. Emelie verkar vara en hårt arbetande författare (arbetsnarkoman?) som inte lämnar något till slumpen och det märks.

Handlingen tar vid senare under samma år som första boken och huvudpersonen, åklagaren Jana Berzelius, får återigen möta personer från sitt förflutna och fler ledtrådar till vem hon är nystas upp. Ett dödsfall på ett X2000-tåg verkar ha en koppling till en heroinsmugglarliga och kanske finns där kopplingar till ett annat dödsfall som sker kort därefter. Boken har ett intressant persongalleri och tempot får mig hela tiden att vilja läsa vidare. Man undrar hur sjutton Jana ska klara sig ur knipan, samtidigt som de skyldiga ska sättas fast och allt ställs till sin spets i ett vintrigt Norrköping.

Möjligen är handlingen lite för enkel att lista ut, men det kanske är så deckare ska vara för att nå en bred publik? Vad vet jag. Jag kunde dessutom önskat att sexscenerna inte var av typen ”Han drog av henne tröjan” för att sedan direkt byta scen. Lite fegt och tillrättalagt tycker jag, men inget större problem. Jana är en ganska känslokall person och det färgar av sig på texten en aning. Även om man tar del av karaktärers tankar kan jag sakna starkare känsloupplevelser. Slutet bäddar för en uppföljare och jag undrar vart intrigen ska ta vägen. Ser absolut fram emot den boken och har en känsla av att Jana Berzelius kommer att dyka upp på film eller TV framöver. Vita spår finns bland annat att köpa hos Adlibris och CDON.

Betyg [7/10] Bumlingar.

Sisterhood of the World Blogger Award – vad skröen är det?

world-blogger-award

Ja inte sjutton vet jag, men Sisterhood of the World Blogger Award verkar åtminstone kunna vara ett sätt att upptäcka nya bloggar och på köpet göra reklam för sig själv. Nu när jag blivit nominerad ska jag, elak som jag är, såklart sprida kedjebrevet vidare och allokera bandbredd i cyberrymden. Tack Stefan Hagel för nomineringen! Det man skall göra efter att ha blivit nominerad är:

1 – Tacka och länka till nominerarens blogg. (Check)

2 – Ha med Sisterhood of the World Bloggers-loggan. (Jorå, check där med)

3 – Svara på de 10 frågor du fått. (Shibbycheck microphonecheck)

4 – Nominera 10 stycken bloggare och ställa 10 nya frågor till. (Följer inte så många bloggar så jag får inte ihop 10, men terroriserar några i bokstavsordning så ni inte börjar slåss. Hoppas ni svarar. Och ja, jag avskyr också kedjebrev men är, som en kollega sa, förutsägbart oförutsägbar så jag gör ett undantag. Nästancheck?)

 

Stefan Hagels frågor med mina tillhörande svar:

1. Du som skriver/tecknar, varför gör du det?

Kan bara inte låta bli. Jag har alltid haft huvudet fyllt av bilder och berättelser, ofta inspirerad av drömmar. Jag berättade i min barndom först i form av teckningar, inspirerad av John Bauer, Hans Arnold, Conantidningar, Läderlappen (jepp, inte Batman) och Fantomen. Sedan började jag måla i olja då jag upptäckte Boris Vallejo, Luis Royo, Salvador Dalí, Michael Whelan, Brom, Simon Bisley… Listan kan göras lång. Skrivandet har funnits där också, jag har bara inte insett det, men plötsligt pockade det på min uppmärksamhet. Under en period som arbetslös gjorde jag slag i saken och började skriva mitt epos och nu är jag fast. Jag älskar det! Fast hinner tyvärr aldrig måla. (Ska bara få den där förbaskade tiden att räcka efter heltidstjänst, gård med renoveringskåk, småbarnsförälderliv…)

2. Vad kommer först, karaktären eller världen, berättelsen eller en dialog, titeln eller kanske bara ett ord? Berätta gärna.

En karaktär i en scen i världen skulle jag vilja påstå. Ofta får jag en idé från en dröm där miljön är väldigt specifik och en särskild handling utspelas. Sedan kan ursprunget muteras totalt längs resan och kanske inget kvarstår när jag är klar. Jag har huvudet sprängfyllt av idéer som väntar på tid att uppmärksammas på papper. Titeln på skräckromanen jag skriver just nu dök upp tidigt i processen och är så klockren att jag knappt kan hålla mig med att avslöja den. Domännamn är reggat och jag hoppas titeln får vara ifred hos andra författare tills jag släpper lös min best. Idén till boken kom såklart från en dröm. Jag jagade älg och lyckades skjuta en, men när jag kom fram låg där en döende man istället.

3. Vilka ”ingredienser” ska ett verk innehålla för att du ska vara nöjd? Det vill säga vad har du för krav på en god bok/serie?

Jag vill helst ha ett övernaturligt inslag, eller åtminstone något som är udda. Lite skevt och fult. Gör trots detta undantag, nu senast med Emelie Schepps deckare ”Märkta för livet” som till min glädje överraskade mig med något udda, om än inte övernaturligt. Sedan vill jag ha det mörkt, skitigt, våldsamt och sexigt. En god bok/serie ska ge mig en känslostorm, kanske pressa ur mig en tår, men främst vara spännande och inte alltför förutsägbar. Har svårt för ”roliga” böcker som jag ofta mest tycker känns ansträngda men humor får ändå gärna vara ett inslag. Enligt en recensent är det jag själv skriver ”emellanåt förvånansvärt roligt.” Vad skam hon nu menar med det? 😛

4. Vilken bok/serie som du tyvärr inte har skapat önskar du att du faktiskt hade legat bakom? (Varför är den så bra?)

The Mistborn-serien av Brandon Sanderson för att den är så äckligt smart. Sedan har den sina brister då karaktärerna tenderar att vara så förbaskat präktiga, men världsbygget och magisystemet är oerhört genomtänkt och rentav genialt. Och Vin är en cool tjej i huvudrollen. Läs!

5. Vilka (andra) böcker/serier har inspirerat dig? (Ge gärna 3-5 exempel, om du kan, och motivera gärna dina val.)

Blir endast fantasyverk här, även om jag hämtat inspiration från allt möjligt jag läst. Fast fantastik dominerar onekligen min läsning.

  1. Silmarillion mer än Sagan om Ringen då den förstnämnda har mer svärta och tragik. Och varulvar! Och incest! Inte lika tillrättalagd med andra ord.
  2. The Wheel of Time / Sagan om Drakens Återkomst. Robert Jordan visade mig ett språkligt sätt att skriva som var mindre pompöst och mer jordnära än Tolkien och var väldigt noggrann när han byggde upp sin värld och sitt magisystem. Tyvärr skenade han iväg som en solfjäder med handling och karaktärer. Brandon Sanderson styrde upp hyfsat på slutet, när Jordan plockat ner skylten.
  3. Fionavars vävnad och även Tigana av Guy Gavriel Kay. Böckerna innehåller lite mer sex än ovan nämnda och är inte sådär jättelyckliga.
  4. Krönikorna om Thomas Covenant den Klentrogne av Stephen Donaldson. En riktig antihjälte som det mest går åt skogen för. Stor inspirationskälla för min Serahema Saporium-serie, vilket recensenterna verkar missa. De lär kanske bli varse vad det lider…?
  5. Neverwhere av Neil Gaiman. Skön blandning av svart humor och… svart humor? Läcker miljö med udda karaktärer.

6. Så här på rak arm ska man inte sticka under stol med att det är lätt att trampa i klaveret och fastna i klichéer, stereotyper och plattityder. Är det något du tänker på? Hur gör du för att undvika dem och vilka irriterar du dig mest på?

Jag förlitar mig nog lite på mina korrekturläsare där och ägnar det inte jättemycket tanke. Tycker jag själv att det är intressant att läsa så skriver jag. För mig är skrivandet ibland minst lika spännande som att läsa då jag ofta utforskar världen och berättelsen medan jag skriver. I min första bokserie lade jag initialt inte så stor möda på att vara originell i ramberättelsen då man bara behöver knalla in hos sfbokhandeln för att konstatera att de flesta bra idéer redan är tagna. Istället är min ambition att förmedla kvalité i detaljerna och skriva trovärdiga karaktärer istället för ädla kungaättlingar och fagra alver. Att låta de små handlingarna vara det som driver ramberättelsen framåt och göra dem realistiska och engagerande. Och efter hand som berättelsen utvecklas har jag en del avsteg från standardformuläret på lur, även vad gäller ramberättelsen. 😉

Eftersom jag mest, åtminstone historiskt, har läst fantasy irriterar jag mig oerhört på när författare använder orcher, alver och till och med hobbitar. Dvärgar är jag själv skyldig till men lånar snarare från nordisk mytologi än Tolkien och har gett dem en egen touch. Visst är det svårt att hitta på egna användbara minions, men författaren kan väl åtminstone försöka? Jag är oerhört avundsjuk på Jordans trollocker. Skulle velat uppfinna dem. Fanfiction läser jag inte. Sedan gillar jag inte när det blir en rollspelskänsla, typ att storyn kunde ha hittats på av en trettonåring som sitter och slår tärning för att avgöra hur det ska gå. Inget fel på rollspel. Tvärtom, men jag vill inte att en bok ska kännas som ett. Det får inte bli pubertalt. Därför har jag svårt för RA Salvatore och Nick Perumov även om de båda har inslag som är jätteoriginella.

7. Har du några goda tips för en aspirerande författare/illustratör/serieskapare?

Don´t quit your day job. Inga stora pengar väntar för genomsnittskreatören, men kör för fan. Och en del lyckas ju uppenbarligen. Känns det rätt i hjärtat så är det garanterat så. Bygg upp en författarplattform tidigt (blogg och sociala medier), gå med i forum och skapa dig ett namn parallellt med att du skapar så har du kortare startsträcka och lyckas troligen sälja bättre när du väl släpper ditt första alster. Om det är av vikt förstås men får du en inkomst på ditt skapande är det lättare att lägga mer tid på det. På sikt kan du lyckas om du bara har driv och jävlar anamma.

8. Vad är det roligaste du har hört en – eller flera – läsare säga om ditt/dina verk?

Jag blev jämförd med Paulo Coelho vilket var oväntat. En recensent tyckte att min bok lika gärna kunde ha varit skriven av en av de amerikanska giganterna. Olika läsare hittar olika guldkorn men det är alltid kul när läsare ser de andliga kvalitéerna. Överlag har jag fått väldigt bra recensioner vilket såklart känns bra. Blir ofta jämförd med David Eddings vilket givetvis är roligt, men han är knappast en favorit. Många tycker att läsa min bok nästan känns som att titta på en film vilket jag ser som bra då jag vill ha ett tydligt driv i berättelsen. En page turner 🙂

9. Oavsett om hen är författare eller tecknare så blir det rimligen till slut ett omslag i någon form. Vad betyder bok- eller seriealbumsomslaget för dig och hur mycket kan du påverka dess utformning? (Ge gärna exempel på vad du anser är bra respektive dåliga omslag.)

När jag skrivit klart min första bok (redan 2004! Bokkontrakt dröjde) gjorde jag ett studiebesök hos sfbokhandeln i Gbg för att kolla mina utsikter att hamna i deras bokhylla. Då visade man mig skräckexempel men dessa fanns trots allt i butiken vilket gav mig hopp. Jag insåg däremot att ett omslag måste vara kanon om man ska synas i mängden. Att få boken till butiken är bara början. Skräckexemplet jag visades var en pixlig bild där man inte alls kunde se vad den föreställde eller vad författare och titel var. Hemskt, men jag tänker inte hänga ut någon. Jag presenterar bilder, idéer och förslag för min förläggare Frida på Mörkersdottir så tar hon fram ett omslag som jag får ge ett utlåtande på. Sedan värker vi fram en kompromiss som båda blir så nöjda med som det bara går för en kompromiss. Detaljerna på omslaget är jätteviktiga för mig då det ska få en läsare att plocka upp boken och bli intresserad av mig som okänd debutant, men även ge ledtrådar om boken. Till Serahema Saporium ville jag inte ha bilder som var typiskt fantasy utan snarare mer åt historisk roman -hållet. Min ambition är att även locka läsare som kanske aldrig läst fantasy och för mycket drakar och magi på omslaget skrämmer nog bort dem. Jag vill även ha omslag som kan locka både ungdom och vuxna. Har redan idéer till resten av bokserien och kan avslöja att de lite löst följer ett tema runt vilken magi som avhandlas i boken.

Omslaget till Pål Eggerts bok ”Borde vara död” är riktigt snyggt! Annars är nog favoriterna de två omslagen av Luis Royo som användes till svenska översättningen av Wheel of time. Klassiska fantasymotiv som jag tyvärr inte lyckas googla fram. Inte porriga som det mesta han gjort på senare år, vilket kanske inte framgår av länken.

10. Vad händer härnäst för dig i skapandeväg, det vill säga vad kan vi som väntar på något gott hoppas på från dig – och när?

Del två i min Serahema Saporium-serie kommer nu i december och heter ”Serahema Saporium 1:2 – Bäraren” eller förenklat ”Bäraren” om man inte klarar av det långa namnet. Sedan håller jag på med en skräckroman, men det är svårt att få tiden att räcka till då jag förutom heltid som elektronikingenjör även jobbar med att pytsa ut resten av delarna i Serahema, som är hyfsat färdigskrivna. Skräckisen blir i vilket fall en ganska ruggig kriminalberättelse i glesbygdsmiljö där jag gör upp med mina egna upplevelser som utbränd, kombinerat med en historia om tjuvjakt på varg och karelsk runmagi. Det går rejält åt helvete i den lilla byn kan jag avslöja! Dessutom har jag en barnbok på gång. Självklart med tomtar, troll och udda fantastikinslag. Lite av en hybrid mellan Pettson och Findus och mumintrollen.

Tack Stefan för nomineringen och de roliga frågorna!

Och mina nominerade är… (se nu till att spana in deras bloggar också för böfvelen)

Emelie Schepp

Frida Arwen Rosesund

Marie-Louise Fritzén

Oskar Källner

Pål Eggert

Sophie Trinh Johansson

Theres Wittgren

Ylva Lee Lindell

 

Här är mina frågor:

  1. Millenium-böckerna, Hypnotisören, Låt den rätte komma in och just nu Cirkeln har blivit eller ska bli film. Lek med tanken att en av dina böcker ska bli internationell film/tv-serie. Vilken regissör skulle bäst förmedla din vision och vilka skådisar vill du se i huvudrollerna?
  2. Du har i flera år skrivit på ”Den stora romanen” och är nästan klar. Då dyker en nästan identisk bok upp i handeln. Vad gör du? Slänger projektet eller ger ut det ändå? Skriver om?
  3. Själv använder jag ofta musik som inspirationskälla när jag skriver och sätter upp spellistor i Spotify beroende på skrivprojekt. Vilken musik vill du lyssna på eller ska det vara helt tyst?
  4. Om du fick en betald resa vart som helst på jorden i en månad för att få inspiration och skriva din nästa roman, vart skulle du åka?
  5. Så här i Movembertider, om du fick vara en mustasch på en känd person en kort stund, vems mustasch skulle du välja? Vilket ögonblick skulle du uppleva? Vi utgår såklart ifrån att mustaschen har förmågan att använda alla mänskliga sinnen och observera sin omgivning.
  6. Om du får välja mellan kommersiell framgång eller nobelpriset i litteratur, vilket väljer du?
  7. Välj en genre du inte själv är verksam i och berätta hur du skulle förnya den?
  8. Åter till filmmediet. Man ska göra en film om dig. Vem spelar huvudrollen? Du får inte välja dig själv.
  9. Du har fått skrivkramp. Alla idéer känns värdelösa, intrigen platt och karaktärerna klyschiga. Självförtroendet är kört i botten. Hur tar du dig vidare?
  10. Du inser att allt, verkligen allt, du skriver blir verklighet. Hur skulle du använda denna gåva/förbannelse?

Bokrecension – Märkta för livet av Emelie Schepp

Märkta för livet
Märkta för livet

@emelieschepp lyckades överraska mig! #märktaförlivet började som en ordinär deckare, men en bit in i handlingen insåg jag att jag var totalt fast och bara ville veta mer. Emelie åstadkommer detta genom något jag inte vill avslöja, men det är snudd på genialt. Då jag inte vill förstöra upplevelsen för nya läsare konstaterar jag istället att Emelie gjort sin läxa. Hon verkar ha analyserat genrens fallgropar och undvikit de flesta, om än inte alla.

Om vi backar bandet lite så är detta något så sensationellt (för mig) som den första deckare jag läser. Visst har jag sett ganska många tv-deckare, alltifrån Jane Tennison till Roland Hassel och Beck, men egentligen aldrig känt mig dragen till genren. Det är ju fantasy jag brinner för, den genre där jag själv är verksam som författare. Fast jag irriterar mig så på att folk inte ger fantastiken en ärlig chans utan bara dömer ut den utan att ens ha läst en rad. Precis som jag själv har gjort med deckare. Så i år bestämde jag att jag ska börja läsa deckare. Och kanske på köpet få folk att läsa fantastik? Jag lyssnade redan på Deckarpodden med Emelie Schepp och Sofie Sarenbrant som inspiration för en skräckdeckare jag skriver på. När jag då fick syn på Emelie på årets bokmässa i Gbg så gjorde jag slag i saken och knep en signerad bok.

Handlingen utspelar sig i Norrköping där en chef på migrationsverket hittas mördad i sin villa. Mordet verkar planerat, men de enda spår man lyckas säkra är handavtryck från ett barn. När så en död pojke hittas intill mordvapnet på en strand skruvas tempot upp och blir en kamp mot klockan. Åklagare Jana Berzelius utses till förundersökningsledare och när hon inser att den döde pojken har ett namn ristat i nacken blir fallet med ens personligt och verkar höra ihop med de mardrömmar hon haft sedan barndomen.

Främst var jag nyfiken på om boken levde upp till den publicitet Emelie Schepp har fått. Man pratar ju mest om hennes fantastiska framgång som egenutgivare med 40.000 ex sålda, inte så mycket om själva boken. Men boken levererar absolut. Främst är det Jana i huvudrollen som får boken att sticka ut. Visst, resten kanske följer deckarmallen hyfsat men det ska det väl ärligt talat göra? Där finns även en polis med ett slags form av missbruk/kleptomani och ett par poliser som har en strulande kärleksrelation, vilket skapar bra dynamik. En sak jag retar mig på, som kanske hör till genren, är de ständiga infodumpningarna av teknisk natur. Kriminalteknikern plåtar med en kamera av märke xxx och modell yyy. Någon använder en kaffebryggare av märket si och så. Det får mig att falla ur förtrollningen i onödan och känns snarare som produktplacering. Vilket det kanske är, Emelie kommer ju från marknadsföringsbakgrund. Sedan har jag svårt för meningar som börjar i stil med ”Kriminalkommissarie förnamn efternamn gick flåsande uppför trapporna…” Det blir ett slags övertydlighet att skriva ut karaktärernas yrke eller titel som jag hellre sett att man visade genom handlingen. Nåväl. En bra bok är det lik förbaskat och jag kan varmt rekommendera den. Den kan bl.a. köpas här. Uppföljaren till ”Märkta för livet” heter ”Vita spår” och släpps i maj 2015.

Betyg [7/10] Bumlingar.

After mass 2014 – Vandöd, överväldigad och sååå belåten

Darkdaughter Steampunk Team
Darkdaughter Steampunk Team

Så var den avklarad. Den där milstolpen i författarkarriären. Att själv stå på mässan med min egen bok, med underbara kollegor runt mig och sälja och prata om böcker. Självklart även köpa med mig en hel driva med böcker (kommer nog ett inlägg om alla dessa inom snart). Skulle behöva bygga ett privatbibliotek för att förvara allting jag ständigt samlar på mig. Min sambo skulle definitivt uppskatta det. Kanske ett underjordiskt bokvalv, bräddfyllt med läsning? Med SF-bokhandeln på armlängds avstånd blir man lätt starstruck när svenska fantastik-celebriteter har signeringar, vilket kraftigt påverkat mitt banksaldo är jag rädd. Ändå köpte jag inte allt jag skulle vilja köpa. Vet inte hur jag själv ska hinna skriva med så mycket spännande att läsa.

Bäst av allt har nog ändå varit att få träffa så många olika sköna människor och att en del av dem faktiskt velat läsa min bok och köpt den. Andra har fått med sig ett reklamblad och kanske återkommer i framtiden? Jag bar runt på en reklamväska, även på stan, som praktiskt taget skriker ”DEBUTANT!” om sig men samtidigt gjorde den sitt jobb och vad ska man göra som nyetablerad författare? Jag fick nyfikna frågor och kunde dela ut reklamblad vilket i förlängningen kanske leder till nya läsare. Några stycken från spårvagnen kom faktiskt förbi montern senare.

Reklamväska - Bumleby
Reklamväska – Bumleby

Och så var det den lilla tanten som kom till vår monter i torsdags och hade tappat bort vagnen med hennes egna (katt)böcker som skulle till en monter. Vilsen och uppgiven visste hon inte vart hon varit eller vart hon skulle, men jag kände på mig att det skulle ordna sig. Jag följde med henne och letade och långt, långt borta hittade jag vagnen åt henne och fick en go kram och upplevde en mycket tacksam tants strålande lycka. Måste säga att mässan allmänt präglades av generositet och uppsluppen glädje.

Här följer ett litet bildkollage på zombies, kändisar från fantastiksfären och annat spännande jag upplevt:

Fantastisk podd live från sfbok butiken fre 26/9 2014
Fantastisk podd live från sfbok butiken fre 26/9 2014

Ett hopkok ur Fantastisk Podd-gängen med, från vänster till höger: Nene Ormes, Kristina Hård, Maria Turtschaninoff, Fredrik Persson och Pål Eggert. De sände live i SF bokhandelns butik inne i Göteborg under fredagen.

Anders Fager intervjuas
Anders Fager intervjuas

Skräckmästaren Anders Fager intervjuades och såg ut att må kungligt. Jag knep mig en signatur i ”Samlade svenska kulter” senare när han var borta i SF bokhandelns monter.

Hanteringen av odöda
Hanteringen av odöda

Vargman och hans entourage av levande döda spred ond bråd död och serietidningar på temat skräck.

Finger food
Finger food

Min storebror Peter fick en zombiesminkning som hette duga av genomsympatiska skräckfilmsregissören Jonas Wolcher. Stay tuned för framtida samarbeten!

Emelie Schepp
Emelie Schepp

Avslutningsvis så tänkte fördomsfulle Olausson utmana sig själv. Jag har, vad jag vet, aldrig läst någon deckare och har aldrig känt mig dragen till genren. Nu tänkte jag ändra på det så jag slog till med Emelie Schepps bok ”Märkta för livet”. Jag har lyssnat på Emelie och Sofie Sarenbrandt i Deckarpodden och när jag fick syn på Emelie på mässan blev hennes bok spontant utvald som mitt livs första deckare. Att hon dessutom är vacker, förbaskat trevlig och luktade gott får väl ses som en bonus. Jag fick mig en inspirerande liten diskussion om smart marknadsföring. Att t.ex. låta sig fotas med läsaren OCH boken är ju riktigt smart produktplacering då den lär spridas i sociala medier. Måste bli bättre på det.