Eftersom Hollywood inte kan låta bli att pilla i ett franchise gör man nu ett nytt försök efter floppen Terminator 3 och underskattade axelryckningen Terminator Salvation. Mänsklighetens hopp John Connor skickar soldaten Kyle Reese tillbaka i tiden för att rädda Johns mor Sarah från att dödas av en Terminator. Den delen av handlingen minns vi från första Terminatorrullen. Fast när Kyle dimper ned i dåtiden har verkligheten hunnit ändras och Sarah har växt upp med en Terminator som styvfar. Typ. Man kan tycka vad man vill om manusförfattarnas försök att krama ur något nytt ur grundidén med terminatorfilmerna men trailern ser ut att som vanligt bjuda på spektakulära actionscener. Bussen som flippar framåt i slutet av trailern får mig att önska att specialeffektsmakare ibland behöll en fot i verkligheten när de vräker på, då realism säljer in det fantastiska bättre än om de går loss utan gränser. Behövs den här filmen? Knappast annat än för att uppdatera franchisen för yngre biobesökare som inte orkar titta på gamla filmer från åttiotalet. Kommer jag se den? Självklart, med en blandning av förhoppning och skämskudde.
Igår kväll hade jag min första boksignering inför julen, i butiken Böcker & Blad på Torp Köpcenter utanför Uddevalla. Som debutant hade jag lågt ställda förväntningar inför kvällen. I princip ingen vet vem jag är och jag skriver böcker i fantastikgenren som, även om den är på rejäl uppgång, fortfarande hamnar långt ner i kölvattnet efter deckare och feelgood-romaner. Det första folk brukar fråga är: ”Är det en deckare?” varpå jag har lust att svara: ”Ser det ut som en deckare?” fast det gör jag så klart inte. Hade jag skrivit en deckare hade jag alltså garanterat kunna sälja ännu mer då kraven verkar lågt ställda. Men nu gick det över förväntan. Långt över förväntan till och med. Så frågan är, med fem signeringar kvar innan julen, hur många fler böcker ska jag beställa hem? Lyxproblem 🙂
Kvällens 3:e köpare
Jag hade kvällen till ära införskaffat en riktigt läcker boklåda, modell koffertbyrå (???), för att få en snygg presentation av min produkt. Tillsammans med rollupen och en Olausson på hugget verkade det fungera bra. Kvällens första köpare ville inte vara med på bild, men några glada köpare fick jag fångat som bildbevis. Tack till er som köpte boken och ett stort tack till Böcker & Blad!
Boksignering kl 16:00 nu på onsdag hos Böcker och Blad på Torp Köpcenter utanför Uddevalla.
Jag hinner tyvärr inte få in ”Bäraren”, del 2 i Serahema-serien, tills dess, men om man tittar förbi på en pepparkaka kan man även få ett beställningsformulär så skickar jag en signerad bok. Julen närmar sig och hektiska dagar väntar för många författare. Årets kanske i särklass största försäljningsperiod hägrar och nu ska vi ut och slåss om läsarnas gunst. Är man inte känd får man försöka ta till andra tricks för att synas i mängden. Själv tänker jag köra på estetik som visar att jag absolut inte skriver deckare men kanske ändå bjuder in nyfikna att bläddra i en bok och smaka en pepparkaka. Med en påkostad rollup och en tjusig koffertbyrå (vet faktiskt inte vad den rätta benämningen är) hoppas jag på att snygg presentation utför det första steget – att locka läsaren till boken. Sedan är det upp till mig att med säljsnack och hänvisning till alla de positiva recensioner jag fått övertyga om att svensk fantastik står på egna ben.
Den i särklass vanligaste frågan jag får är ”Hur går försäljningen?” Inte alls någon konstig fråga – det är ju ett mycket enkelt sätt att mäta framgång på. Fast svaret är såklart ”Det beror på?” Jämfört med för ett år sedan då jag inte hade bokkontrakt alls går försäljningen fantastiskt bra. Jämfört med bästsäljare går den uruselt. Jämfört med snittet för debutanter går det nog hyfsat fast ändå under medel. Jag har helt enkelt valt en svår genre och kombinerat med heltidsarbete och föräldraskap hinner jag inte finnas ute i handeln och sälja och synas så mycket som jag skulle vilja. Annars skulle jag ha deltagit på varenda marknad, bokmässa och fantastikevent som finns. Istället försöker jag vara taktisk och utnyttja tiden på bästa sätt. Så nu när julen nalkas ska jag dra Trestad runt och prata och sälja böcker hos diverse bokhandlare. Om man redan har köpt en bok men saknar en signatur eller bara vill komma förbi och prata lite är man såklart också välkommen. Jag hoppas att vi ses!
Så är den här. Den första trailern till nästa installation av Star Wars. Nu i JJ Abrams tolkning och regi. Abrams är en intressant regissör som enligt mitt tycke har gjort Star Trek-filmerna betydligt mer underhållande och visuellt fantastiska än tidigare teatraliska verk. Däremot har han ännu inte åstadkommit något som jag blivit till mig i brallorna av heller. Trailern ser åtminstone lovande ut och utlovar action och mörker. Trailers har lurats förr då även episod I-III gjorde mig upprymd, men lämnade mig besviken och förrådd. Sådan var känslan i alla fall. Yngre tittare älskar så klart filmerna, precis som jag som växt upp med episod IV-VI har dem som en måttstock för bra äventyrsfilm och inspiration när jag själv skriver berättelser.
Nu när George Lucas själv inte står för personregin bör filmerna bli betydligt bättre än de tre föregångarna. De kan knappast bli sämre. Vilken influens Disney har på slapsticknivån återstår att se, men det rör sig trots allt om matiné med inslag av humor. Det hade även de ursprungliga filmerna och det är väl ok då filmerna ska gå att se även för yngre barn, fast (om jag får önska) helst på en nivå där en vuxen behöver vara med. 11-årsgräns kanske? Humorn var viktig i episod IV-VI men skillnaden mot episod I-III var att de tidigare skådespelarna lyckades få sina one-liners att funka. Jag skyller detta mer på personregin än castingen.
Så… jag är svagt optimistisk. Det kändes som att magin finns där. Och en ny design på ljussabel som ser cool ut. May the force be with you.
En härligt mörk skräckberättelse från Göteborg, Faktiskt rysligt bra! Fram tills nyligen var jag inte så noga med vilken underkategori en bok tillhörde, men genrepoliser försöker få mig att begripa. De lyckas sådär. Jag hävdar med en dåres envishet att en bra historia är en bra historia, oavsett kategori. Den här boken kan kategoriseras som skräck. Eller kanske Dark Fantasy? Jag vet inte, men förbaskat bra är det i alla fall.
Boken handlar om Isa som har en alldeles särskilt otäck förmåga som hon måste använda för att överleva, men den fyller henne med ångest och avsmak över sig själv. När hon hamnar på Lundbygården, ett boende för socialt missanpassade beläget vid Ramberget på Hisingen, så träffar hon socialpedagogen (hoppas jag fick titeln rätt) Sebastian. Även Sebastian har en särskild förmåga vilken han nu använder för att försöka förhindra de självmord som verkar följa i Isas spår. Det är en mörk värld, fylld av missbruk och tragedi som Pål målar upp, men genom all svärta anar man ett visst hopp och en omsorg om karaktärerna. Det känns att Pål beskriver en miljö han behärskar väl och allt är mycket trovärdigt och realistiskt. Även de övernaturliga inslagen vilket får mig att undra om Pål kanske har ett alter ego vid namn San Pål? Det är rätt häftigt att i en sådan här berättelse läsa om miljöer jag själv känner igen och de musikaliska referenser som anges bidrar också till mitt gillande. Slutet bygger upp mot ett klimax där spänningen tätnar, men det avstannar tyvärr lite granna och det otäcka uteblir. Jag tycker även att de inslag av längre ordväxlingar som förekommer blir en aning enahanda. (Mmm är en vanlig kommentar) Förutom detta är det en grymt bra bok och dessutom med ett läckert omslag. Jag hoppas på en uppföljare då jag vill se mer av San Sebastians mycket visuellt beskrivna färder i ”Himlen som gud glömde”, men oavsett vilket tänker jag läsa mer av herr Eggert. Boken ges ut av Styxx förlag och kan bl.a. annat köpas på Adlibris, Bokus och CDON.
