De rotlösa skickades idag till tryckeriet

Serahema Saporium 1:1 - De rotlösa
Serahema Saporium 1:1 – De rotlösa

Idag for den så slutligen och äntligen iväg till tryckeriet. Min bok och mitt första kliv ut i offentlighetens ljus som författare. Oavsett vart det hela landar så är jag oerhört stolt och fantastiskt nöjd med samarbetet med Frida på Mörkersdottir. Jag tycker vi har fått till en grymt bra produkt som dessutom är snyggt paketerad. För visst är omslaget läckert? Nu återstår veckor och dagar av väntan, väntan, väntan. Men det är nära nu. Riktigt nära.

Mina visitkort för De rotlösa kom med posten idag

Visitkort
Visitkort

Tadaa! Mina visitkort som jag knåpade ihop förra veckan kom med posten idag. Är nöjd att jag valde glansigt papper för det blev riktigt snyggt tycker jag. För det får jag väl göra? Jo det gör jag. Riktigt snyggt! 🙂

Sen att jag inte är någon vidare fotograf får jag väl göra något åt vad det lider… Korten har i vilket fall lite ”magiska” fiffigheter på baksidan också, men de håller jag hemliga tills folk har ett av visitkorten i handen för jag ska såklart dela ut de här varhelst jag kommer åt. Bwahaha!

Releasedatum 24:e juni för min bok – De rotlösa

Cover - De rotlösa

 

Ja då har vi äntligen ett datum. Nu råder bråda dagar för att färdigställa allt innan boken ”går till tryck”. Om man vill hålla sig uppdaterad rekommenderar jag att man anmäler sig till mitt nyhetsbrev här på bloggen (kolla meny till höger på sidan). Om detta skulle strula så skicka mig bara ett mail på marcus.olausson@bumleby.se så ordnar jag detta. Förlaget har även lagt upp en facebook-sida för boken så ta en kik på denna, gilla och dela så har du chansen att vinna ett signerat exemplar av boken.

Länk till Facebook: Serahema Saporium – De rotlösa!

Grymt spännande!

Recension av STHLM FIELDS och de band som spelade

20140530_205715
Metallica live



Nu när jag haft några dagar på mig att smälta intrycken från STHLM FIELDS så är det dags för domen. Jag betygsätter både festivalen som helhet, men även de band som uppträdde. Självklart färgas mitt betyg av vad jag personligen anser om varje band men jag försöker hålla mig till en saklig bedömning.

STHLM FIELDS

Peppen inför denna festival med sin fantastiska line-up var såklart skyhög och det kanske skapade hopp om en nivå som var omöjlig att uppnå?  Klart är i alla fall att det är de band som spelade som lyfter betyget på festivalen. Arrangörerna får godkänt, men när det slutar med att man får köa för att komma in och köpa öl, köa för att köpa sin öl, köa för att besöka bajemajan och köa en timme(!) för att köpa mat, då tar det bort den sköna festivalstämning man som besökare vill ha. Att området är uppbyggt på ett inte så mingelvänligt sätt (om man bortser från den förbrödring som skedde i köerna då, där man gemensamt gnällde på desamma). Jag är glad att jag hämtade ut mitt armband dagen innan på Kulturhuset så jag slapp stå i den toklånga kön (i regn) för att komma in på området. Att det regnade klandrar jag såklart inte arrangören för och så illa blev vädret ändå aldrig.

Att det däremot var ont om bänkar och bord – inga alls vad jag kunde se utanför ölområdena(!) – drar också ner betyget då man blir trött i benen av att knalla fram och tillbaks hela dagen. Själv såg jag nästan alla band så det blev till att gå fram och tillbaks en hel del mellan de två scenerna. Idén med att lägga plastmattor framför scenerna var dock smart och funkade bra. Har svårt att tro att åverkan på grönområdet Gärdet blev så stor, förutom ökad tillförsel av gödningsämnen i utkanterna av festivalområdet.

Jag tror ändå att man lär sig av sina misstag och kan skapa en bättre festival nästa gång, men själv längtar jag tillbaks till Metaltown i Gbg som jag hoppas gör comeback nästa år.

Betyg [6/10] Bumlingar

 

Spiders

Nytt band för mig som ärligt talat inte är så insnöad på 70-talsgrejen. Helt ok och de har en skön attityd. Inte så konstigt att det är sångerskan som tar mest utrymme med sin cape och munspel, men de gör ett bra gig fast de är först ut och det regnar. Tummen upp!

Betyg [6/10] Bumlingar

 

Gojira

En av mina favoriter bland de band som skulle spela denna afton framför något jag vill kalla enviro-metal då de ofta har ett miljöbudskap i sina texter. Jag förstår inte hur Joe Duplantier kan sjunga som han gör då det låter som att strupen sargas av knivar men det funkar och är hårt och brutalt, varvat med melodiska instrumentala partier. Som väntat är The Heaviest Matter of the Universe den tyngsta låten men en annan klar favorit var även Oroborus som fick ett trevligt litet intro. Generellt kanske man kan beskriva Gojira som lite Meshuggah-takter som även lutar åt Mastodon-hållet. De har helt klart ett eget sound och förärades med inköp av en juste t-shirt.

Gojira t-shirt
Gojira t-shirt

Betyg [8/10] Bumlingar

 

Cult of Luna

Ännu ett favoritband som är grymma både på skiva och på scen och det enda band som har lyckats framkalla en tår i ögonvrån av upplevelsen att se dem live (jag var sjukskriven för utmattningsdepression och rejält under isen när jag såg dem i close-up-tältet på Metaltown 2007). Jag såg dem senast på Pustervik i Göteborg på turnén för skivan ”Vertikal” vilket var en fantastisk spelning. På Fields infann sig dock inte den magi jag vet att de kan skapa, främst på grund av strulande ljud. Stundvis brötade det fram ett basljud som rentav gjorde fysiskt ont att lyssna på, trots hörselproppar, och deras mångfacetterade ljudbild trädde inte fram utan drunknade i en dålig mix som tyvärr framställde deras musik som monoton. Ledsen CoL, men vi får göra ett nytt försök en annan gång. Era mäktigt bra låtar räddar ändå betyget.

Betyg [7/10] Bumlingar

 

Ghost

Ingen personlig favorit men de har kul estetik och rätt tunga riff när det kommer till kritan. Tyvärr förstör den klena sången upplevelsen för mig men de har ändå en del schyssta låtar där jag nog gillar Year Zero bäst. Monstrance Clock från senaste plattan Infestissumam var också en positiv upplevelse som blev mäktigare live än den tunna produktion de har på skiva. Mellansnacket bryter tyvärr illusionen och sångaren skulle nog tjäna på att stanna kvar i sin karaktär även då.

Betyg [6/10] Bumlingar

 

Mastodon

Köade köade köade och försökte fixa käk, öl och toalettbestyr under denna konsert så tyvärr Mastodon, vi får återses en annan gång. Det lär bra från öltältet, men ni fick dessvärre alldeles för lite uppmärksamhet av mig.

 

Slayer

Dessa gamla rävar har alltid en hög lägstanivå fast når kanske samtidigt aldrig upp till en skyhög nivå? De kör på med sin grej och så får det vara bra. I vilket fall sitter de på en bra låtskatt och till skillnad från Metallica verkar de inte alls ringrostiga trots att det är mycket grå strån i skäggen numera. Kände först inte igen Gary Holt då han numera har ett skägg värdigt Mastodon men han spelar bra och hade en snygg vit flying-V med blodstänk som undertecknad gärna kunde tänka sig ett exemplar av. En stabil konsert med bra publikrespons och snyggt backdrop-byte. Den fina hyllningen till Jeff Hanneman (R.I.P.) var läcker.

 

Slayer Hanneman Tribute
Slayer Hanneman Tribute

Betyg [7/10] Bumlingar

 

Danzig

Såg ej denna spelning. Gillar inte deras musik något större och samlade istället kraft för Metallica.

 

Metallica
Musikguiden i P3 sände en special med liveupptagning av Metallica som du kan lyssna på här! Bra ljud på upptagningen.

Jag är inget hardcorefan av Metallica men som många diggar jag de äldre plattorna mest och utan Metallica hade jag knappast åkt upp till Stockholm för festivalen, trots att många band jag gillar spelade där. Ståpälsen infann sig såklart när som sig bör ”The extasy of gold” med Ennio Morricone drog igång i PA-anläggningen. Bandet dundrar sedan igång med Battery i ett sånt tempo att de själva inte riktigt hinner med. Otajt och mitt i ett gitarrsolo verkar Kirk eller ljudtekniker fumla med effektpedalen då gitarren plötsligt tappar disten. De samlar sig lite bättre inför Master of Puppets men är fortfarande en aning otajta. Detta tar sig dock vart det lider och de levererar en helt OK spelning med så många bra låtar att det bara är att njuta och hötta med ”hornen” i luften. Dessvärre dog som sig bör mitt mobilbatteri när konserten började så det blev inte så mycket bilder.

lml,

Vad jag inte förstår är de gitarr och bassolon som Kirk och Rob drar till med i några pauser mellan låtarna. Såpass skickliga musiker ska väl ändå kunna leverera något mer inspirerat än att hamra samma riff om och om igen eller på samma sträng? Skärpning! Sedan blir jag besviken när publiken röstar fram ”Whisky in the Jar” framför näsan på ”Four Horsemen” som avslutningslåt men det kan man ju inte lasta Metallica för. Själva SMS-röstningsgrejen lägger dock en lite tråkig kommersiell stank över det hela.

Absolut bäst är nog ändå ”One” med den snygga grafiken som loopar på skärmarna tillsammans med laserattacker (fast jag saknade bomberna). Mäktigt och riktigt snyggt och överlag en stabil spelning med världens största hårdrocksband!

Betyg [8/10] Bumlingar

Mina första trevande steg som ”modern” musikproducent

Music Recording
Music Recording

Fast om jag ska använda orden modern kanske jag borde producera modern musik? Nu blir det mest en salig röra av visor, metal och gudarna vet vad. Dessutom har ju proffs och amatörer spelat in på dator i ganska många år nu, men själv har jag vandrat från 4-kanalig kassettporta (med mini-disc för bounce) vidare till 8-kanalig porta från Fostex (visserligen med hårddisk men meckigt att föra över till dator) och nu slutligen till 2-kanaligt externt ljudkort och all editering i datorn.  Min lycka just nu är i alla fall att jag lyckats fånga upp mitt oväsen i en mikrofon, kopplad till mitt Steinberg UR22-ljudkort och på något outgrundligt vis fått dessa ljudvågor att fastna på min dators hårddisk med hjälp av Cubase AI 7.

Alltså är en viktig fas i mitt upphottade studiobygge avklarad – jag kan nu spela in sång och instrument i datorn!

Kvarstår gör det faktum att jag knappt har en aning om vad jag gör i Cubase, (lyckades bara få ljud i en kanal på datorn, inte två som jag borde) men det är väl inte mer än rätt att det kräver en viss inlärningskurva. Nätet kryllar troligen redan av självutnämnda artister likt undertecknad så en viss tröskel som sållar agnarna från vetet är nog bra. Tycker ändå att ett newbie-läge med wizard hade varit smutt för att komma in i det hela. Nu blir alla inställningsmöjligheter och undermenyer snudd på oöverskådliga. Ett gäng tutorials och en god portion tålamod (pust) ska förhoppningsvis ta mig i rätt riktning. Återkommer med utlåtande om både Cubase AI 7 och Steinberg UR22 när jag kommit längre med inspelningarna