Intervju: Ylva Lee Lindell – aktuell med Stjärnvind

32407039-origpic-657e59.jpg_0_0_100_100_225_337_85
Mindra är orolig. Naima växer upp fort. Det är bara månader sedan de lyckades fly från kaoset i England och något håller snabbt på att förändras i Dalen där de bor. Naima har frågor om sitt ursprung, något som Delhad envist försöker nonchalera. Samtidigt sprids ryktet om en profetia i deras värld. En profetia som skulle förstöra det fängelse den mäktigaste nymfen i sitter fången i. Cassandra. Om hon skulle slippa ut skulle världen aldrig bli sig lik igen. Samtidigt slår en hel armé Norränglar läger precis utanför Dalens gränser och nya okända besökare kommer till Dalen.Mindra vet att det är något Delhad inte berättar men han vägrar svara på frågor. Det enda hon vet är att det har att göra med Profetian och den sista dottern.Det har aldrig varit viktigare att välja sida och Mindra fasar för att hon inte ens vet vilken sida hon kommer att hamna på.Vem är god och vem är ond?Är det som Delhad säger att schakaler är de värsta varelserna eller finns det andra, betydligt farligare varelser att ta hänsyn till?Vad syftar profetian på och vem är den sista dottern?Stjärnvind är tredje och sista delen i serien om Mindra.

MO: Ylva Lee Lindell, du är lagom till julen aktuell med Stjärnvind, din tredje och avslutande del i serien om Mindra och Delhad. Jag vet att det är ett tufft tidsschema mot tryckeriet, men förhoppningsvis landar boken på hyllorna den 15:e december. Hur är pulsen just nu?

YLL: Hög! Eller skämt åsido så kan man inte göra så mycket åt förseningar så jag försöker ta det med ro och försöker fixa annat under tiden. Men det är helt klart något som upptar tankar nu ja.

MO: Har du upplevt någon skillnad i din skrivprocess mot de två tidigare böckerna? Kanske några lärdomar du plockat upp längs vägen?

YLL: Den här boken var nog den svåraste jag har skrivit. Så sa jag om förra boken också men Stjärnvind har toppat det med råge. Gällande skrivteknik har jag nog samma stil genom alla tre böckerna men det finns mycket annat som tex miljöbeskrivningar som jag har lärt mig mycket om och som jag nu verkligen försöker slipa på innan jag sätter punkt. Ju mer man lär sig desto svårare verkar det bli att bli nöjd. Det tar också längre och längre tid att skriva färdigt har jag märkt. Jag funderade mer på den här synopsisen än de övriga böckernas och karaktärerna har fått gå igenom mer granskning och putsning så här i bok tre än i de förra.

20366318-origpic-2068ca.png_0_0_100_100_300_450_85MO: Att som författare kombinera familjeliv och arbete med sitt skrivande kan vara rätt tufft. Vad har du för knep för att skriva färdigt dina böcker? Hur ser dina rutiner ut?

 

YLL: Vardagspusslet ja. Jag är som mest effektiv och kreativ på morgonen så jag försöker skriva på morgonen om jag kan. Sen har jag kommit fram till att min text blir bättre om jag skriver i långa pass. Tidiga Lördag och Söndags morgnar sitter jag med andra ord som klistrad vid datorn. Sen har jag också försökt att komma iväg en gång i veckan och skriva borta på tex ett fik. Och en synopsis så klart. Synopsisen är jätteviktig för mig för att inte få varken skrivkramp eller gå vilse i historien. Det fungerar ganska bra.

MO: Var har du fått inspiration till böckernas karaktärer och de händelser de råkar ut för? Hur närmar du dig berättelsen, alltså hur bär du dig åt för att få detta på pränt?

YLL: Karaktärerna i böckerna har väldigt specifika förmågor och särdrag. Ofta stammar de ifrån en tanke: Tänk om det fanns folk som kunde styra oväder? Tänk om en yrkesmördare rymde och plötsligt beslöt sig för att bli en hygglig kille? Tänk om den där konstiga avvikande tjejen visade sig höra hemma någon annanstans än i den här världen? Sen kommer resten naturligt. Utseendena de har kommer oftast sist, humöret och hur de pratar först. Sen har jag oftast en fråga och ett ställningstagande jag vill få ut eller undersöka. I serien om Mindra och Delhad är temat ”Alla får plats” och frågan är väl hur jag som författare och vi som människor skulle kunna få det att fungera.

MO: Som fantasymupp så gillar jag själv trilogiformatet då det ger utrymme för karaktärsutveckling och möjlighet för mig som läsare att sätta mig in i en bokvärld som jag älskar. Man vill ju alltid ha mer! Har du alltid vetat att det skulle bli en trilogi och hur definitiv är egentligen den avslutande delen? Kan du verkligen släppa karaktärerna nu?

YLL: Jo det var klart från början att det skulle bli tre böcker. Hur jag skulle få till Stjärnvind som är den avslutande boken att verkligen bli avslutande stod många gånger under processen mer oklart. Jag hatar att döda karaktärer. De är en del av mig på något sätt och därför gör det lite ont när de försvinner. Men till slut var det bara ett par kvar och berättelsen är verkligen slut när sista sidan är läst. Fast man vet aldrig, världen de rör sig i är stor. Kanske någon enstaka kan få ett eget äventyr om några år eller så 😉

MO: Ett problem med att skriva en bokserie är hur man ska fördela storyn så att varje bok står väl på egna ben och har ett bra flöde. Har du skrivit efter en plan eller har storyn kristalliserats med tiden?

23738348-origpic-e9032f.jpg_0_0_100_100_225_337_85YLL: Storyn har vuxit fram bitvis, en bok i taget, så någon större plan har jag inte arbetat efter är jag rädd. Nu i efterhand kan jag nog säga att de tre böckerna i serien är rätt olika. Eldbunden räknas till ungdomsbok och fantasy genren för att följas av Skogsblod som mer räknas som paranormal romance och vuxen litteratur och sen avslutas serien med Stjärnvind som återgår till fantasyn där allt började. Jag tycker om när det är lite oförutsägbart så det passar mig bra.

 

MO: Jag har sett på din blogg att du hintat om ett nytt projekt. Kan du berätta något om detta?

YLL: Jag har skrivit lite på ett nytt projekt. En action/thriller med lite humor som går under arbetsnamnet ”Efter Ellen”
Det är roligt att byta genre efter tre böcker med änglar och dryader och jag ser fram emot en spännande resa med de här karaktärerna och så får vi se var det landar.

MO: Hur ser du på svensk fantastik och den utveckling som skett de senaste åren?

YLL: Jag tycker den svenska fantastiken breddas och blir större och större med fler härliga böcker och författare att upptäcka än på länge. Det är jätteroligt att se att många läsare nu efterfrågar svensk fantastik och jag hoppas att genren fortsätter utvecklas och att den lyfts fram mer i framtiden än vad den gör idag.

MO: Det har diskuterats om det behövs ett särskilt fantastikbokpris. Om du fick nominera någon som inte är dig själv (eller mig), vem skulle du välja då och varför?

YLL: Eva Holmquist eller Anna Jacobsson Lund. De är värda priset båda två för att de visar att svensk fantastik kan vara både verklighetstrogen och magisk. Att den kan tala till både ungdomar och vuxna och för att de båda är oerhört ambitiösa när det kommer till att förmedla det.

MO: Vad läser du själv just nu?

YLL: Siri Petersen – Röta. En Norsk författarinna som debuterade med den fantastiska Odinsbarn. En riktigt bra fantasyserie.

MO: Vilken bok skulle du vilja hitta under julgranen?

Yladda nedLL: Den illustrerade Harry Potter boken som jag bara dreglat över hittills. Jag tycker det är en liten onödig bok att äga men den är så himla fin att jag skulle vilja ha den ändå.

MO: Tack för frågestunden och hoppas Stjärnvind anländer i tid!

Passa nu på allihop att lägga vantarna på boken. Stjärnvind går bland annat att köpa på Adlibris, Bokus och hos förlaget Mörkersdottir självt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *