Movie review – Dawn of the Planet of the Apes (3D) by Matt Reeves.
See review in english at the bottom of this blog post.
Uppgörelsen tar vid tio år efter händelserna i Apornas planet: (r)Evolution. Föregångaren hade fördelen att man mest fokuserade på den genmanipulerade apan Caesar och hans relation till människorna. Nu tar de animerade aporna större utrymme. De är grymt välgjorda men digitala karaktärer i spelfilm kommer nog alltid att ha svårt att säljas in som verklighet, hur snyggt gjorda de än är. Detta beror säkert på ”uncanny valley” -effekten, vilken innebär att vi är så vana att se det mänskliga ansiktet att en animation som inte träffar riktigt rätt genast avslöjas och bryter illusionen.
Ett virus kallat ”the simian-flu” har slagit ut större delen av jordens befolkning. Kriminalitet, upplopp och kaos har följt i dess spår och endast små spillror av människorasen återstår. Viruset är en resultat av den alzheimerforskning och genmanipulation som gav upphov till Casear och de apor som i förra filmen rymde från laboratoriet och skapade ett eget samhälle i en skog utanför San Franciso.
Inledningsvis får vi se hur aporna jagar hjort tillsammans och hur Caesar har en vision som verkar föra aporna närmare människorna i utvecklingen. De har skolundervisning där de lär sig att läsa och skriva, men lär sig en viktig skillnad mot människan – apor får under inga omständigheter döda varandra. Det är snyggt gjort om än överdrivet sentimentalt med ibland uppenbara försök att skapa känslomässiga band till karaktärerna.
Självklart är det oundvikligt för aporna att stöta på människor, vore inte mycket till film annars, och detta i form av ett gäng ingenjörer(?) som letar efter ett dammbygge som de hoppas ska kunna förse deras skara överlevare i San Franciso med ström. En av människorna råkar i sin rädsla skadeskjuta en av aporna och spänt läge uppstår. En skör överenskommelse upprättas tack vare Caesars fredliga vision och människorna får lov att försöka reparera kraftverket i dammen. Alla apor litar dock inte på människorna och i synnerhet inte Koba som tidigare har utsatts för grymma djurförsök. Detta leder i förlängningen till titelns ”uppgörelse” som blir en våldsam sådan.
Filmen var bra underhållning men 3D-delen känns överflödig. Den tekniska kvalitén på animationerna är nog det bästa jag sett hittills på film. En del inslag blir tramsiga och dramaturgin känns ibland krystad. Och varför rider aporna på holländska Friserhästar? Någon har uppenbarligen sålt in rasen väl i Hollywood. Ingen överväldigande film men sevärt var det i alla fall och jag är glad att jag såg den på bio.
Betyg [7/10] Bumlingar.
Review in english:
”Dawn of the Planet of the Apes” takes place ten years after the first movie (Rise of the Planet of the Apes) in this reboot. The first movie had the advantage of a main focus on the genetically manipulated ape Caesar and his relationship with the humans. Now the animated apes have a larger role in the movie. The animations are extremely well done but digital actors on screen will always be difficult to buy as reality. Especially when as close to the human nature as is the case here, which likely has to do with the ”uncanny valley” effect. We are so accustomed to see the human face that when an animation is close but slightly off we spot it immediately.
A virus called the ”Simian-flu” has wiped out most of the human race. Crime, mobs and chaos has followed the virus and only a few humans remain. The virus is the result of genetic manipulation to create an alzheimer cure, which also created Ceasar and the other apes who broke out of the laboratory in the first movie and created their own society in a forest outside San Francisco.
In the beginning of the movie we get to see the apes hunting together and the vision Caesar has that seems to bring them closer to humanity. They teach reading and writing, but also the important rule – apes do not kill apes. It looks awesome on screen although a bit too sentimental with obvious attempts to create an emotional connection to the characters.
It is of course inevitable for the apes to get confronted with humans, not much of intrigue if they didn’t, and in this movie it’s a bunch of ”engineers” looking for a dam power station to provide the human survivors in San Francisco with power. One of the humans gets nervous and shoots and hurts one of the apes and the situation gets really tense. A fragile agreement is made due to Caesars pacifist ideals and the humans are allowed to try and repair the power station. Some apes, however, don’t trust the humans and especially not Koba who has been treated really bad in the lab. This ultimately leads to the violent final of the movie.
The movie was great entertainment but the 3D-version feels superfluous. The technical quality of the animations might be the best I’ve seen on film this far. Some parts feel corny and the scenarios are sometimes a bit forced. And why do the apes ride on dutch Frieser horses? Somebody has obviously made a buck selling these horses to Hollywood. It’s not an overwhelming film but definately worth a visit to the movies and I’m very glad I did.
Rating [7/10].