Bokrecension – Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

himmelstrand

Originell rysare med skruvat obehag från den svenska skräckens megastjärna #JohnAjvideLindqvist. Jag har sett fram emot den här romanen ända sedan besvikelsen ”Lilla stjärna” som jag inte tyckte nådde hela vägen fram i mål. Min första bekantskap med Ajvide Lindqvist var ”Hanteringen av odöda” och det var min fascination för zombies som lockade mig. Jag gillade den boken och upptäckte ”Låt den rätte komma in” vilken kom att bli en favoritbok, tätt följd av ”Människohamn” som hamnar högt i topp bland skräck av svenska författare. Ja bland internationella författare också för den delen.

I ”Himmelstrand” har Ajvide Lindqvist klivit bort från verkligheten och placerar tio omaka personer, en hund och en katt i ett udda helvete. De har alla campingplats intill varandra men när de vaknar upp är det på ett till synes oändligt grönt fält med perfekt trimmad gräsmatta och under en blå himmel, utan varken moln eller sol. Det enda som finns är deras fyra husvagnar och bilar. De börjar utforska sin värld men utan riktpunkter är de rädda att köra vilse och varken GPS eller mobiltelefoner får någon signal. Alltså stannar de i sina husvagnar där det enda de får in på radion är sånger av Peter Himmelstrand (som bland annat skrivit ”Det börjar verka kärlek, banne mig” och ”Det blir alltid värre framåt natten”). Ganska snart börjar det skava i relationerna och de inser att det finns något annat hos dem. Något som vill dem illa. Hur kom de dit och framför allt, hur ska de ta sig därifrån? Otäckheter dyker upp och blodet börjar flöda.

Boken är helt klart ett lyft sedan ”Lilla stjärna”, men jag kan inte låta bli att känna mig besviken även denna gång. Kanske jag hade för höga förväntningar men trots att vissa enskilda scener får det att krypa i skinnet blir det aldrig riktigt skrämmande. Miljön är helt klart originell, full pott där, men samtidigt är allt så udda att jag aldrig riktigt sugs in i berättelsen. Jag hittar inga karaktärer som jag direkt bryr mig om och det är synd. Slutet är både vackert och lite av en axelryckning då jag inte tycker han syr ihop trådarna riktigt. Vill du läsa något som kliver utanför mallen kan jag absolut rekommendera boken, men vill du läsa skräck bör du hellre plocka upp någon av författarens äldre alster, eller varför inte prova Anders Fager, Caroline L Jensen eller Pål Eggert?

Boken finns bland annat att köpa på Adlibris och Bokus.com

Betyg [7/10] Bumlingar.

Att läsas eller inte läsas

Framgång kan mätas på många sätt och får anses vara relativ för vad är egentligen framgång? För mig är det en oerhörd framgång att ha lyckats få bokkontrakt och redan ha två böcker ute i handeln. Allt inom loppet av ett år.

En av de vanligaste frågor jag får är ”Hur går det med bokförsäljningen?”. En högst motiverad fråga även om jag inte direkt jobbar med bokförsäljning. Men det är ju ett enkelt sätt att mäta framgång. Jag kan krasst konstatera att där är jag inte särskilt framgångsrik ännu. Visst säljer böckerna, men det är långt kvar till den punkt där jag skulle kunna gå ner i arbetstid för att få mer tid att skriva. Inkomster från bokförsäljningen försöker jag återinvestera i marknadsföring. Istället för skrivkurser, som visserligen verkar trevliga, kanske en kurs i marknadsföring vore lämpligare?

Då jag ligger på ett litet bokförlag är chansen att bli recenserad i större tidningar nämligen närmast obefintlig. Lokala tidningar har ställt upp med intervjuer men recensioner verkar svårare att få, då lokala tidningar har gemensamma redaktioner och det mesta verkar vara toppstyrt. Och syns inte mina böcker blir det ju svårt att sälja särskilt mycket.

Som tur är finns det bokbloggar som drivs av människor som älskar att läsa och dela med sig av sin upplevelser. Att hitta en bra bokblogg med stor spridning och som vill läsa mina böcker är därför oerhört viktigt. Vad man än tycker om recensioner så är ändå en bra recension ett kvitto som jag kan visa upp för andra att det jag skriver faktiskt betyder något för någon. Vilket förhoppningsvis väcker intresse. Kanske till och med en sågning väcker intresse enligt devisen ”all reklam är bra reklam” men lyckligtvis har jag klarat mig från att behöva testa den tesen ännu.

 

Bäraren
Bäraren

Tur då för mig att Katja på bokbloggen Bokhuset gillade min första bok ”De rotlösa” så mycket att hon istället för att få ett recensionsexemplar faktiskt själv köpte uppföljaren ”Bäraren”. Igår kom domen och det var en riktigt bra recension så jag verkar ha fått förlängt förtroende. Eller vad sägs om följande rader:

”Att kliva in i Olaussons fantasyvärld är annars som att bli omsluten av en varm snuttefilt. Man vet vad man får och det känns tryggt och hemtamt för en fantasyälskare, utan att för den skull vara förutsägbart. Gåtorna vi får och världen som vecklas ut framför oss håller spänningen konstant. Jag är fortfarande helt förälskad i den här fantasyvärlden och ser fram emot att fylla på bokhyllan med kommande bok.”

Visst finns där kritik också, men den är befogad och jag tar till mig av den. Recensionen kan läsas här. Och om du blir sugen på att läsa kan man numera beställa en signerad bok direkt av författaren på den här länken. Eller varför inte slå till på förlagets bokrea?

Att bygga världar och hitta intriger

Det finns olika tankar om det här med världsbygge inom fantastik. En del anser att världen ofta tar för stor plats och att handlingen blir underordnad. Att det är fel ände att börja en berättelse med att bygga världen. Andra anser att världen är det centrala, det som gör en berättelse intressant och annorlunda. Det är kanske i själva verket först i kombinationen där både värld och historia är fantastiska som det blir riktigt magiskt?

Oavsett vilket är det för mig personligen viktigt att den värld där berättelsen utspelas bygger på en inre logik och att läsaren kan känna igen sig och förstå delar av världen. Även om delar av den såklart kan komma att vara totalt overklig behöver den ändå på något plan kännas realistisk. Om inte annat efter de regler man har satt upp för världen. Skulle läsaren stanna upp och tänka ”Vänta nu, så fort skulle man inte kunna ta sig med häst från punkt A till B!” har man problem. För om läsaren börjar ifrågasätta innehållet går även magin förlorad. Den magi som, särskilt inom fantastiken, suger oss in i en berättelse och får oss att läsa vidare.

Självklart är det intrigen och karaktärerna som driver en berättelse, men då måste ramverket runtom fungera utan att distrahera. Att jag inledningsvis lägger ner stor möda på världen beror på att jag ofta utgår ifrån drömmar när jag skriver. En vision om man så vill där både intrig, konflikt och miljö är närvarande. Sedan försöker jag närma mig den känsla jag fick i drömmen. Vem var det egentligen jag såg? Vad var det jag såg?

Tar vi filmen The Matrix som exempel så är världen rentav en högst påtaglig del av berättelsen. Filmen serverar kvasifilosofiska funderingar om livet i en uppdaterad kung-fu -skrud, tankar om vad som definierar oss som människor, men utan miljön tror jag inte (första) filmen alls hade varit lika intressant. Det är själva miljön som får mig att tänka ”WOW!” och andlöst titta vidare. Dessvärre tappar man i andra och tredje filmen fokus och vräker på med effekter så till den grad att världen tar över och berättelsen blir ganska ointressant. Synd och oerhört klantigt då nästan all potential går till spillo.

Jag håller just nu på att utveckla en delvis ny värld. En värld som åtminstone i mitt huvud kommer att bli fantastisk. Jag känner det på mig då den kommit till mig portionsvis i drömmar som varit  så starka att de känts verkliga. Som om jag verkligen drömde mig dit. Men hur förmedlar jag världen till mina läsare och undviker att det blir en ny The Matrix? Ärligt talat vet jag inte, men jag är medveten om att jag måste hitta en intrig som är spännande och fascinerar, karaktärer som läsaren kan identifiera sig med, älska och hata. Centralt för detta är konflikter. Vilka motsättningar finns? Var finns den starka berättelse jag behöver? Och vad vill jag ha sagt egentligen?

Vissa idéer finns redan och jag har bestämt mig för att bli mer politisk. Jag gillar inte alls vart vårt samhälle är på väg eller vad vi gör med vår värld så därför vill jag säga något om detta. Hur vi behandlar våra medmänniskor och vår natur. Fast samtidigt utan att peka finger och skriva folk på näsan. Jag vill även undersöka vad som händer i skarven mellan fantasy och science-fiction. Just nu håller jag därför på och strövar runt i min värld. Lägger pussel, studerar arkitekturen och dess förutsättningar, söker ledtrådar efter det som skaver. Någonstans finns konflikten och ledtråden till den berättelse jag behöver, den röda tråden. Det får ta tid då jag redan skriver andra berättelser just nu, men världsbygge tar tid. Tids nog kommer jag att hitta min intrig och då kanske det rentav blir magiskt.

Bokrecension – Jakten på en mördare av Tobias Barkman (2009)

9789174290615_200_jakten-pa-en-mordare_pocketEn spännande reportagebok där man får följa riktiga mordutredningar i Kristianstads polisdistrikt under nittiotalet och ett drygt decennium framåt.

Då jag ämnar låta delar av den skräckroman jag skriver avhandlas som en kriminalroman läser jag just nu på mig om kriminologi och rättsmedicin – helt enkelt för att göra illusionen så verklighetstrogen som möjligt. Under min research hittade jag den här boken av Tobias Barkman och den visade sig vara en riktig liten pärla.

Vi får inblick i riktiga mordutredningar och följer riktiga poliser, hämtade från verklighetens Skåne. Huvudperson är Per-Åke Åkesson, en kriminalkommissarie som i början av nittiotalet får en tjänst där han ska agera operativ chef vid bland annat grövre våldsbrott. Ganska snart får man ett mord på en 17-årig flicka på halsen och efter noggrant spaningsarbete kombinerat med en grundlig utredning tar man fast mördaren. Fler mord följer och det är spännande att i deckarform följa polisens arbete och se vilket enormt arbete som ligger bakom att lösa ett mordfall. Den viktigaste lärdomen är hur mycket pappersarbete det rör sig om och hur dörrknackning och spaning spelar roll för att få in de ledtrådar som kan leda till ett gripande. Att misstänka, rentav veta, vem mördaren är hjälper inte om personen inte kan bevisas ha utfört dådet. Det är även skrämmande att se hur många misstänkta det kan finnas runt ett mordfall, bara på en liten ort. Att så många potentiella våldsverkare, pedofiler och mördare finns överallt runtomkring oss kan få vem som helst att vilja låsa in sig för resten av livet.

Man får även se hur omstruktureringar inom polisen i vissa fall hjälper men även stjälper utredningar då prestige ibland verkar gå före viljan att ta fast en gärningsman. Att då efter 15 år lösa ett mordfall på en tioårig flicka är en beundransvärd prestation. Om du gillar deckare eller själv planerar att skriva en kan jag verkligen rekommendera den här boken. Ja även om du inte gillar deckare då den är riktigt spännande och ger ökad respekt för de som envist försöker ta fast landets avskum. Trots att både karriär och personliga relationer hamnar i kläm. Jag lånade min bok på bibblan, men den finns även bland annat hos Bokus.com och Adlibris.

Betyg [9/10] Bumlingar.

Bokrecension – Samlade svenska kulter: Skräckberättelser av Anders Fager

Grymt bra svensk skräck
Grymt bra svensk skräck

Mästerlig arkan (=hemlighetsfull eller mystisk) skräck från Sveriges skuggsida. Av någon outgrundlig anledning har jag missat Anders Fager och hans Lovecraftianska skräck. Kanske på grund av att jag mer och mer ägnat mig åt att skriva än att läsa. Fast nu har jag ryckt upp mig då jag insett att båda delar är lika viktiga i ett författarskap. Därför läser jag nu som aldrig förr och herr Fager har funnits på radarn ett tag nu.

Boken samlar ett rejält fång skräcknoveller där många av dem redan tidigare getts ut i olika samlingar. Kanske det hade varit bättre att läsa dem så för mot slutet blir jag lite mätt på det hela då det är en mastig volym på 547 sidor. Det blir helt enkelt en aning för likartat. Men vilken resa det är på vägen och den avslutande novellen höjer mitt blodtörstiga humör igen. Allra bäst tycker jag om den inledande ”Furierna från Borås” där ett gäng unga kvinnor lockar ut män på en mosse för att offras till ett vidrigt tentakelmonster. Det kanske låter larvigt men Fager lyckas perfekt med att sätta den atmosfär och känsla av förhöjd verklighet som den gode Lovecraft gjorde. Man får glimtar av en annan värld där uråldriga väsen och hemliga ordnar drar i trådar i kulisserna. Tanken att detta skulle finnas i vårt eget Sverige är kittlande och jag älskar greppet. I ”Mormors resa” får vi följa två män som ska hämta hem sin mormor till Sverige från forna Jugoslavien (uppfattade jag det som åtminstone). Resan börjar ordinärt med två invandrarkillar som nervösa kör bil genom Europa, men man förstår efterhand att de inte är helt vanliga människor och under resan urartar det mer och mer. ”Fröken Witts stora konstverk” är en annan favorit där man får följa något som i och för sig är aningen urflippat redan från början, men sedan skruvas mer och mer mot ett obehagligt crescendo.

Fager ger oss även ögonblicksbilder ur ett historiskt Sverige vilket låter oss förstå att alla obehagligheter har pågått länge länge. Jag tycker mycket om ”Den brutne mannens önskan”, om hur plundrande svenska soldater ur Karl den XII:s armé drabbas av gammal nåjdmagi och snömonster. ”Pigornas trappa” visar upp ett artonhundratal där terapi gjort sitt insteg inom läkekonsten. Den stackars läkaren inser inte vad han gett sig in på.

Novellerna kan läsas fristående men de är en del av samma universum och Fager syr ihop dem med kortare noveller som kallas Fragment vilket effektivt bygger samman allt till en helhet. Jag rekommenderar absolut dessa noveller och ser fram emot att läsa mer utav Anders Fager. Vad jag har hört kommer det bara att bli än bättre. Böckerna finns bl.a. att köpa hos Adlibris och Bokus.com.

Betyg [7/10] Bumlingar.