Etikett: Bäraren

I huvudet på Marcus Olausson

Fogsvans massacre
Fogsvans massacre

Lite enkel hjärnkirurgi är aldrig fel! I helgen har det murats på rökugn och snickrats på badrum medan regnet stundvis stod som spön i backen. Men medan man murar eller snickrar kan man klura på annat. Kanske böcker jag skriver på, böcker jag vill skriva eller hur man ska göra en deppig karaktär spännande att läsa om så läsaren inte tappar intresset. Jag har kikat lite på att byta tema på bloggen, tycker den ser lite B ut och att texten blir lite för liten. Dessutom är det ansträngande att läsa mot svart bakgrund. Plus att menyerna inte blir som jag vill. Har hittat ett proffsigt tema att köpa som jag är sugen på att testa, men får återkomma om detta. Några dollar som ska hostas upp dock.

När det åskade som värst en natt tidigare under veckan gick jag runt som en sömngångare och kollade så källaren inte svämmat över. Hade jag dragit ur modemet? Regnade det in i badrumsbygget? Svårt att sova med andra ord. Mitt under allt muller och brak slogs jag av tanken – tänk om jag tittar ut och blixten lyser upp någon som står och tittar på mig? Skräckfilmsklyschigt javisst, men det fick ändå mitt primitiva hjärta att slå lite snabbare. Vips såddes fröet till en skräcknovell som jag bara var tvungen att få ur mig. Skrev i princip klart den på en kväll och piffade till kvällen därpå. Återstår att se vad jag gör med den, men tycker den blev rätt otäck i alla fall. Har lite fler idéer till noveller så kanske det rentav blir en novellsamling en vacker dag? Har bara en del böcker att skriva klart först, såklart. Fast en novell här och en novell där, så får vi se vart det bär.

Jag bearbetar den lokala bokhandeln och även i städerna runtomkring att ta in min bok i sitt sortiment. Känns inte hopplöst, men ingen enkel promenad heller. Trägen vinner hoppas jag. Lite positiva recensioner skulle kanske underlätta men hittills har jag inte sett röken av någon recension. Kan ju såklart vara lika bra, hehe. Vet att det är på gång dock. I övrigt närmar sig bokmässan. Jag hoppas vi hinner få fram ett preliminärt bokomslag för ”Serahema Saporium 1:2 – Bäraren”, uppföljaren till ”De rotlösa” tills dess. Den som väntar på boken får tyvärr vänta lite till då det är fullt upp hos förlaget med mässan för dörren. Sedan har jag lite finputs kvar att göra dessutom. Tjilevippen!

Nya strängar på min lyra

Nya strängar

 

Bokstavligt talat! Som vanligt är det en skön känsla att ha strängat om gitarren (Yamaha C-40 för den som undrar) och uppleva hur fantastiskt den kan låta, bara den får lite nytt nylon och stål. Utanför vräker regnet ner och här inne prövar jag och äldste sonen (snart sex år) en ganska ny grej. Pappa Marcus sitter utanför rummet och skriver medan Victor ska somna själv. Imorgon väntar första skoldagen så det är inte helt lätt att somna. Gitarren får vara tyst så länge och endast tangenterna smattrar ikapp med regnet. Yngste sonen (4 till julen) sover över hos mormor och sambon jobbar. Snart lite tid att författa med andra ord!

Väntar fortfarande spänt på recensioner men har fått vissa lovande indikationer i alla fall. Sedan kanske man ska hålla en viss distans till just recensioner. De är ju bara andras tolkningar av den text som jag nu delar med er läsare. Serahema med Elderim och Co tillhör inte bara mig längre. I vilket fall är det väldigt kul när personer som normalt inte läser fantasy kommer fram och tycker att boken är jättebra och att det nästan känns som att se på film att läsa den. Då känner jag mig nöjd och klappar mig själv på axeln lite granna.

Annars är det just nu ”Serahema Saporium 1:2 – Bäraren” som är på gång. Eller bara ”Bäraren” för den som har problem med långa titlar. Jag har mailat lite förslag på omslag till förlaget och väntar hoppfullt på vad som kommer tillbaks ur Fridas trollerihatt. Förhoppningsvis har vi ett preliminärt omslag klart tills bokmässan. Där kan man leta upp mig hos Mörkersdottir i bås A02:47. Jag ämnar vara där eller i faggorna alla dagarna. Klicka här för länk!

Serahema Saporium får stå som samlingsnamn för mina bokserier i världen Serahema, där ordet Saporium kommer förklaras i nästa serie. Så boksviten kommer dels att bestå av de sex böcker jag skrivit och som nu ska omvandlas till fysiska böcker, men även kommande böcker som ännu bara finns inne i mitt huvud. Serahema Saporium 1:1 – De rotlösa betyder att det är första boken i första serien. Serahema Saporium 1:2 – Bäraren är alltså andra boken i första serien. Krångligt? Logiskt enligt den nördiga ingenjören som författar och i nästa serie kommer första boken alltså få index 2:1, del två index 2:2 osv…

Återstår bara att se när jag kan börja skriva på nästa serie. Just nu skriver jag nämligen på en skräckis och skissar på en barnbok, parallellt med korrekturläsning av ”Bäraren” och vardagen som småbarnsförälder. (Lyssnar) Grabben har inte somnat ännu. Dags att smyga in och lägga en snarkmatta som inspiration åt honom. Och drömmar fungerar bra som inspiration för mig med. Natti natti.

Att odla sitt varumärke

Boksignering

Ja, hur sjutton gör man det? Fram tills i våras var en av mina största drömmar att få min roman publicerad. Nu när min önskan är uppfylld och jag kan hålla ett fysiskt exemplar av min dröm i handen, vad återstår då? Självklart att fortsätta skriva. Det hade jag gjort även utan bokkontrakt för skrivandet har kommit att bli en viktig del av mig. Faktiskt rena meditationen. Men nu när boken finns, hur når man ut? Får folk att läsa den? Nätet kryllar såklart av tips från inte särskilt kända experter. Lite som tipset hur man blir miljonär – skriv en bok om hur man blir miljonär. Alla kommer köpa den. Fast nu valde jag den underbara genren fantasy. Kanske inte ett kommersiellt genidrag men åtminstone något jag brinner för. Och när jag skriver känner jag magin, hur Berättelsen får liv och söker upp Mig. Klyschigt javisst, men inte desto mindre sant. Förmodligen känner många som skriver just så. (Prova själv, det är lika spännande som att läsa, när din egen berättelse tar över och får liv!) Det de flesta inte berättar är att inspirationen måhända skissar upp coola händelser, karaktärer, ramar och miljöer, men den skriver inte boken. Det gör den envise författarkraken på egen hand.  Med lite tur skulle det räcka. Den fantastiska berättelsen sprids från mun till mun och fler får upp ögonen för den.

Detta återstår såklart att se men förmodligen och sannolikt är det endast hårt arbete, hårt arbete och lite mer hårt arbete som föder framgång. Och kanske en gnutta tur. Eller sjukt bra kontakter. Jag har startat mitt företag med det skumma namnet Bumleby, vilket faktiskt har större baktanke än man kan ana. Den som har tålamod får se. Världen är helt enkelt inte mogen ännu (det vill säga dr Olausson är inte klar att visa sitt monster för omvärlden ännu). Bumleby är min plattform mot omvärlden. En samlingsplats för både min blogg och mitt skapande. Men hur gör man då reklam för sig på en minimal budget? Hur skapar man en hajp? Hade jag fått en krona för varje gång någon rekommenderat mig att söka till Big Brother eller liknande för att bli känd hade jag kunnat köpa, tja åtminstone en pizza. Att ha sex på tv var inte ett alternativ ens när jag var singel så vad göra istället? Kidnappa kungen? Börja slåss med Leif GW Persson? Skulle förmodligen få spö av GW i båda fallen. Och i TV när jag tänker efter så det var klart, viss medial uppmärksamhet skulle det ju ge. Och nu får jag säkert FRA på mig för att jag nämnde kungen (twice).

Tills jag får den där superdupergrymma idén till hur jag ska skapa ett medialt intresse får jag nog nöja mig med att försöka skriva den absolut bästa fantastik jag kan. Och det är ändå trots allt det jag vill. Kändisskap vore katastrofalt för en snubbe som undertecknad, som gärna är social men stundvis vill fly allt och sitta och föreställa sig hur det vore att vara ett träd. Eller en varulv. Eller ett träd som drömmer om att vara varulv…

Tack till dig som faktiskt läste ända ner till den här raden. Som belöning för ditt tålamod kan du, om du vågar, maila till info@bumleby.se och ange ”Smakprov på Bäraren” som rubrik så får du ett smakprov från den just nu icke korrekturlästa eller på något sätt godkända prologen till nästa bok. Fortsättningen på ”De rotlösa”. Tack för din support! Och dela gärna! 🙂

Hmm. Och nu måste jag vänta till i morgon bitti, eller lunch, eller eftermiddag, med att posta det här. Det är nämligen då, enligt statistik, som de flesta kollar Facebook och Twitter (ingen större överraskning där) och någon kanske råkar se det här inlägget. Sånt kan man lära sig av experter på att bygga varumärken.