Etikett: rökugn

Fin recension av ”De rotlösa ”och Olausson reser murar

Ja inte murar mot recensenter alltså, men ikväll har jag murat på min rökugn. (se bild längre ner).

Att i positiva ordalag nämnas i samband med David Eddings, Robert Jordan och George R. R. Martin känns mycket bra och jag kommer definitivt sova gott ikväll. Detta är den första recension av ”De rotlösa” jag får utanför bekantskapskretsen och även om man som författare kanske inte ska läsa recensioner så har jag läst den. Om och om igen som ett litet barn :-). Läs recensionen här på Facebook!

Så över till rökugnen. Den blir lite skev (självklart med flit. Jo jag lovar det ska vara så. Det beror inte alls på bristfällig erfarenhet) men ska nog kunna göra jobbet så småningom. Nästa gång ska jag smäcka dit lite eldfast tegel innan jag avslutar med ett murat tak över ugnen. Vete fasen hur det ska gå till, men det är en del av utmaningen. Och så behöver den såklart en ugnslucka också. Någon som har luckorna till en slaktad vedspis liggande?

Det man ser på bilden är alltså den halvfärdiga rökugnen till höger, vars rostfria rökrör går upp till den grill jag murade i början av sommaren. Uppe på grillen ska ett rökskåp placeras och sedan ska undertecknad experimentera med temperaturer, rökmängd, röktider och allsköns parametrar som kan resultera i vad som helst mellan oätligt och underbart.

 

Rökugn

I huvudet på Marcus Olausson

Fogsvans massacre
Fogsvans massacre

Lite enkel hjärnkirurgi är aldrig fel! I helgen har det murats på rökugn och snickrats på badrum medan regnet stundvis stod som spön i backen. Men medan man murar eller snickrar kan man klura på annat. Kanske böcker jag skriver på, böcker jag vill skriva eller hur man ska göra en deppig karaktär spännande att läsa om så läsaren inte tappar intresset. Jag har kikat lite på att byta tema på bloggen, tycker den ser lite B ut och att texten blir lite för liten. Dessutom är det ansträngande att läsa mot svart bakgrund. Plus att menyerna inte blir som jag vill. Har hittat ett proffsigt tema att köpa som jag är sugen på att testa, men får återkomma om detta. Några dollar som ska hostas upp dock.

När det åskade som värst en natt tidigare under veckan gick jag runt som en sömngångare och kollade så källaren inte svämmat över. Hade jag dragit ur modemet? Regnade det in i badrumsbygget? Svårt att sova med andra ord. Mitt under allt muller och brak slogs jag av tanken – tänk om jag tittar ut och blixten lyser upp någon som står och tittar på mig? Skräckfilmsklyschigt javisst, men det fick ändå mitt primitiva hjärta att slå lite snabbare. Vips såddes fröet till en skräcknovell som jag bara var tvungen att få ur mig. Skrev i princip klart den på en kväll och piffade till kvällen därpå. Återstår att se vad jag gör med den, men tycker den blev rätt otäck i alla fall. Har lite fler idéer till noveller så kanske det rentav blir en novellsamling en vacker dag? Har bara en del böcker att skriva klart först, såklart. Fast en novell här och en novell där, så får vi se vart det bär.

Jag bearbetar den lokala bokhandeln och även i städerna runtomkring att ta in min bok i sitt sortiment. Känns inte hopplöst, men ingen enkel promenad heller. Trägen vinner hoppas jag. Lite positiva recensioner skulle kanske underlätta men hittills har jag inte sett röken av någon recension. Kan ju såklart vara lika bra, hehe. Vet att det är på gång dock. I övrigt närmar sig bokmässan. Jag hoppas vi hinner få fram ett preliminärt bokomslag för ”Serahema Saporium 1:2 – Bäraren”, uppföljaren till ”De rotlösa” tills dess. Den som väntar på boken får tyvärr vänta lite till då det är fullt upp hos förlaget med mässan för dörren. Sedan har jag lite finputs kvar att göra dessutom. Tjilevippen!

Så går jag runt kring en grana-barra-buske

Granplanta
Granplanta

När jag inte är på jobbet eller skriver på nästa bok så uträttar jag emellanåt något mer udda sysslor. Som idag till exempel när jag trampade ner gräs runt granplantor. Varför då kan man undra? Jo, jag planterade dem förra våren, ett eller ett par år senare än vad jag borde ha gjort, så nu har gräs och sly börjat göra hygget till sitt territorium. Men likt sagans heroiske kämpe som mot omöjliga odds mejar ner horder av fiender tänker jag försöka leta upp varje planta i havet av gräs, frigöra den från gräs och sly och trampa ner gräset runt plantan så den får en chans att få sol och näring. Till min förvåning verkade de må bättre än jag trodde så det ska nog kunna bli en skog av dessa ändå en vacker dag. så om du ser en snubbe ute på ett hygge som går i cirklar med handen runt en granplanta, då kan det vara undertecknad. Eller en medlem i en skum religiös sekt.

Rökugn
Rökugn

Jag har kanske tvåtusen granplantor att promenera runt fast efter, säg tjugo? kom jag på att det finns roligare saker att göra. Sagans hjältar måste ju stöta på problem, omgruppera och komma tillbaka, starkare än någonsin. Så jag gick hem och samlade energi med udda aktivitet nummer två. Vilken idag bestod i att mura på mitt ”ingen rök utan grill” projekt. Grillen är färdigmurad så nu är det rökugnen som ska muras upp.  Man kan se grillen som ett altare högst upp på bilden (där kan man tillbedja grillguden, som för övrigt alltid vill att en bit kött ramlar ner på kolet). I rökugnen ska man kunna elda med alved eller liknande ved från lövträd så att röken leds vidare i det rostfria röret på bilden och upp till grillen. På grillen kommer sedan ett rökskåp i trä placeras där man kan hänga/lägga sitt kött och sin fisk. Eller om man gillar kompakt boende använda som bastu? Med ett tegeltak över det hela, en bänk med diskho och blandare (kopplad till vattenslang) och kanske en ljugarbänk så blir det här ett fint (?) utekök i ett slags överarbetad lantlig steampunkstil. Tror det blir rätt skapligt, om man bortser från mina bristfälliga murartalanger. Återstår att se om jag lyckas röka mat där, något jag aldrig har gjort, men nu är jag ett steg närmare i alla fall. Kanske man rentav kan sitta där och skriva på en bok, sippande på en kall medan man passar det som är i röken. Eller spela ett parti Kungabräde medan ett par nävar hickoryflis genererar rök på kolen, med schyssta babybackribs som sakta söndefaller till den där härligt möra, men samtidigt krispiga konsistensen man bara måste älska?

Time will tell my friends, time will tell…