Klockrent! Ja, det märkligt sammansatta ordet sammanfattar upplevelsen av supergruppen Drömrikets debutalbum som hyllar förorten Tynnered i Göteborg. Fast vägen till mitt hjärta var lite krokig. Jag är inte stormförtjust i något av de ingående medlemmarnas band. In Flames, Engel (Niclas Engelin) och Hardcore Superstar (Adde Andréasson) gör rekorderlig hårdrock, men bara inte riktigt i min smak. Mustasch (Ralf Gyllenhammar) har Bandit Rock totalt spelat sönder för mig och Jonas Slättung hade jag ärligt talat aldrig hört talas om. När jag så läste om gruppen i Close-Up Magazine – Sveriges och världens(?) bästa hårdrocksblaska – blev jag inte överdrivet till mig i byxorna. Detta ändrades en sen kväll när jag bilade igenom tunnlarna i Uddevalla och P3 spelade låtar från skivan. Ralf Gyllenhammars kakmonstervrål hade plötsligt hittat en kontext där det satt som gjutet. Proggiga välskrivna texter, ett rejält tunggung och låten ”Natten lever” sålde hela konceptet. (Det var ju natt och jag körde bil).

Nu har jag lyssnat igenom skivan på Spotify ett antal gånger och den bara växer. Traditionalist som jag är ska den självklart inhandlas och sedan avnjutas i bilen på hög nivå. Musiken är vrålfet men samtidigt komplex och full av nyanser. Nyss nämnda ”Natten lever”, ”Korrugerad plåt” och ”Skyskrapan brinner” är nog tillsammans med ”Vakta din tunga” mina personliga favoriter, men även ett lugnare spår som ”Den som stannar kvar”. Jag förstår att en del kommer ha svårt att smälta sången på svenska, men ge dem lite tid bara. Det här är riktigt, riktigt bra. Och Drömriket – lägg ner era andra band och satsa på det här istället 🙂

Betyg [9/10] Bumlingar.

 

Det här är mitt första inlägg där jag experimenterar med inbäddad bild OCH en liten provlyssning som jag hittade här: 20 Buck Spin

Tryck på spelaren nedan för att provlyssna på en låt från skivan.

Oranssi Pazuzu är ett finskt band som spelar en egen avart av black metal som är lite proggigare om jag får uttrycka mig så. I skivans texthäfte finns som tur är en översättning till engelska då mina kunskaper i finska språket är begränsade. Att de sjunger på finska fungerar fantastiskt väl ihop med musiken som är karg och målar upp landskap som för mig bort i fantasin. Perfekt musik för en fantasyförfattare alltså och en stor anledning att jag köpte skivan som nu är en trogen följeslagare i bilen och på Spotify. Oranssi Pazuzu drar gärna ner på tempot emellanåt för att sedan ladda på och leverera krossande tyngd. Jag älskar det och i synnerhet sjätte och sista spåret ”Ympyrää On Viiva Tomussa” som klockar in på dryga femton minuter.

Betyg [9/10] Bumlingar.