Mitt enkla svar till hur man ska bära sig åt för att skriva sin berättelse är – sätt dig ner och skriv. Att skriva kan vara både lustfyllt och tungrott, men om man vill nå resultat kommer man inte undan det faktum att hårt arbete väntar. Inspirationen kanske inte infinner sig? Skriv ändå. Går det något bra på teve? Okej, romanen kanske inte är så viktig för dig trots allt? Känns allt du skriver värdelöst? Grattis, det gör det emellanåt för alla författare. Självtvivel verkar vara en oundviklig del av den skapelseprocess det innebär att skriva skönlitterärt. Du är inte ensam så hämta styrka ur detta faktum. Även den mest framgångsrike tvivlar. Kanske rentav mer än andra. Men på andra sidan tvivlet väntar ett resultat så utnyttja istället ditt tvivel och använd det i din gestaltning. Där har du en utmärkt beståndsdel i att göra dina romankaraktärer intressanta och mänskliga. Skriva som terapi? Perfekt. Skriv en självbiografi som Knausgård.
Alltså är en viktig del av författandet att själv ta sitt författande på allvar. Skapa förutsättningar för att kunna skriva. Det låter enkelt men kräver att du gör uppoffringar. Gör avkall på sånt som skulle kunna vara kul. Du hinner inte umgås lika mycket med vänner, se de där teveserierna alla pratar om, spela dataspel eller läsa alla böcker du vill. Men du vinner något annat. Om du som jag blir biten av skrivandet inser du till slut att det är det här du måste göra. Att du inte kan släppa de personer som befolkar ditt projekt. Att du bara måste lösa den där intrigknuten. Att du oavsett framgångar i ditt skrivande eller brist på sådana är en författare. En som brinner för det skrivna ordet och berättande.
Men hur skapar man då förutsättningar för att skriva? Det där är såklart olika för olika författare. Du behöver hitta metoder som funkar för just dig. För mig har en viktig lärdom varit att inte vänta på inspiration utan skriva regelbundet. Ibland gör jag avsteg och ibland går det bara inte att skriva, men i slutändan är det tjockt pannben som avslutar en berättelse. Även om du producerar ack så lite text bildar det i slutändan ett färdigt manus, även om vägen dit blir längre. Serahema Saporium har tagit närmare tjugo år i anspråk, så skriv, skriv, skriv.
Att skriva på ett café funkar för somliga men själv föredrar jag avskildhet. Det är helt enkelt lättare att fokusera på berättelsen om jag slipper störande inslag. Men jag kan bevisligen skärma av. Fråga bara min sambo hur hög min svarsfrekvens är på tilltal. Musik är ett sätt för mig att nå den där punkten där jag är mitt i berättelsen. Jag skapar särskilda spellistor på Spotify för olika skrivprojekt.
Jag skriver främst på kvällstid. Det vill säga när andra ser på dokusåpor eller sover. Dokusåpor är enkla att välja bort. Netflix, HBO och välproducerade teveserier har dessvärre gjort mitt liv svårare. Sedan januari 2018 är jag även tjänstledig tisdag- och torsdagmornar vilket skapar utmärkt skrivtid, fri från störande familjemedlemmar. Där är min uppoffring pengar i form av utebliven lön, men det jag får tillbaka är livskvalitet och, faktiskt, harmoni. Jag har gett mig den på att det tids nog även ska rulla in pengar så att det märks från mitt skrivande.
Jag drabbas sällan av skrivkramp. Kanske för att jag växlar mellan olika skrivprojekt som befinner sig i olika faser. Jag har alltid ett romanprojekt men om jag kör fast där kan jag skriva på en novell ett tag. Det funkar för att bryta förlamningen. Viktigt är då att inte starta upp massa nya projekt hela tiden utan bara ha ett reservprojekt. Behåll huvudfokus på romanen. Och om du kör fast ändå, fundera på varför? Förmodligen beror det på att något brister i storyn. Kanske du ska stryka hela scenen, byta perspektiv? Det kan vara oerhört befriande att skrota en scen som inte vill ta sig.
Har du gått på femtielva skrivkurser men ändå inte fått ur dig den där romanen? Läser du hellre ännu en bok om hur man strukturerar sin berättelse? Att lära sig hantverket är jättebra och en nödvändighet, men fundera på om det snarare är kurserna själva som lockar och inte skrivandet? Drömmen om att vara författare, inte arbetet det innebär. Då kanske novellskrivandet passar dig bättre? Då hinner du förmodligen med allt det där andra som att titta på teve och fika. Men även att skriva noveller är en konstform som förtjänar respekt. Oavsett omfånget på dina berättelser är det upp till dig att pröva dig fram till vilka former som passar just dig. Ta ditt författande på allvar. Stäng av Facebook och sluta läsa såna här blogginlägg. Skriv istället.
Och det finns hjälpmedel för att underlätta skrivandet och skapa överblick på det kaos som väntar. Men det tar vi i ett annat inlägg. Fast det behöver du inte läsa. Du ska ju skriva nu.