Så var min första dag på bokmässa som författare avklarad! Jag har haft förbaskat kul och träffat många härliga människor. Både från och omkring förlaget, men även branschkollegor och människor jag mött och tjötat med runt montern. Äntligen fick jag träffat min förläggare Frida som har gjort min dröm som författare möjlig. Tusen tack för det, fantastiska Frida!
Frida o Marcus
En och annan kändis har skådats och under fredagen kommer även fler människor från allmänheten välla in så torsdagen får nog ses som uppvärmning. Fredagen bjuder även på steampunk-mingel och en Olausson i en hemmasnickrad utstyrsel. Bilder lär komma så stay tuned. Dessutom tänker jag besöka gänget från Fantastisk Podd som sänder från SF-bokhandeln i Göteborg under fredagen.
Klockan tickar och jag är inte klar med allt jag borde. Så det ska vara kanske? Räkningar behöver betalas eftersom jag kommer vara borta i några dagar. Steampunk-kostymen ska snyggas till. Bloggen behöver uppdateras inför mässan. Etc. etc.
Jag har fått hem rykande färska reklamblad (igår) inför mässan så jag kan knalla runt och försöka locka folk till vår monter. De ser ut så här.
Idag var jag runt i två bokhandlar i stan och delade ut reklamblad och tittade på min bok i hyllan. Lite undanskymd intill en annan aningen mer känd författare kanske, men den finns där. Och kunder hade köpt den!
Så nu återstår att måla och limma och finputsa mina attiraljer inför fredagens steampunk-mingel. Tror det kommer bli rätt spektakulärt faktiskt 🙂 Bildbevis kommer på fredag!
Jag har hittills undvikit politik i större utsträckning i mina böcker. Den typ av fantastik som ”De rotlösa” sorteras in under brukar kallas High Fantasy eller Epic Fantasy och handlar mer generellt om det goda mot det onda, lite svart-vitt sådär. Visserligen försöker jag sudda ut de där gränserna och måla i olika gråskalor där varken hjältar eller skurkar är helylle eller alltigenom onda. Det blir så mycket mer intressant då. Och realistiskt. När man skriver fantastik är det kanske viktigare än någonsin att sälja in berättelsen och karaktärerna som trovärdiga, just för att de ofta är så långt ifrån vår egen verklighet.
Med helgens riksdagsval i åtanke känner jag att mina funderingar på att göra nästa bokserie mer politisk är viktigare än någonsin. Inte för att jag vill skriva någon på näsan hur de ska välja och tycka, vi lever trots allt fortfarande i en demokrati, men jag vill belysa hur olika politiska strömningar kan påverka samhället. Mitt Serahema-epos börjar med ”Serahema Saporium 1:1 De rotlösa” och hela den serien är så gott som färdigskriven och kommer sorteras in under ”Serahema Saporium 1: ” följt av bokens löpnummer i serien och dess undertitel. Del två i 1: serien kommer t.ex. heta ”Serahema 1:2 Bäraren” (och den kommer snart så håll ögonen öppna!). Nästa bokserie däremot kommer heta ”Serahema Saporium 2:” följt av löpnummer och undertitel. 2: utspelar sig i ett framtida Serahema där det mesta från 1: har förändrats. Den industriella revolutionen har gjort sitt intrång, politiska partier har uppstått och mycket är helt enkelt annorlunda. Till och med världens utseende har förändrats radikalt, vilket jag kommer återkomma till längre fram i serien. Varför ser den framtida världen ut som den gör? Om du tänker dig ett low-tech star wars – möter amerikanskt femtio-sextiotal – möter antikens rom – så kommer du ganska nära den känsla jag vill förmedla. Naturen skövlas av profithungriga storföretag i kortsiktig jakt på energikällor. Vissa minoriteter lever i slaveri och förtryck och teknikutvecklingen håller på att tappa förbindelsen med den moraliska kompassen. I jakten på ära och rikedom har man börjat titta mot stjärnorna och smida planer för rymdresor.
2: kommer alltså att bli lite mer sci-fi än vad jag är van att skriva fast ändå med en stor portion av fantasy, varav en stor del urban fantasy den här gången. Lite åt steam-punk hållet fast ändå inte. Jag är jättetaggad att sätta igång med skrivandet, men har lovat mig själv att först skriva klart den skräckberättelse jag håller på med, parallellt med att pytsa ut kommande delar av Serahema Saporium 1:
Det verkar som att Boston Dynamics (dvs. Google) har fått lite konkurrens. MIT:s variant av robot-gepard ser lovande ut och har till skillnad från Boston Dynamics variant elmotorer och batteridrift istället för hyrdauliska motorer och förbränningsmotor vilket gör den betydligt tystare. Och självklart jätteläskig. Tänk dig en flock såna här som jagar dig. Konspirationsteoretiker som undertecknad kan inte låta bli att jämföra Google med alienfilmernas Weiland-Yutani och att de numera har en egen robotdivision får fantasin att gå i spinn. Vi lär få se enorma tekniksprång de närmaste åren och kan bara hoppas att de används till något trevligare än krigföring. En kvalificerad gissning är att lagstiftningen lär hamna på efterkälken. Mitt eget robotprojekt ”Handsome” (en billig robothand för handikappade) ligger i träda sedan jag hux-flux fick bokkontrakt. Dygnet räcker helt enkelt inte till.
Avslutningsvis ett klipp på Boston Dynamics robot-gepard som trots allt än så länge är snabbast. Kolla bara detta klippet.
Ja, det där med recensioner… Det är såklart oerhört nervöst att som debutant släppa ut sitt alster att granskas av okända människor. Garanterat även senare i karriären också. Sedan är jag så klart medveten om att min text inte längre är min egen och att det självklart står läsaren fritt att bedöma och döma. Jag har sett somliga gå i försvarsställning när de får en dålig recension men tror det är en farlig väg att gå. Bättre då att knipa igen och ta nya tag, behålla din egen känsla för boken. Ta till dig av kritik som kan göra ditt författande bättre och ta elakheter med en nypa salt, låta dem sporra dig. ”Jag ska allt visa dem…” På sikt kanske helt strunta i recensioner, men som debutant kan de ju vara bra att använda i din marknadsföring, om de är bra vill säga?
Vilken tur då att jag hittills fått bra recensioner :-P. Senast igår i #166 av tidningen Close-Up Magazine, Sveriges och kanske världens (?) främsta hårdrockstidning om du frågar mig. Jag själv lusläser alltid Marianne Skoglunds bokrecensioner då jag tycker hon har vettiga argument för sina betyg och att då själv få betyg 7 av 10 möjliga är fan-fuckin’-tastic! Nu hoppas jag att det är fler än jag som läser boksidan i Close-Up och att jag lyckas fånga några metallskallars intresse. ”De rotlösa” är ju faktiskt ”Så jävla Metal”, även om den kanske inte innehåller så mycket hårdrock, rent musikaliskt. Glory, fire and steel, dragons, swords and sorcery, finns det i alla fall och även mörkare toner med demoner, vandöda, varulvar och vampyrer (som inte glittrar i solen och är ”veganer”). Då borde jag ju åtminstone kunna pricka av alla heavy/power metal- och döds/black metalfans. Och viking/pagan metal, för att inte tala om doom… Ja en hiskelig massa hårdrockssubgenrer helt enkelt! 🙂
Vid det här laget fantiserar jag mig bort och undrar om ”Serahema Saporium-sviten” en vacker dag ger upphov till låtar och band på liknande sätt som ”Sagan om ringen” har gjort… Det vore riktigt mäktigt. Och nedan följer en kopia av artikeln då den inte finns digitalt. Kanske bryter mot Copyrightlagen (heter det så?) att publicera den här, men om jag uppmanar er att titta in på Close-Ups hemsida måste det väl ändå vara OK?
