Jag är författare till den episka fantasyserien Serahema Saporium, grundare av välgörenhetsprojektet Fantastikhjälpen och driver Ordbyting podd. Här skriver jag främst om mitt författande (både romaner och noveller), poddinspelningar, signeringar, mitt företagande mm. Jag kommer även anordna tävlingar, samt skriva om böcker, film, musik, robotar och annat som förgyller livet. Förutom att följa länkar till sociala medier så missar du väl inte chansen att anmäla dig till mitt nyhetsbrev och få nyheter direkt i inkorgen? Tack för besöket!
Movie review – The Hobbit: The Battle of the Five Armies by Peter Jackson.
See review in english at the bottom of this blog post.
Bättre än sitt rykte men mest en visuellt underhållande axelryckning. Bilbo har aldrig varit någon favorit. För barnslig, glättig, fryntlig. Men det är alltid trevligt att besöka Midgård tillsammans med Peter Jackson. Han har lyckats skapa en detaljrik miljö där både saga och realism möts och får ta mycket utrymme. Tyvärr är hans filmer förutsägbara i sin dramaturgi och ibland rentav tråkiga. Hobbit-filmerna har tagit utvecklingen i en negativ riktning då de till skillnad från Sagan om ringen-filmerna inte komprimerat berättelsen utan istället tänjt ut en barnbok till tre filmer. Kvar blir underhållning för stunden men man känner sig en aning blåst på konfekten. Visst är det snyggt men det luktar unken affärskalkyl om hela beslutet att göra tre filmer av boken. Tar man bort allt som manusförfattarna lagt till utöver boken så hade man lätt kunnat göra ett bra jobb på två filmer, med ett högre tempo och utan utfyllnad.
Att filmen ändå får såpass högt betyg beror på att jag trots allt låter mig ryckas med. Det är rafflande scener och just nu svårslagen fantasy på vita duken. Martin Freeman är ett perfekt val som Bilbo och även övrig rollbesättning är lyckad. Möjligen blir Orlando Blooms Legolas lite träig utan Gimli som comic relief. Richard Taylor och folket på Weta gör ett grymt bra jobb med effekterna fast var de där jättemaskarna nödvändiga? Och varför är plötsligt bergstrollen dubbelt så stora? Ändå är det nog mest manusarbetet jag stör mig på fast de jäklarna lyckas nästan lura fram en tår i ögonvrån på mig under de mer sentimentala delarna av filmen. (Tauriel och Fili). Allra mest irriterande är nog de scener där Legolas som vanligt ska lura tyngdlagen och excellera men det blir mest fånigt.
Nu ser jag fram emot den utökade DVD-boxen om ett år, då jag kan grotta ner mig i massvis med smaskigt extramaterial. För sedan blir det väl inga fler filmer om Midgård? Eller vågar jag hoppas på Beren och Luthien? Eller Turin Turambar. Det vore verkligen något att se fram emot.
Betyg: [6/10] Bumlingar.
Review in english:
Better than its rumour but most of all a visually entertaining trifle. Bilbo has never been a favourite of mine. Too childish and jovial. But it’s always pleasant to visit Middle Earth together with Peter Jackson. He has created a stunning environment where both fairytale and historical realism meet and get equal attention. On the downside his movies are dramatically predictable and sometimes even boring, I’m sad to say. The hobbit movies have, not like The lord of the rings movies, expanded one book into three movies. What’s left is good entertainment for the moment but it leaves you feeling ripped off. Sure it’s good looking but it reeks bad of investment calculations to turn one childrens book into three movies. If one removes what the script writers have added to the book story one could easily have made a good job with two movies. With a higher pace and no fill-out material.
That I still give this movie a fair rating is due to the fact that it draws me in, after all. It’s got stunning scenes and really has no competition when it comes to on-screen epic fantasy. Martin Freeman is the perfect choice as Bilbo and the rest of the cast is well chosen as well. Legolas gets a bit stiff in the hands of Orlando Bloom, without his brother in arms Gimli as a comic relief. Richard Taylor and the effects people at Weta make an excellent job with the special effects, but were those giant ”worms” really necessary? And why are suddenly the cave trolls double the size they used to be in Lord of the rings? Still, it’s mostly the script that bothers me, although the bastards almost fools me into crying once (Tauriel and Fili). However, the most irritating part is probably when Legolas as always is made showing off, defying gravity. It gets more silly than awesome I’m afraid.
Now I look forward to the extended DVD at the end of the year, when I can dig into the massive amount of extra material. Because that will be the end of the Middle Earth movies, won’t it? Or do I dare to wish for Beren and Luthien? Or Turin Turambar? That would definately be worth looking forward to.
2014 var ett händelserikt år. I februari fick jag till slut tummen ur och friade till min älskade Ann-Sofie under vår Teneriffa-semester. Det blev kanske inte så romantiskt som jag tänkt mig då vi blev försenade till bordsreservationen (dagsutflykt till djurpark som drog över tiden), bordsplacering intill toaletterna och strejkande barn som inte ville vara på just den restaurangen. De ville hellre vara i all-inclusive-restaurangen. Hon sa åtminstone ja i alla fall 🙂
Senare under våren hände plötsligt även en annan sak som jag drömt om i så många år. Mitt gigantiska fantasyepos som jag arbetat på under så lång tid blev äntligen antaget av ett förlag. Genast blev det bråttom att hinna ta fram omslag till förlagets katalog och slipa till manuset så vi hann trycka det lagom till sommaren. Sedan har det bara rullat på med sena kvällar där jag putsat på nya bokmanus, startat blogg och försökt klura ut hur sjutton jag ska synas i mängden. Jag har ordnat releasefest för 100 personer, varit på bokmässan, varit med i både tidningar och radio och som avslutning haft boksigneringar i julvimlet.
Glamour, flärd, stora rikedomar, tv-intervjuer, nobelpris, filmatiseringar – ja allt det där lyser ännu med sin frånvaro. Jag vill påstå att inget av dessa exempel är särskilt viktigt för mig även om en del så klart skulle vara roligt i hanterbar dos. Jag fortsätter gärna att skriva under radarn. Kruxet är att jag inte kan försörja mig på mitt författande så det måste ske på min fritid. Under sena kvällar och nätter när barnen är nattade, när jag egentligen själv också borde sova och skaffa energi. Därför är det kanske inte så konstigt att jag just nu, när året lider mot sitt slut, känner mig så oändligt trött. Jag står och tittar på ett bråddjup som jag har besökt förut. Det talas populärt om väggen men för mig har det alltid varit ett bottenlöst slukhål. Men jag tänker inte trilla i.
Nu låter det kanske som att jag är bitter men det är jag inte. Tvärtom är jag oerhört tacksam att jag fått chansen att ge ut min bokserie Serahema Saporium. Hade jag däremot inte fått bokkontrakt hade förmodligen min skräckroman i stort sett varit klar nu. Istället har jag på sätt och vis fått ytterligare ett jobb. Min fritid fylls som sagt av bloggande, boksigneringar och finputsning av redan färdiga bokmanus. Dessutom vill jag ju vara en god familjefar och sambo. Jag blir stressad av tanken att mitt nuvarande bokprojekt måste bli fantastiskt om jag ska ta mig ett snäpp upp i försäljningen. Mitt huvud är bara så fyllt utav berättelser att det just nu känns som att det ska explodera och jag hinner inte skriva ur mig dem. De bara växer och tar mer plats, skriker efter uppmärksamhet. ”Prioritering!” kanske någon ropar åt mig likt en självutnämnd författarcoach, flåshurtigt som Mia Törnblom. Och visst ser jag valen, men de är inte enkla. Lägg mindre tid på böckerna och sov är nog den akuta prioriteringen. Gå ner i arbetstid från heltidstjänsten och skriv är den andra. Men hur stänger jag av delar av min egen hjärna? Berättelserna och karaktärerna finns ju redan där. Om jag bara hade råd att skriva så har jag i mitt huvud redan material för minst tio åt framåt. Och förmodligen skulle det nog gå att skapa en tillräcklig inkomstkälla om jag bara släppte sargen, men det skulle kräva väldigt hårt arbete. Och att jag kastar in min familj i en otrygg tillvaro istället för ett välbetalt ingenjörsjobb. Det gör jag bara inte och det beslutet är inte endast mitt.
Så istället bloggar jag vidare och hoppas att försäljningen på magisk väg en dag ska skjuta i höjden. För den chansen är ganska minimal. Jag skriver i en förvånansvärt smal genre, på ett litet bokförlag. Böckerna säljs online eller i ett fåtal butiker och då är det enkel matematik att inse att det inte blir så stor inkomst på det hela, om böckerna inte finns överallt. Det är sedan lite lustigt att bland de filmer som går bäst på bio ofta se skapelser med fantastiska element. Tänk om detta kunde återspeglas i bokförsäljningen och att fler upptäckte att det är ännu mer fantastiskt att läsa sig in i en värld än att bara ta del av den under ett par timmar. En önskning inför 2015.
Nåväl, jag kanske är trött men jag är inte utslagen. Med förhoppning om ökad försäljning och att detta kan leda till mer tid att skriva ser jag fram emot 2015. Då ska jag bland annat besöka fantasykongresser och kanske sätta mig på någon medeltidsmarknad och sälja böcker. Dessutom ska jag försöka styra upp en riktigt grym boktrailer. Det börjar bli dags nu. Får jag bara vilat upp mig lite ska jag även sätta tänderna i manuset till ”Serahema Saporium 1:3 – Nattlöpare”. Det är hyfsat färdigt och väntar bara på lite komplettering så tror jag allt att vi ska få det redo tills sommaren.
Gott nytt år och tack alla läsare för att ni hjälper mig att sprida mina böcker! Och ett extra stort tack till alla saporister som dyker upp på mina signeringar. Under 2015 ska jag ordna något åt er som bevis på min tacksamhet.
Tack alla ni som köpt mina böcker eller på annat sätt stöttar mig i min författarkarriär! Nu är jag klar med julens signeringsturné där jag åkt runt till Uddevalla, Trollhättan, Göteborg och Vänersborg och signerat böcker. Igår kväll var det Vänersborgs tur men där var man mer svårflirtade. Känslan var att de flesta hade handlat klart och letade efter någon specifik bok, men några slog trots allt till med svensk fantastik. Det gick ändå långt över min ursprungliga förväntan och jag är grymt nöjd. Som tur var tog jag hem ordentligt med böcker inför julen och vissa butiker har redan hört av sig och vill ha mer då de har sålt slut även de exemplar jag lämnat kvar efter mina signeringar. Nu ska jag vila upp mig från Serahema några veckor och visa mig mer för min familj men även fortsätta med det researcharbete jag håller på med för min skräckroman. Efter julen blir det dags att ge sig i kast med ”Serahema Saporium 1:3 – Nattlöpare” där äventyret fortsätter. God jul på er!
Igår kväll var jag hos SF-bokhandeln i Göteborg och signerade böcker. Fick en uppjagad start då jag sladdade in endast 5 minuter före utsatt tid, men när några polare dök upp så kunde jag glömma bort stressen och gå ner i varv. Vargman kom förbi och styrde ut sig klockrent som en fhulrai (en varelse som förekommer i böckerna) vilket kan beskådas på bilden. Försäljningen gick galant och jag lyckades knäcka mitt tidigare rekord så jag vill tacka alla köpare och även SF-bokhandeln som lät mig hålla låda. Det här har jag drömt om så otroligt länge. Mäktigt!
Akademibokhandeln Oden/Thn
I onsdags var jag hos Akademibokhandeln i Odenhuset och gjorde mitt bästa för att charma besökarna. Det gick en aning trögare än jag vant mig vid men får ändå klart godkänt. Dessutom träffade jag en man som visade sig vara finskt krigsbarn. Perfekt då jag kommer skriva om detta i den skräckroman jag håller på med just nu. Jag fick hans namn och telefonnummer så ska vi träffas för samtal vad det lider. Kul!
Nu väntar några dagars vila från försäljningen innan den sista julsigneringen på måndag, hos Akademibokhandeln i Vänersborg. Ikväll blir det julbord och kanske något starkt till det. Får se om jag lyckas hålla mig vaken längre än kallrätterna.
