Kategori: Författande

Inlägg som rör bokserien Serahema Saporium

22 april, 2015

Att göra ingenting

Snart en månad sedan senaste blogginlägget. Sjukskriven för utmattningsdepression och panikångest, känn på den. För människor runtomkring mig är det nog inte så förvånande och kanske inte för mig heller. Det svåra när man brinner för kreativa saker är att lyfta blicken och ta en titt på sig själv. Kolla hälsostatus och ställa frågan om det inte är dags att tagga ner. Jag har ju så roligt medan jag bränner mitt ljus i båda ändar, på upptäcktsfärd i främmande världar. Men det blev för mycket.

2007 stångade jag mig in i den berömda väggen. Nu var det tydligen dags igen. Motivationen har saknats, humöret har sjunkit i bott och jag tvingades dra i nödbromsen. Som tur är har jag en förstående arbetsgivare och tänker hamna på banan igen. Mycket vila, besök hos beteendevetare, antidepressiva piller och frisk luft och motion är ordinationen. Rota i gammal mental skit kan nog också behövas. En vårstädning?

Rota lite

Vila, hur sjutton gör man det när man är sysselsättningsnarkoman? Till att börja med jobbar jag inte, jag har dragit ner rejält på skrivande, renoverande, bloggande och annat som ockuperat mina kvällar. Jag skulle ha åkt till Archipelacon på Åland i juni men trots att det smärtar mig tvingades jag inse att det skulle bli övermäktigt så det får bli ett annat år. Istället sparar jag krafter för ConFuse i Linköping i augusti.

Bok nummer 3 – Nattlöpare ligger lite halvt på is och kommer inte komma ut i sommar. Ha förtröstan, det blir en bok, bara inte just nu men jag hoppas senare i år. Istället skriver jag lite på noveller och experimenterar, testar idéer och kravlöst skrivande. Tar några dagar emellan utan att skriva alls. Jag har två bidrag som marinerar hos testläsare innan jag skickar in dem till en steampunknovelltävling.

Steam me up, Scotty!

Om det går vägen så kan man läsa lite Olausson där. Annars prånglar jag kanske ut dem själv som e-noveller? Dessutom har jag en postapokalyptisk novell under utveckling som kommer ta en egen twist på zombies och udda magiformer. Tror den kan bli rätt läcker om jag får till den. Men jag har all tid i världen på att skriva klart. Ingen deadline alls. Rätt skönt.

Nu ska jag knata ut i solen och njuta av naturen. Kanske prata med småfolket. Ta det lugnt där ute!

27 mars, 2015

Psykpunka och intervjuad av Farbror Atlas

Hur personlig jag egentligen bör vara i offentliga sammanhang är en fråga jag emellanåt ställer mig. Jag själv avskyr när folk använder t.ex. Facebook som en öppen dagbok där man spyr galla över allt och alla. Så det går bort. Och jag har absolut inte tänkt spy galla i vilket fall. Däremot vill jag vara öppen med att jag inte mår så bra mentalt just nu, vilket även drar med sig kroppen i fördärvet. Jag har fått psykpunka.

Genom att vara öppen hoppas jag kunna hjälpa andra i samma eller liknande situation. Mår du inte bra, ta tag i det nu. Det kan faktiskt gå så långt att det en dag är för sent då insatsen är den högsta – ditt liv.

Nog om det för stunden. Jag har idag även svarat på lite intervjufrågor om mitt författande från Andreas på bloggen Farbror Atlas. Man kan läsa intervjun här och passa på att spana in resten av bloggen vet jag, den är riktigt bra. Andreas är även en drivande kraft bakom en podcast som heter Farfarsparadoxen och som jag varmt rekommenderar. Diskussioner om fantastik, vetenskap och annat som rör litteratur, film, spel och lite till. Kommer nog en bloggpost om det en vacker dag.

Nu ska jag chilla en stund innan jag knyter mig. Ta det lugnt där ute.

10 mars, 2015

Att bygga världar och hitta intriger – del 2

Darkdaughter Steampunk Team

#Steampunk. En cool genre som jag egentligen inte är så intresserad av. Det känns som att den ofta handlar mer om yta än innehåll, men visst öppnar genren upp för läckra koncept och steampunkbilder kan jag titta på hur ofta som helst. Kanske det är frånvaron av elektronik som grämer mig? Jag är ju trots allt elektroingenjör.

Det har dykt upp en möjlighet för mig att prova mitt pågående världsbygge. Känna på den stad som växer fram och de förutsättningar som finns där. Jag tänker nämligen skicka in ett bidrag till en novelltävling på temat steampunk. 20 bidrag ska gallras ut för att sedan hamna i en antologi. Nu är inte min kommande serie tänkt att vara steampunk utan jag tänker mig något aningen modernare, en blandning av amerikanskt 30-tal, ett mer lågteknologiskt star wars fast med en släng av romarriket. Kanske dieselpunk kommer närmare som genre, fast ändå inte. Fördelen med just noveller är att man kan testa koncept tämligen enkelt och genom att förlägga berättelsen i min novell ungefär femtio- hundra år tidigare än min tänkta serie så kan jag nu låta världen befinna sig i en steampunkperiod. En första industriell revolution.

Och det funkar! Det funkar riktigt bra till och med och berättelsen kom som av sig själv. Jag tycker att staden känns levande och trovärdig och jag tillåts ta smakprov på grogrunden för några av de konflikter som min serie ska handla om. Berättelsen skrev jag klar igår kväll (fast ja, jag la mig alldeles för sent. Kunde helt enkelt inte sluta) så nu återstår redigering och en runda hos testläsare innan jag skickar in mitt bidrag.

Återstår att se hur det går i tävlingen. Att komma med i en antologi är så klart en bra annonspelare där jag kan locka nya läsare till mitt övriga författande, men oavsett hur det går är jag oerhört nöjd. Och om jag inte går vidare i tävlingen kan kanske den som prenumererar på mitt nyhetsbrev se fram emot berättelsen senare i år.

24 februari, 2015

Att läsas eller inte läsas

Framgång kan mätas på många sätt och får anses vara relativ för vad är egentligen framgång? För mig är det en oerhörd framgång att ha lyckats få bokkontrakt och redan ha två böcker ute i handeln. Allt inom loppet av ett år.

En av de vanligaste frågor jag får är ”Hur går det med bokförsäljningen?”. En högst motiverad fråga även om jag inte direkt jobbar med bokförsäljning. Men det är ju ett enkelt sätt att mäta framgång. Jag kan krasst konstatera att där är jag inte särskilt framgångsrik ännu. Visst säljer böckerna, men det är långt kvar till den punkt där jag skulle kunna gå ner i arbetstid för att få mer tid att skriva. Inkomster från bokförsäljningen försöker jag återinvestera i marknadsföring. Istället för skrivkurser, som visserligen verkar trevliga, kanske en kurs i marknadsföring vore lämpligare?

Då jag ligger på ett litet bokförlag är chansen att bli recenserad i större tidningar nämligen närmast obefintlig. Lokala tidningar har ställt upp med intervjuer men recensioner verkar svårare att få, då lokala tidningar har gemensamma redaktioner och det mesta verkar vara toppstyrt. Och syns inte mina böcker blir det ju svårt att sälja särskilt mycket.

Som tur är finns det bokbloggar som drivs av människor som älskar att läsa och dela med sig av sin upplevelser. Att hitta en bra bokblogg med stor spridning och som vill läsa mina böcker är därför oerhört viktigt. Vad man än tycker om recensioner så är ändå en bra recension ett kvitto som jag kan visa upp för andra att det jag skriver faktiskt betyder något för någon. Vilket förhoppningsvis väcker intresse. Kanske till och med en sågning väcker intresse enligt devisen ”all reklam är bra reklam” men lyckligtvis har jag klarat mig från att behöva testa den tesen ännu.

Bäraren

Tur då för mig att Katja på bokbloggen Bokhuset gillade min första bok ”De rotlösa” så mycket att hon istället för att få ett recensionsexemplar faktiskt själv köpte uppföljaren ”Bäraren”. Igår kom domen och det var en riktigt bra recension så jag verkar ha fått förlängt förtroende. Eller vad sägs om följande rader:

”Att kliva in i Olaussons fantasyvärld är annars som att bli omsluten av en varm snuttefilt. Man vet vad man får och det känns tryggt och hemtamt för en fantasyälskare, utan att för den skull vara förutsägbart. Gåtorna vi får och världen som vecklas ut framför oss håller spänningen konstant. Jag är fortfarande helt förälskad i den här fantasyvärlden och ser fram emot att fylla på bokhyllan med kommande bok.”

Visst finns där kritik också, men den är befogad och jag tar till mig av den. Recensionen kan läsas här. Och om du blir sugen på att läsa kan man numera beställa en signerad bok direkt av författaren på den här länken. Eller varför inte slå till på förlagets bokrea?

26 januari, 2015

Konsten att skapa ett monster – del 2

Jag har alltid varit fascinerad av varulven, detta odjur sprunget ur mytologi och folklore. Därav nattlöparna i min egen bokserie Serahema Saporium och anledningen till att jag precis har byggt mig en egen varulvsmask. Här följer en redogörelse för hur jag på en liten budget faktiskt lyckats få till ett monster som duger att skrämmas med. Masken invigdes på en maskerad nu under lördagen men ska även användas den dag vi sätter igång att filma en boktrailer för Serahema-böckerna. Mycket möjligt att den även kan användas för min kommande skräckroman. Så här ser i vilket fall det färdiga resultatet ut.

Nattlöpare

Men om vi vrider tillbaks tiden till projektets början. Jag har i ett tidigare inlägg visat skisser som låg till grund för designen. Steg två blev att bygga en ram av ståltråd för att göra masken hållbar men även för att få till en rörlig underkäke. En legogubbe får visa skalan. Min egen haka passar in i en båge så att när jag rör på hakan rör sig nattlöparens mun.

Huvudram

Ramen fylldes upp med papper som knölades ihop till bollar och korvar och sedan tejpades ihop. Detta fick utgöra en bas att skulptera mot med papier maché. På bilden nedan har jag även börjat skulptera lite med papier maché. Hela idén att bygga masken i papier maché fick jag när jag hittade Dan the Monster Man som gör fräcka grejer i just det materialet.

Utfyllnad av huvud

Min yngste son Anton provade masken när den hade fått torka. Då kunde jag nämligen plocka bort innanmätet igen. Käken verkade funka rätt bra.

Provdocka

Jag målade huvudet för att få till känslan medan jag skulpterade tänder. Trodde jag använde akrylfärg men det var oljefärg. Tog en evighet på sig att torka. Lesson learned. Tänder, tunga och nos skulpterades i polymerisk lera som sedan härdades en halvtimme i ugn i 110 grader. Dessa limmades sedan fast med limpistol vilken även gav bonuseffekten att se ut som dregel och köttslamsor.

Garnityr

Vargögon av glas beställdes hos Skandia Hardwood, en grossist av konservatorprylar belägen i Uddevalla. Hade gärna kikat förbi butiken men hann helt enkelt inte. Den enskilt dyraste komponenten (ca 180 SEK) men gjorde verkligen skillnad för hur realistisk masken blev. Grymt nöjd! Här skulpterar jag upp ögonlock för att sedan kunna limma fast detaljen på masken.

Jag ser dig!

Opälsad

Svart fuskpäls köptes hos Tygladan i Vänersborg och limmades fast med limpistol. Jag duttade även på färg på alla lerdetaljer.

Polisonger

På grund av tidsbrist fick klorna bli en enkel variant – svarta montagehandskar där klorna byggdes med vanlig maskeringstejp som målades. Senare limmade jag fast fuskpäls även på handskarna. Även benen fick sig ett par benvärmare av fuskpäls. Jag lämnade läpparna pälslösa för att bättre framhäva tänder och slafs. Och för att den inte skulle se ut som en björn.

Manikyr

Här är allt klart och väntar på utprovning.

Väntans tider

Maskerad! Av en slump, eller kanske ödet grep in, så hade en tjej på festen klätt ut sig till rödluvan. Fantastiskt kul 🙂 Och det verkar som min outfit gjorde succé. Nu återstår att se hur jag kan använda den i en boktrailer men mer om det senare i vår.

I huff and I puff!